tag:blogger.com,1999:blog-65729439218812601512024-03-21T19:36:25.678+01:00The real world is limitedWhy don't you enter mine?Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.comBlogger70125tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-87567639980076121532015-01-21T23:17:00.000+01:002015-01-21T23:17:57.587+01:00God Jul och Gott nytt år...<b>Plötsligt är det 2015.</b><div>
<span family="georgia"><b>
</b></span>
<div>
<b>Tänkte jag skulle tipsa om en bra sida för att hålla koll på böcker man läst eller vill läsa, här är min profil: </b></div>
<div>
<a href="https://www.goodreads.com/user/show/13484396-frida">https://www.goodreads.com/user/show/13484396-frida</a></div>
</div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b>För nu så har </b><b>syrran</b><b> och </b><b>jag</b><b> just läst ut böckerna vi fick i julklapp:</b></div>
<div>
<b><i>I Am Not A Serial Killer</i> av <i>Dan Wells</i> - </b><b>skräck om en sociopatisk 15-åring, och</b></div>
<div>
<b><i>Shades of Milk and Honey</i> av <i>Mary Robinette Kowal</i> - </b></div>
<div>
<b>"Jane Austen with magic."</b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b>Väldigt skilda genrer, men bägge intressanta berättelser :)</b></div>
<div>
<b>Rekommenderas!</b></div>
Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-7357044625321941772015-01-21T23:00:00.000+01:002015-01-21T23:00:53.100+01:00NaNoWriMo: Slutvärdering<b>Okej, så det gick inte så bra - kom upp i 21 083 ord och sedan släpptes en expansion till ett visst spel och jag fick inte ur mig ett ord till...</b><span family="georgia"><b>
</b></span>
<div>
<b>Ska försöka skriva klart berättelsen ändå, antagligen hade jag nog inte fått ihop det riktigt även om jag uppnått 50 000 ord, men jag fixar det nu istället!</b></div>
Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-13867596669762813412014-11-04T22:34:00.002+01:002014-11-04T22:34:42.536+01:00Tikk: Epilog<div class="Skrivmall" style="text-align: left;">
<b>Sista delen i berättelsen om Tikk.</b></div>
<div class="Skrivmall" style="text-align: left;">
<b><br /></b></div>
<div class="Skrivmall" style="text-align: left;">
<b><br /></b></div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
<b><i><br /></i></b></div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
<b><i>Epilog<o:p></o:p></i></b></div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
Deazi såg på medan Kelra avslutade måltiden. Sedan hon fått
tillbaka sin själ hade hon blivit mer och mer som Milia, hans kära storasyster.
Nu när hennes dotter befriat dem från själsförbannelsen kunde Deazi förstå
hennes beslut att lämna sin familj, den var full av korrupta människor som
utnyttjade sina oskyldiga barns själar för att lägga förbannelser utan att
sätta sin egen själ på spel. Det var det som hänt när Milia gjort sitt val.
Familjen hade beordrat Kelra – som inte ens levt i tio fulla år då – att lägga
en förbannelse över systern och döma sin egen själ till vansinne. Det var
därför Deazi hatat Milia, men samtidigt hade han alltid beundrat hennes
orubbliga själsstyrka.</div>
<div class="Skrivmall">
”Vad tänker du på?” Kelra hade skutit tallriken åt sidan och
betraktade sin bror.</div>
<div class="Skrivmall">
”Hur vi ska få tag i mer pengar. Det bästa vore om vi kunde
slå oss ner någonstans och skaffa riktiga jobb, kanske träffa någon trevlig
kvinna och…”</div>
<div class="Skrivmall">
”Jag vet.” Kelra suckade och tittade runt i värdshuset, hon
pekade ut en man som satt ensam i ett hörn. ”Han ser pålitlig ut, jag tror
bestämt jag går bort och pratar med honom.”</div>
<div class="Skrivmall">
Deazi blinkade förvånat. Han hade ju mest skojat, men ändå
kunde han inte låta bli att le åt hur lätt Kelra startade upp en konversation
med mannen. Han var kanske i Deazis ålder och såg ut ha rest långt med tanke på
smutsen som täckte hans annars fina kläder, antagligen var han på något slags
viktigt uppdrag, troligen påkallat av maktskiftet tillbaka till den sanna
Kejsaren. Deazi hade verkligen inte tagit hand om landet.</div>
<div class="Skrivmall">
Efter en stund kom Kelra tillbaka med ett brett leende på
läpparna. ”Deazi kom och sätt dig med oss. Jik är Skriftlärd i en liten by inte
långt härifrån, han är på väg hem nu och har erbjudit oss jobb.”</div>
<div class="Skrivmall">
Deazi blinkade med ett öga åt henne och reste sig. Hon
skrattade till och lipade barnsligt innan hon gick tillbaka till bordet där Jik
satt.</div>
<div class="Skrivmall">
<i>Vi kan nog få till ett
riktigt liv vi också.<o:p></o:p></i></div>
<span family="georgia">
</span>Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-71822170205792535702014-11-04T22:32:00.002+01:002014-11-04T22:34:53.295+01:00Tikk: 45 - Avslut<b>För att fira min 23dje födelsedag tänkte jag nu lägga upp sista kapitlet till Tikk. Epilogen kommer direkt efter ;)</b><span family="georgia">
</span>
<br />
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
<b><i>45<o:p></o:p></i></b></div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
<b><i>Avslut<o:p></o:p></i></b></div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
De fyra hästarna syntes bara som små prickar längs vägen. Snart
skulle de passera den yttre muren och försvinna in i skogen bortom den. Leiga
stod på en av palatsets övre balkonger och såg efter sina vänner när de lämnade
huvudstaden för att återvända till Jerilir. Tikk och Omot hade till slut bestämt
sig för att följa med Sollex, Jellero och Véma när de överlämnade meddelandet
från Kejsaren till Jerilirs Kung. De fick se vad som hände sedan, men de hade
försäkrat alla att de i vilket fall som helst skulle stanna på Elejona. Tyrr
gjorde dem sällskap en bit på vägen innan han kunde ta kontakt med
motståndsrörelsen.</div>
<div class="Skrivmall">
De andra hade gett sig av tidigare. Ketopol flög västerut
med sin pildrake och Eyt och Yrim begav sig norrut till fots i väntan på att
Kraftbäraren samlat på sig tillräckligt mycket kraft för att förvandla sig till
drake igen. Rekt sov fortfarande, liksom Leiga hade han spenderat hela gårdagen
med att stoppa det kaos som uppstått i huvudstaden. Medan Leiga lugnat alla oroliga
människor hade Blodryckarens uppgift varit att söva alla vildsinta drakar som
löpt amok, och det lämnade honom i uselt skick. Kejsaren hade förbjudit
utlänningarna från att hjälpa till och insisterat på att de skulle vila upp sig
ordentligt innan de gav sig av nästa morgon.</div>
<div class="Skrivmall">
Leiga och Rekt var dömda att ha en tuff tid framför sig, de
var båda förrädare, men som situationen nu var kunde de inte straffas. Deras
folk skulle nog aldrig riktigt erkänna deras involvering i frigörandet från
främlingarna som utnyttjat deras förmågor. Det var de för stolta för, men det
fanns inga tvivel om Leiga och Rekts oerhörda styrka och skicklighet inom
Sinnesvändning och Blodryckning och det faktum att den riktiga Kejsaren värdesatte
dem.</div>
<div class="Skrivmall">
”Det har alltid varit något speciellt med dig, har det
inte?”</div>
<div class="Skrivmall">
Leiga vände sig om och såg hur Imiga steg ut på balkongen.
Kvinnans långa hår glänste i solskenet och hon höll upp en hand för att skugga
ögonen i motljuset.</div>
<div class="Skrivmall">
”För det var väl du som bröt Sinnesvändningen vi lagt hos
alla innevånare i staden?”</div>
<div class="Skrivmall">
Leiga log. ”Så du märkte att det inte var överlappning.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Om det varit det så skulle alla ha tänkt samma tankar, men
det gjorde de definitivt inte.” Imiga vände blicken söderut, där deras hem
fanns. ”Jag funderar på att ge dig min plats i Klanrådet.”</div>
<div class="Skrivmall">
Leiga ryckte till. Den äldre Sinnesvändaren måste skoja.</div>
<div class="Skrivmall">
”Jag pratade med Tesko tidigare och han hade bestämt sig för
att ge sin plats i Blodryckarnas Klanråd till din vän. Tesko påstod att han
aldrig tidigare hört talas om någon som klarat av att rycka en stormdrake. De
har mycket att lära, sade han, och jag tror att vår klan skulle kunna lära
väldigt mycket av dig.”</div>
<div class="Skrivmall">
En stark vind fläktade Leiga i ansiktet och påminde henne om
hennes första flygtur med Eyt, vilket påminde henne om mötet med Spindel-Espen.
Hon log. ”Du anar inte hur mycket.”</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
****</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
Landskapet passerade snabbt under dem. Med Mo’riis ögon såg
Ketopol hur gränsutposten blev synlig med sin runda mur och sitt femkantiga
torn. De dök. Någon blåste i ett horn och de tvingades undvika ett par pilar
som avlossats i hast, men mer hann vaktmanskapet inte skjuta förrän Mo’rii slog
i marken. Vakter omringade dem genast.</div>
<div class="Skrivmall">
Ketopol plockade fram ett av breven han fått med sig från
Kejsaren, han hade redan delat ut några stycken efter vägen. ”Jag har ett
meddelande till er Kapten.”</div>
<div class="Skrivmall">
En av männen skyndade sig iväg mot tornet. Han kom snart
tillbaka med Kaptenen, bredvid honom gick en man med blått hår.</div>
<div class="Skrivmall">
”Ketopol!” Temmo plöjde sig väg genom soldaterna som
omringat vrylven och kramade om både honom och Mo’rii.</div>
<div class="Skrivmall">
Ketopol kände ett sting av skuld över att de tvingats lämna
mannen där, men nu visste han mer om Sinnesvändning och lät sig inte grämas
över det han gjort under dess påverkan. ”Hur mår du?”</div>
<div class="Skrivmall">
”Utmärkt! Lite uttråkad över att ha suttit fast här så
länge, men det har gett mig tid att träna upp min Känning. Jag vill påstå att
jag är ganska bra på det nu.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Verkligen? Så, kan du säga vad som hände oss i Karqol?”</div>
<div class="Skrivmall">
Kaptenen skingrade soldaterna och kom fram till Ketopol, men
han tittade på Temmo. ”Ja, kan du inte berätta det?”</div>
<div class="Skrivmall">
Kännarlärlingen såg besvärad ut. ”Nja… men det hände väldigt
mycket…”</div>
<div class="Skrivmall">
Ketopol log, nog hade det hänt väldigt mycket alltid. Han
överlämnade Kejsarens brev till Kaptenen som genast började läsa. ”Jag skulle
också hälsa från prinsen och tacka för all hjälp ni bidrog med.”</div>
<div class="Skrivmall">
Kaptenen tittade upp. ”Prinsen? Den veklingen sitter väl och
har det bra i Hedáre medan vi är här vid gränsen och sliter.”</div>
<div class="Skrivmall">
Ketopol tyckte inte om hur lätt Kaptenen avvisade hans ord
och återvände till att läsa brevet, men Sollex hade varnat honom att han inte
hade något vidare rykte om sig, det var väldigt få personer i Jerilir som ens
visste namnet på sin prins. Det hade varit Tikks idé att de borde ändra på det
och sedan hade Eyt kommit med massor av förslag på hur, bland annat det här.</div>
<div class="Skrivmall">
Kaptenen stelnade till och stirrade på pappret i sin hand.
”Prins Sollimrek av Jerilir”, mumlade han och fortsatte stirra på vad Ketopol
antog var det kungliga sigillet Sollex placerat bredvid Karqols Kejsares,
längst ner på brevet.</div>
<div class="Skrivmall">
”Sollimrek?” Temmo tittade från Kaptenen till Ketopol.
”Sollex?”</div>
<div class="Skrivmall">
”Den <i>veklingen</i> var
med och räddade världen”, sade Ketopol och blängde på Kaptenen som fortfarande
stirrade på brevet. ”Så, Temmo, vill du flyga med oss till Moluvar eller vill
du gå genom bergen? Vi tänkte inte stanna här mycket längre.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Jag är strax tillbaka!” Kännarlärlingen skyndade sig iväg
och var snart tillbaka med en väska över axeln.</div>
<div class="Skrivmall">
Kaptenen lyckades äntligen slita sig från brevet. ”Jaha,
Temmo, det var trevligt att ha dig här, men om kriget verkligen är över finns
det väl ingen anledning för dig att stanna.”</div>
<div class="Skrivmall">
Temmo tackade Kaptenen och sade hejdå till några andra
vakter innan han satte sig bakom Ketopol på Mo’riis rygg.</div>
<div class="Skrivmall">
Pildraken lyfte från marken och satte kurs mot Moluvar. Där
hade Ketopol en hel hög med brev att dela ut, till både vrylver och Jerilirer.
De berättade om situationen i Karqol och Kejsarens relation till allt som
inträffat. Sollex inblandning förstärkte både hans eget rykte i Jerilir, och
Jerilirs rykte i Karqol.</div>
<div class="Skrivmall">
Ketopol skulle äntligen få flyga hem igen tillsammans med
alla de andra Piljägarna.</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
****</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
Det tog ungefär en månad att ta sig tillbaka till Jerilir
och ytterligare ett par veckor för att komma till Hedáre. Det var häftigt att
se alla förändringar som skett i Karqol efter att Kejsaren återtagit
kontrollen, trycket hade lättat och det var mycket folk ute efter vägarna som
inte längre patrullerades av soldater hela tiden.</div>
<div class="Skrivmall">
Gruppen hade sagt farväl till Tyrr i en liten by ett par
dagar ifrån Karqols huvudstad och ända sedan dess lade de märke till hur folk
tycktes känna igen dem. Människor kom fram och pratade med dem, tackade för att
de ställt allt till rätta i landet, och bjöd på mat eller andra varor. Ryktet
om främlingarna som räddat världen måste ha spridit sig snabbt. </div>
<div class="Skrivmall">
Tikk stortrivdes, på rymdskeppet hade hon alltid varit den
som älskat att träffa nya människor och här fick hon chansen att träffa massor.
</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex var som en ny människa. När Tikk först träffat honom
hade han gjort allt för att smälta in och förnekat att han var prins, men nu hade
han fullt accepterat det och kunde verkligen vara sig själv. Jellero var hans
tjänare och när Sollex väl erkänt <i>det</i>
hade Kännaren också börjat kalla prinsen för ”Sollex”.</div>
<div class="Skrivmall">
Véma agerade som gruppens ledare och såg till att de kom dit
de skulle. I egenskap av högt rankad Kännare stod hennes beslut till och med
över prinsens, något som Sollex bara verkade glad över. Omot var på väldigt bra
humör och berättade diverse historier om äventyr han haft på olika planeter när
han var ung – ingenting som kunde jämföras med deras äventyr på Elejona dock.</div>
<div class="Skrivmall">
Sedan de korsat gränsen hade mycket förändrats, de blev inte
längre igenkända på samma sätt och folk tittade snett på deras Karqolska
utrustning och kläder. Véma förklarade att Jerilirs kung vägrat göra det
offentligt vad alla rapporter sade, men att det ändå cirkulerade rykten om att
”Prins Sollimrek” tillhört en grupp som begett sig in i Karqol och helt lyckats
vända situationen i landet.</div>
<div class="Skrivmall">
”Varför känns det som att Jerilir är det förtryckta landet
nu?” hade Omot undrat.</div>
<div class="Skrivmall">
”Du missförstår situationen”, hade Sollex förklarat. ”Det är
inte landet som är förtryckt – det är jag. Vad du ser här är ett försök av min
älskvärde far att hålla min involvering i det här hemligt så att han kan
behålla mig alldeles för sig själv.”</div>
<div class="Skrivmall">
Det var faktiskt Jelleros idé att de skulle sprida sina egna
rykten om allt som hänt och göra allt för att dra med uppmärksamhet till sig.
De stannade till i den första staden de kom till – Izya – för att köpa finare kläder
och snygga till sig lite. De synliggjorde sina eleganta mönstrade svärdskidor
som de tidigare täckt över – Sollex hade ju ett kungligt svärd, Vémas tillhörde
en Drakmästare, Omots var en exotisk skönhet och Jelleros ett fint Kännarsvärd.
Tikks modifierade pilbåge gjorde ganska stort intryck den också, för att inte
tala om Skrot som gjorde en vana av att alltid sitta på Tikks axel när de var
ute bland folk.</div>
<div class="Skrivmall">
De köpte en egen häst åt Omot som annars ridit med Jellero
eller Véma, han hade fått tillräckligt med träning för att kunna rida själv nu.
Tikk började flyga med svävarbrädan istället för att rida med någon av de andra
och det var helt klart det som drog mest uppmärksamhet när de reste. Tikk satt
– eller till och med låg ibland – och fjärrstyrde brädan genom att koppla den
till skannerglasögonen. Hon undrade många gånger varför de inte kommit på idén
tidigare, men det hade nog varit lite för uppseendeväckande i de andra
situationerna.</div>
<div class="Skrivmall">
När de lämnade Izya framstod gruppen i alla fall som hjältar
igen. På ett sätt kändes det löjligt, men meningen var ju att kungen inte
skulle kunna dölja Sollex involvering. I Hedáre stod de inte ut lika mycket
eftersom befolkningen i Jerilirs huvudstad generellt hade gått om pengar
själva, det var mest Tikk som stack ut där hon flög över huvudena på de andra.</div>
<div class="Skrivmall">
Allt gick bra ända tills de kom till slottet, där blockerades
deras väg av vakterna vid porten. ”Oss lurar ni inte! Ni bedragare ska
eskorteras till fängelset!”</div>
<div class="Skrivmall">
Véma hade varnat dem att det kunde bli problem, men Jellero
blev ändå rasande. ”Bedragare?! Vet ni inte hur er egen prins ser ut?”</div>
<div class="Skrivmall">
Vakterna tvekade och växlade ett ögonkast, sedan harklade
sig den ene. ”Vi har order att arrestera alla som påstår sig vara Prins
Sollimrek.”</div>
<div class="Skrivmall">
Véma lade en hand på sitt svärdsfäste. ”Och hur hade ni
tänkt att <i>det</i> skulle gå till?”</div>
<div class="Skrivmall">
Vakterna växlade ännu ett ögonkast. ”Följ med här bara så
sk...”</div>
<div class="Skrivmall">
”Vi går ingenstans”, avbröt Sollex, ”förrän vi fått tala med
kungen.”</div>
<div class="Skrivmall">
Vakterna stod tysta ett tag, sedan rörde sig en av dem. ”Jag
är snart tillbaka, stanna här.” Han skyndade sig iväg över borggården bakom
porten, medan hans kamrat stod ensam kvar.</div>
<div class="Skrivmall">
”Hur vågar de ifrågasätta er identitet, Mäster Sollimrek?”
muttrade Jellero. ”Nog måste de ha jobbat här innan du reste till Moluvar?”</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex suckade. ”Det spelar ingen roll, de flesta i slottet
har aldrig sett mig, speciellt inte några vanliga vakter som de här.”</div>
<div class="Skrivmall">
Vakten som stod kvar såg inte ut att gilla att bli kallad
”vanlig”, men han sade inget.</div>
<div class="Skrivmall">
Snart kom den andre vakten tillbaka med en äldre man i
släptåg. Mannen lyste upp när han fick syn på dem. ”Sollex?” </div>
<div class="Skrivmall">
Vakten som hämtat mannen stelnade till. ”Mäster Töjgen?”</div>
<div class="Skrivmall">
”Ser man på!” Sollex skrattade till. ”Har du gått och blivit
kung Töjgen?”</div>
<div class="Skrivmall">
Den gamle mannen bara skakade på huvudet. ”Jag är så glad
att se dig igen.” Hans mörka blick svepte över resten av gruppen och fastnade
på Véma. ”Vad är det jag ser? Fröken Véma?”</div>
<div class="Skrivmall">
Véma log mot honom. ”Jag tror bestämt vi hade tur att han
inte hittade kungen. Skulle ni kunna berätta för de här två vem det är de har
framför sig?”</div>
<div class="Skrivmall">
Töjgen harklade sig och visade med handen mot Sollex. ”Jo,
så här är det gossar, det här är Prins Sollimrek av Jerilir och hans
kompanjoner, Véma Kännare…” Han pekade ut Véma och gick vidare till Jellero.</div>
<div class="Skrivmall">
”Jellero Kännare”, pressenterade Sollex honom och fortsatte
själv. ”Det här är Omot Chefsmekaniker och hans dotter Tikkipe.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Tikk”, sade Tikk och lyfte på skannerglasögonen. ”Trevligt
att träffas… Töjgen.”</div>
<div class="Skrivmall">
Vakterna föll på knä och Mannen log och bugade mot dem. ”Jag
hoppas resan varit behaglig. Er mor har varit utom sig av oro sedan hon hörde
om Moluvar, men i alla fall: Välkommen hem!”</div>
<div class="Skrivmall">
De leddes in på borggården där ett par stallpojkar kom fram
och tog hand om deras hästar när de stigit av, Tikk klev också av svävarbrädan
innan de klev in genom de stora portarna som ledde in till själva slottet.</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
****</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
Omot studerade skytteln framför sig. ”Skrothög” hade kvinnan
som sålde kallat den, men i själva verket var den i toppskick och tillhörde en
av de bästa modellerna på marknaden: X5SF, rymlig, säker, snabb och full av
möjligheter för uppgradering.</div>
<div class="Skrivmall">
”… jag bytte den för min gamla 73A”, fortsatte kvinnan
berätta. ”Det var nog den bästa affären jag någonsin gjort, för även om den
inte kan flyga så är delarna värda miljoner…”</div>
<div class="Skrivmall">
Skrot pep till på Omots axel och när han kollade med
skannerglasögonen såg han att analysen var klar. Roboten plockade utan
tillåtelse fram pengarna ur Omots jackficka och räckte över dem mot kvinnan som
plötsligt tystnade.</div>
<div class="Skrivmall">
”Jag tar den”, sade Omot.</div>
<div class="Skrivmall">
Hon tog tveksamt emot pengarna och började räkna.</div>
<div class="Skrivmall">
Omot gick in genom skyttelns öppna baklucka och vek ut en av
de bakre kontrollpanelerna där han nu visste att felet satt. Skrot började meka
med dess ledningar medan Omot ändrade några felaktiga koder.</div>
<div class="Skrivmall">
”Trettio miljoner!?” utbrast Kvinnan där utanför. ”Det är ju
vad ett flygdugligt skepp är värt!”</div>
<div class="Skrivmall">
Precis då startade skyttelns motor och Omot vände sig mot
kvinnan med ett leende. ”Ett flygdugligt skepp sa du?”</div>
<div class="Skrivmall">
Hon stirrade med ena handen över munnen. ”Alla möjliga
mekaniker har tittat på den här, men ingen har hittat vad som faktiskt var felet.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Men Omot är inte ’alla möjliga mekaniker’. Han är den
bästa!”</div>
<div class="Skrivmall">
Kvinnan ryckte till när Eyt plötsligt stod bakom henne.</div>
<div class="Skrivmall">
”Hittade du några delar?” frågade Omot.</div>
<div class="Skrivmall">
Kraftbäraren log och visade upp två stora säckar. ”Jag tog
allt jag hittade.” </div>
<div class="Skrivmall">
De båda vännerna befann sig i Ceron, Elejonas rymdhamn, på
en ”shoppingrunda”. Eyt hade föreslagit det efter att han besökt vännerna i
Hedáre: ”Du Ommo, vore det inte kul om vi flög över till Ceron och skaffade er
lite rymdprylar? Jag menar, om ni hade ett rymdskepp skulle vi ju kunna komma
och hälsa på varandra lite oftare…”</div>
<div class="Skrivmall">
Omot hade tackat ja till erbjudandet direkt, han kände sig
alltid lite rastlös när han inte hade några prylar att meka med, och han kunde
inte förneka möjligheterna en skyttel skulle ge dem. Han var lite besviken att
Tikk stannat med Véma och Sollex, men hon hade i alla fall låtit Skrot följa
med.</div>
<div class="Skrivmall">
”Så.” Eyt slängde in sina säckar och satte sig på ett av
skyttelns säten. ”Kan du berätta vad som hände när ni träffade kungen nu igen?”</div>
<div class="Skrivmall">
Omot suckade, Kraftbäraren hade redan tvingat honom berätta
vid tre olika tillfällen, men han tycktes inte kunna få nog. ”Kungen ropade
efter vakter som skulle arrestera oss, men då drog Sollex sitt svärd och efter
en snygg manöver lyckades han göra ett litet hack över kungens arm så att hans
vita skjorta färgades av blod, och till allas förvåning var det svart. Efter
det bröt han helt samman och beordrade alla vakter därifrån innan de kunde se
det. Det hela slutade med att vi lovade att inte avslöja honom om han lät
Sollex vara.”</div>
<div class="Skrivmall">
Eyt lutade sig tillbaka och blundade. ”Jag måste säga att
jag blev riktigt överraskad att ni bor i slottet nu.” </div>
<div class="Skrivmall">
”Det är bara tillfälligt”, upprepade Omot för hundrade
gången. Sedan stängde han bakluckan och gick och satte sig i skyttelns
förarsäte.</div>
<div class="Skrivmall">
Skrot följde efter
och pep otåligt. Roboten klättrade upp och knackade honom på axeln.</div>
<div class="Skrivmall">
Omot var tvungen att skratta åt Tikks skapelse. ”Ska vi åka
hem då?” frågade han den.</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
</div>
Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-67223840528937372622014-11-01T17:09:00.000+01:002014-11-01T21:49:06.426+01:00NaNoWriMo: Kitor - Black Tiger<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Nu har det börjat och jag har redan skrivit </b><b>2 267 ord så långt idag!</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Satt i går kväll och fixade lite: Hittade på en titel (absolut inte slutgiltig), slängde ihop en omslagsbild (definitivt inte slutgiltig den heller) och skrev ner en sammanfattning (så som berättelsen ser ut nu). Inget av dem helt seriöst, men man blir himla peppad av att ha det där, även om det inte är slutgiltigt!</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Ska kanske påpeka att jag valt att skriva den här helt på engelska.</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNl4vSkN4eJTuP-tLuWmBCrB9W4ZX6-2u_YuPqGTvYPbJ3zQcikFj8WTzusisBF5X2kYaIUBwR6YTPB0n9HJgOOO-7aMS_ife78kibWIwXVRt1BPpUhz_TOR5DkvR5wsxKmhSUedMqe7UB/s1600/The+Great+Clans.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNl4vSkN4eJTuP-tLuWmBCrB9W4ZX6-2u_YuPqGTvYPbJ3zQcikFj8WTzusisBF5X2kYaIUBwR6YTPB0n9HJgOOO-7aMS_ife78kibWIwXVRt1BPpUhz_TOR5DkvR5wsxKmhSUedMqe7UB/s1600/The+Great+Clans.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b><span style="font-size: large;">Kitor - Black Tiger</span></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Synopsis:</b></div>
<div class="Skrivmall">
<span lang="EN-GB">After her
mother dies of sickness Tirosha travels to the capital to look for the father
she’s never met. But Sotia is nothing like the village Tirosha grew up in, here
the presence of the nine Great Clans is as imminent as it was absent in the
village. The dangers of the city are very different from the beasts in the
wilderness and trouble appears as the Great Clans Alliance is threatened and Tirosha’s
father gets involved.<o:p></o:p></span></div>
<div class="Skrivmall">
<span lang="EN-GB"><br /></span></div>
<div class="Skrivmall">
<span lang="EN-GB"><br /></span></div>
<div class="Skrivmall">
<span lang="EN-GB"><b>Här kan man titta på min sida och se hur det går:</b></span></div>
<div class="Skrivmall">
<span lang="EN-GB"><a href="http://nanowrimo.org/participants/fridah/novels/kitor-black-tiger" target="_blank">http://nanowrimo.org/participants/fridah/novels/kitor-black-tiger</a></span></div>
<span family="georgia">
</span>Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-70958975187918843502014-10-31T10:42:00.000+01:002014-11-04T22:35:17.343+01:00NaNoWriMo<b>Jag och min syster har bestämt oss för att delta i <a href="http://nanowrimo.org/" target="_blank">NaNoWriMo (National Novel Writing Month)</a> i år och försöka skriva en bok på 50 000 ord under en månad. </b><b>Så imorgon kör vi igång!</b><br />
<div>
<b>Kämpar verkligen med planering nu. Har en värld och några karaktärer och ett litet hum om en handling som jag skulle behöva lite mer av... Det mesta brukar jag annars komma på under själva skrivandet, så jag kommer helt enkelt kasta mig ut och se vart jag hamnar. Det viktigaste är inte kvaliteten heller, utan att man bara skriver, annars kommer man aldrig upp i 50 000 ord. Redigera kan man göra nästa månad.</b></div>
<div>
<b>Kommer att lägga upp sista kapitlet och epilogen till</b><b> Tikk </b><b>nästa vecka också. Jag blir alltid så peppad av dina kommentarer (även om det inte bara är helt positivt) så jag tänker använda energin jag fått av det till att skriva ännu bättre nu i November!</b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b>Nu har jag sagt det, så då är det bäst att jag slutför också. :)</b></div>
Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-59676701452832549802014-10-30T11:02:00.002+01:002014-10-30T11:03:15.798+01:00Tikk: 44 - Sollimrek<b>Jag kan ha tagit en del genvägar för att slippa gå in för djupt i vissa detaljer, men jag har hoppas jag inte missat något viktigt...</b><br />
<div>
<b><br /></b><span family="georgia">
</span>
<br />
<div>
<b>Efter det här kapitlet är det bara ett kvar + en kortare prolog!</b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
<b><i>44<o:p></o:p></i></b></div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
<b><i>Sollimrek<o:p></o:p></i></b></div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
Det slutade skaka lika plötsligt som det börjat, men allt
Sollex kunde se var Jelleros vilda uppsyn. ”Är du okej, Mäster Sollimrek?”</div>
<div class="Skrivmall">
Han knuffade Kännaren åt sidan utan att säga något, men
stannade upp när han fick se vem som nu satt tillsammans med främlingarna på
golvet. </div>
<div class="Skrivmall">
Tikks ögon var slutna och hennes läppar krökta i ett leende,
och trotts att luften stillnat fladdrade hennes svarta lockar som av en stilla
vind. Ljus flödade från hennes utsträckta händer ner över kvinnan på golvet.
”Ni kommer aldrig mer kunna använda Eilirana.”</div>
<div class="Skrivmall">
Mannen som Omot kallat Deazi svarade. ”Tänker ni bara låta
oss gå? Efter vad vi gjorde mot Milia?”</div>
<div class="Skrivmall">
”Har man ingen själ tänker man inte klart, jag hoppas ni kan
se vad som är rätt nu. Dessutom har jag återställt alla vilsna själar så att de
kan gå vidare till Eftervärlden, Milia kommer att vänta där.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Tikk, hur...?” Omot reste sig långsamt.</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex kände sig lika förvirrad som Omot såg ut.</div>
<div class="Skrivmall">
”Vi berättar senare, kom till stora salen.” Ljuset slocknade
och Tikk såg på dem, sedan skimrade luften till och i nästa ögonblick var hon
borta.</div>
<div class="Skrivmall">
”Din far kommer aldrig att tro på det här, Mäster
Sollimrek.”</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex körde armbågen i bröstet på Jellero. ”Jag vill inte
höra <i>någonting</i> mer om min <i>far</i>, och skulle inte du <i>sluta</i> kalla mig för ’<i>mäster</i>’?” </div>
<div class="Skrivmall">
”Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, Sollimrek”, ursäktade
Kännaren sig och log.</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex vände sig bort, tog ett djupt andetag och fokuserade
sina tankar på att försöka reda ut vad som just inträffat med främlingarna och
Tikk – Hon hade pratat om själar och om Andravärlden, det måste ju betyda att
de hittat Själaskådaren…</div>
<div class="Skrivmall">
”Så, vet ni var stora salen är?” Omot talade med
främlingarna.</div>
<div class="Skrivmall">
”Självklart”, svarade mannen och lyfte upp kvinnan från
golvet. Han började gå tillbaka längs korridoren.</div>
<div class="Skrivmall">
Omot plockade upp sina glasögon från golvet och tittade på
Sollex. ”Ska vi?”</div>
<div class="Skrivmall">
”Ja, vi kan väl inte lita på att Jell ska hitta vägen?” </div>
<div class="Skrivmall">
Omot skrattade matt och ruskade på huvudet. Sollex gav
Kännaren en giftig blick när de började gå, men mannen var orubblig, han bara
log tillbaka.</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
Det visade sig att Deazi var ungefär lika pålitlig som
Jellero när det gällde orienteringen i palatset – Efter en timme när solen
börjat gå upp utanför fönstren kändes det nästan som om de var tillbaka där de
börjat, men Sollex visste att de gått ner ett flertal våningar, så de <i>kunde</i> inte vara på samma plats. <i>Det här palatset är så mycket större än
slottet i</i> <i>Hedáre</i>, tänkte han uppgivet
och undrade om de andra börjat leta efter dem ännu. Véma skulle definitivt
kunna hitta dem med sin Känning.</div>
<div class="Skrivmall">
Plötsligt rörde sig luften till höger om Sollex och han tog
instinktivt ett steg åt vänster. Han slog i något osynligt och kände hur hans
arm mötte något vasst.</div>
<div class="Skrivmall">
Jellero visade att han inte var <i>helt</i> värdelös när det gällde Känning och reagerade snabbare än
någon vanlig människa kunnat. Kännaren drog Sollex baklänges och höjde sitt
svärd mot den osynlige attackeraren. ”Skuggvandrare!”</div>
<div class="Skrivmall">
Omot svor och vände sig om med det mystiska svärdet redo i
sin hand. ”Fem stycken! Var kom de ifrån?” Deazi tog tillfället i akt och
flydde fältet med sin sovande syster. </div>
<div class="Skrivmall">
Sollex snubblade och satte sig hårt på golvet, bedövad av
smärta. Han såg på sin skadade arm. I normala fall skulle det bara varit en
skråma, inget att bry sig om, men det svarta blodet som färgade Sollex
skjortärm speglade den hemska sanningen – det var aldrig <i>bara en skråma</i> för honom. Blodet brände. Det kändes som hela armen
stod i brand. Och det blev värre.</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex tappade alla begrepp om vad som hände runt omkring
honom och fokuserade uteslutande på att hålla sig lugn. Han rensade tankarna
och koncentrerade sig på att ta djupa andetag och att försökte sitta så stilla
som möjligt. När han var liten hade han drabbats av panik, skrikit och kastat
sig av och an, men sådant gjorde bara situationen värre. Ett minne från den
tiden steg till ytan…</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
<i>Sollex låg fastspänd
på en säng i slottets källare och önskade att han skulle brinna upp på riktigt.
Han kämpade förgäves mot bindningarna och försökte låta bli att titta på
slangen som ledde det svarta blodet från hans arm till behållaren på golvet. En
bit bort stod hans far och talade med den kungliga apotekaren. Sollex kunde
inte höra vad de sade, men han hatade dem båda…<o:p></o:p></i></div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
En hand på hans axel förde Sollex tillbaka till
verkligheten. Han kände sig genast mycket bättre och visste att det var Tyrr.</div>
<div class="Skrivmall">
”Svartblod!” utbrast någon. Sollex kände igen Rekts röst.</div>
<div class="Skrivmall">
Han tittade upp och insåg att alla var där: Véma, Tikk,
Leiga, Rekt, Tyrr, Ketopol, Mo’rii och en kvinna med grönt hår stod fastklamrad
i Eyts arm – hon måste vara Själaskådaren. Rekt klev fram och sträckte på
fingrarna.</div>
<div class="Skrivmall">
Det gick en rysning genom Sollex kropp och han kände ett
visst obehag, men inget mer hände.</div>
<div class="Skrivmall">
Blodryckaren flinade brett. ”Häftigt! Det funkar!”</div>
<div class="Skrivmall">
Jellero räckte Sollex sin hand och hjälpte honom upp. ”Jag
är hemskt ledsen, Mäster Sollimrek! Jag borde ha Känt dem komma!” Kännaren
bugade sig djupt.</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex ignorerade hans ursäkt och böjde prövande på
vänsterarmen, det kändes som vanligt igen. Han vände sig mot Kärnhelaren.
”Tack, Tyrr.”</div>
<div class="Skrivmall">
De gamla minnena flimrade förbi igen och Sollex vinglade
ofrivilligt till. När han återhämtat sig fann han den grönhåriga kvinnan stirra
på honom med en förskräckt uppsyn. ”Är du prins?”</div>
<div class="Skrivmall">
Alla i rummet hajade till, och deras blickar riktades mot
Sollex…</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
<i>Han hade just stormat
ut från fäktningsträning med Töjgen i sin privata träningssal när han hörde sin
mors upprörda röst från ett närliggande rum. ”… han är bara en pojke Tii!”<o:p></o:p></i></div>
<div class="Skrivmall">
<i>”En sjuk pojke som
behöver min hjälp”, sade den kungliga apotekaren lugnt.<o:p></o:p></i></div>
<div class="Skrivmall">
<i>”Nej, Tii! Han är bara
ett experiment för dig! Du har aldrig ens </i>försökt<i> att hjälpa honom! Allt du gör är använder hans blod för din egen vinning!”<o:p></o:p></i></div>
<div class="Skrivmall">
<i>Det blev tyst en stund
innan apotekaren svarade. ”Och vad tänker du göra åt det? Vi vet båda två att
kungen stöder mina experiment, riket har tjänat väldigt mycket på svartblodet
jag mjölkat från er son…”<o:p></o:p></i></div>
<div class="Skrivmall">
<i>”Sollex?”<o:p></o:p></i></div>
<div class="Skrivmall">
<i>Töjgen hade hittat
honom…<o:p></o:p></i></div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
Sollex ruskade på huvudet och försökte samla sina tankar…</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
<i>Dörren till hans rum
rycktes upp med en smäll och Sollex satte sig skrämt upp i sängen.<o:p></o:p></i></div>
<div class="Skrivmall">
<i>”Packa en väska och
skynda dig!” Det var Töjgen. ”NU!”<o:p></o:p></i></div>
<div class="Skrivmall">
<i>Sollex snubblade upp
på fötter och började klä på sig. ”Vad står på? Vad ska jag med en väska till
om jag ändå inte får lämna slottsområdet?”<o:p></o:p></i></div>
<div class="Skrivmall">
<i>Töjgen log brett och
tryckte ner slumpartade klädesplagg i väskan han haft med sig. ”Kungen var
tvungen att resa till Izya tidigare ikväll för att hjälpa till med kriget. Det
betyder att det nu är Drottningen som bestämmer här. Kommer du ihåg
Drakmästaren som kom imorse för att rapportera från Moluvar?”<o:p></o:p></i></div>
<div class="Skrivmall">
<i>Sollex nickade. Självklart
kom han ihåg, hennes Drake hade ju väntat på borggården utanför hans fönster hela
dagen.<o:p></o:p></i></div>
<div class="Skrivmall">
<i>”Hon ska precis till
att återvända och Drottningen har bestämt att du ska följa med henne!”<o:p></o:p></i></div>
<div class="Skrivmall">
<i>Sollex kunde inte tro
sina öron. Han skulle lämna Hedáre, och han skulle lämna Tii. Han hoppades med
hela sitt hjärta att han aldrig skulle behöva se apotekaren igen…</i></div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
Någon tryckte ner honom på golvet igen. ”Sollex?”</div>
<div class="Skrivmall">
Han blinkade och möttes av en klar violett blick. ”Vad
hände?” lyckades han fråga, men det lät inte riktigt som hans egen röst.</div>
<div class="Skrivmall">
”Yrim skådade din själ”, svarade Véma och backade undan lite
så att de andra blev synliga bakom henne. Sollex insåg att han satt med ryggen
mot väggen.</div>
<div class="Skrivmall">
Den grönhåriga kvinnan log. ”Det brukar ge en del oväntade
insikter.”</div>
<div class="Skrivmall">
Véma fick något busigt i blicken som nästan påminde om Eyt.
”Vill du prata om det… Prins Sollimrek?”</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex var fortfarande förvirrad, så det tog ett ögonblick
för honom ta in vad Kännaren sagt. Han visste att han borde blivit arg – han
hatade ju kungligheter – men ilskan fanns bara inte där. ”Sluta med det där är
du snäll”, mumlade han och tittade upp i taket. Det var ljusblått med vita fält som liknade
moln.</div>
<div class="Skrivmall">
”Mäster Sollimrek! Du beter dig konstigt, mår du bra?!”</div>
<div class="Skrivmall">
Där var den, den välbekanta ilskan. Sollex spände käken,
slöt ögonen och tog ett djupt andetag. ”Så vad var det som hände förut
egentligen, med de där främlingarna och Tikk?”</div>
<div class="Skrivmall">
De satte sig ner och berättade allt som hänt sedan gruppen
splittrats – hur Ketopol, Leiga och Rekt hittat Kejsaren, hur Sollex, Jellero
och Omot stött på Tikks morbror Deazi, och hur Eyt, Tyrr, Véma och Tikk räddat
Yrim från fängelset. Sedan turades Véma, Yrim och Tikk om att berätta om deras
vistelse i Andravärlden. Yrim hade varit deras guide medan Véma dirigerat dem
och Tikk hade använt sin själ för att omforma all energi i Andravärlden. De
förklarade hur Kelra skakat upp hela Elejona genom att använda sin själsenergi
på samma sätt, men att hon skulle dött om inte Tikk gett henne ny energi. Tikk
hade stabiliserat planeten och tagit ifrån både Deazi och Kelra deras själsliga
förmåga.</div>
<div class="Skrivmall">
Sedan hade de samlats i stora salen. Eyt och Tyrr hade
lyckats tagit sig dit först efter att Kraftbäraren raserat ett antal väggar som
stod i deras väg. Kejsaren, Leiga och Rekt hade inte haft några problem att
hitta dit med Ketopol och Mo’rii i släptåg, och Tikk, Véma och Yrim hade helt
enkelt klivit ur Andravärlden där. De hade inte väntat länge förrän Véma insett
att Deazi ledde Sollex, Omot och Jellero åt fel håll, och bestämde sig för att
komma till dem istället. De hade skyndat sig så fort de kunde när de upptäckt
Skuggvandrarna. Kejsaren hade stannat i salen och jobbade med att återta
kontrollen i palatset. </div>
<div class="Skrivmall">
Véma avslutade redogörelsen. ”Kejsaren hälsar och tackar för
vår hjälp, han har redan skickat meddelanden över hela Karqol för att berätta
vad som hänt och gett order till alla trupper att dra sig tillbaka. Han har
begärt ett möte med Kapten Öken och motståndsrörelsen och skickar ett
personligt meddelande till Jerilirs Kung.”</div>
<div class="Skrivmall">
Alla var glada att det var över.</div>
<div class="Skrivmall">
”Betyder det att vi alla kommer återvända till Jerilir?”
Sollex kände sig konstigt tom.</div>
<div class="Skrivmall">
Leiga skakade på huvudet. ”Jag och Rekt kommer att stanna
här och hjälpa Kejsaren reda ut saker med de andra Sinnesvändarna och
Blodryckarna.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Jag ska prata med motståndsrörelsen”, meddelade Tyrr.</div>
<div class="Skrivmall">
Eyt lyfte på en osynlig hatt och gjorde en sittbugning. ”Det
har varit en ära, men det ser inte bättre ut än att vår grupp nu måste
splittras. Själv följer jag med Yrim till Pulturg Serti. Men ni kan räkna med ett
besök i framtiden!”</div>
<div class="Skrivmall">
”Vi reser till Moluvar och tar med mitt folk hem till
Vrylvslätten.” Ketopol klappade Mo’rii kärleksfullt på huvudet.</div>
<div class="Skrivmall">
”Ni skulle inte kunna plocka upp Temmo? Så att han kommer
hem någon gång också”, frågade Véma, och Ketopol nickade.</div>
<div class="Skrivmall">
Även om Sollex själv aldrig ville se sitt hem igen, var det
kul att höra att de andra nu kunde återvända. Hans blick fastnade på Tikk och
Omot. ”Vad ska ni göra?” </div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
****</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
Tikk fick en klump i magen när Sollex frågade. Hon såg på
sin far och kände Skrot klättra upp på sin axel. Vad skulle de göra?</div>
<div class="Skrivmall">
”Ni är mer än välkomna att följa med Prinsen till Hedáre
och…” Jellero hann inte avsluta mening förrän han fick en fot i sitt skäggiga ansikte,
flög baklänges och slog i golvet med en duns.</div>
<div class="Skrivmall">
Tikk stirrade på Sollex. Det var tydligt att han inte hade
någon bra relation till Jellero, men hade han inte gått lite för långt den här
gången?</div>
<div class="Skrivmall">
Omot såg road ut. ”Betyder det är vi <i>inte</i> är välkomna i slottet?” Tikk kunde fortfarande inte tro att
Sollex var prins. Visst, det var Yrim som först tagit upp det när hon såg hans
själ och hon skulle inte ljuga, men hon hade sagt det mer som en fråga än ett
konstaterande. Sollex hade inte sagt emot Véma när hon kallat honom prins, han
hade bara bett henne sluta, och Kännaren hade inte låtit speciellt allvarlig
när hon sade det heller. Jellero hade alltid behandlat Sollex som en prins, men
Sollex hatade det…</div>
<div class="Skrivmall">
”Det är jag säker på att ni är, vad jag än skulle ha att
säga om saken.” Han lade armarna i kors och blängde på den omtöcknade Kännaren.</div>
<div class="Skrivmall">
<i>Det där är ju ännu mer
kryptiskt!<o:p></o:p></i></div>
<div class="Skrivmall">
”Så, hur är det i jämförelse med det här stället?” Omot
blinkade diskret åt Tikk.</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex rörde inte en min. ”Litet.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Kom igen!” Rekt slog näven i golvet. ”Är du prins på
riktigt, eller driver du bara med oss?!” Leiga, Eyt, Ketopol och Tyrr såg också
ut att vara nyfikna på svaret.</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex satt tyst ett ögonblick, sedan suckade han och
fiskade upp en kedja med en ring han hade kring halsen och drog den över
huvudet. Han slängde den till Rekt som förvånat tog emot den.</div>
<div class="Skrivmall">
”Uhm…” Blodryckaren vred på smycket med en förbryllad min.
”Jerilirs kungliga sigill?”</div>
<div class="Skrivmall">
Det blev en väldig röra när alla ville se, men Tikk förstod
inte hur en liten ring kunde orsaka så mycket uppståndelse, i hennes ögon var
det inget speciellt med den.</div>
<div class="Skrivmall">
”Det är väl bäst att gå hem nu då”, sade Sollex uppgivet och
reste sig upp. ”Ni får göra som ni vill.”</div>
</div>
</div>
Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-40698999118447440582014-10-25T18:02:00.001+02:002014-10-25T18:02:42.245+02:00Tikk: 43 - Själasmederna<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
<b><i>43<o:p></o:p></i></b></div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
<b><i>Själasmederna<o:p></o:p></i></b></div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
Tikk var inte säker på hur hon skadat sig, Eyts reaktion var
hennes enda indikator över hur allvarligt det varit. Själv hade hon varit så
förskräckt över att hon dödat en människa att hon inte ens hunnit känna någon
smärta innan Tyrr helat henne. Nu satt hon på golvet vid öppningen mot tornet
och kände sig alldeles tom. </div>
<div class="Skrivmall">
Tyrr och Eyt hade gått upp i tornet för att se till Yrim
medan Véma satt kvar bredvid Tikk. Kännaren var ännu mer uppskakad än henne, hon
knöt händerna för att hindra dem från att skaka och kämpade för att samla sig.</div>
<div class="Skrivmall">
”Vad hände?” Tikk kände knappt igen sin egen röst, den lät
precis som hon kände sig – tom.</div>
<div class="Skrivmall">
Véma tog ett djupt andetag. ”Jag Kände Skuggvandraren döda
Eyt, precis som om det vore på riktigt, men på något vis lyckades du stoppa
honom.” Hon darrade en aning på rösten.</div>
<div class="Skrivmall">
Tikk var inte säker på hur hon skulle tolka Kännarens ord så
hon bara nickade. </div>
<div class="Skrivmall">
Snart hörde de steg komma ner för trapporna och med
skannerglasögonen kunde Tikk se hur tre personer långsamt närmade sig, ändå
hann hon inte tänka något mer innan de nådde botten av tornet.</div>
<div class="Skrivmall">
Yrim var inte som Tikk föreställt sig. Kvinnan var längre än
de båda männen och trots att hon fortfarande såg lite sjuk ut hade Tikk inte
svårt att föreställa sig henne som en mäktig krigare. Hennes stripiga hår var
lika skrikigt grönt som hennes neonlysande ögon, Tyrr såg nästan gråhårig ut i
jämförelse.</div>
<div class="Skrivmall">
Så fort hon fick syn på Tikk började Yrim skrika och backa
uppför trappan. ”Nej! Inte en Själasmed! Jag tänker inte hjälpa dem! De kommer
förstöra världsbalansen! Eyt hur kunde du?!” Hon tystnade när hon såg på sin
bror.</div>
<div class="Skrivmall">
Tikk som redan varit i chock visste inte hur hon skulle
tolka situationen, det var väl henne Yrim tittat på? Betydde det att hon sett
något hemskt i Tikks själ? </div>
<div class="Skrivmall">
Bredvid henne satt Véma som förstenad och bara stirrade på
Själaskådaren.</div>
<div class="Skrivmall">
Eyt lade handen på sin systers axel. ”Lugna dig Yrim! Det
här är våra vänner, de skulle aldrig skada oss. Vi är alla här för att <i>rädda</i> världsbalansen. Och dig.”</div>
<div class="Skrivmall">
Yrim tog ett djupt andetag och såg på Tikk som verkligen kände
hur de gröna ögonen trängde sin ända in i själen på henne. Det var som om en
dörr öppnats och Tikk blev plötsligt väldigt medveten om sin egen själ – och om
barriären som skyddade den. Bilden av hennes mor blixtrade förbi genom hennes
sinne och Tikk kände Milias kärlek stråla från skyddsbarriären.</div>
<div class="Skrivmall">
Yrims ögon tårades och hon var tvungen att titta bort. </div>
<div class="Skrivmall">
Tikks upplevelser bleknade, men hon kunde fortfarande känna
sin egen och sin mors själ inom sig. Det var som om dörren stängts igen, men
den var inte längre låst.</div>
<div class="Skrivmall">
Yrim kom och satte sig på golvet framför Tikk och Véma. ”Fårlåt”,
viskade hon och torkade tårarna på sin smutsiga klänningsärm. Hon tog några
djupa andetag och samlade sig medan Eyt och Tyrr satte sig bredvid henne<b>. </b>”Jag ska berätta för er vad det
egentligen är som pågår.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Du får skynda dig, våra vänner är i fara.” Véma slöt ögonen
och lutade sig tillbaka.</div>
<div class="Skrivmall">
Yrim rynkade pannan åt henne, men började i alla fall att
berätta. ”Det brukar sägas att all ondska kommer från Andravärlden – i form av
demoner eller andra hemskheter – men detta stämmer inte. Andravärlden är
förevigt sammankopplad med den levande världen eftersom det är där alla levande
själar existerar – min själ, era själar…” Yrim hejdade sig och tittade på Véma,
sedan ruskade hon på huvudet och fortsatte. ”… alla andra människors och djurs
själar och till och med en del växtsjälar vistas där. Deras energi är vad vi
kallar Eilirana och för det mesta finns den bara där tills vi dör och går
vidare till Eftervärlden, men det finns undantag och det är de som skapat all
ondska där. Själar som får slut på Eilirana kan inte komma vidare till
Eftervärlden, de är fångar i Andravärlden och det är ifrån dem legenderna om
demoner kommer. Utan Eilirana tappar vi många väsentliga egenskaper, så vilsna
själar saknar helt förnuft och känslor. Främlingarna som nu har kontrollen i
Karqol är…”</div>
<div class="Skrivmall">
Eyt avbröt sin syster. ”Så det är inte Kejsaren som styr
längre?”</div>
<div class="Skrivmall">
”Nej, han är en fånge i sitt eget palats. De som bestämmer
nu kom hit bara för att hitta en Själaskådare, men när jag nämnde att Karnan
fanns i Jerilir bestämde de sig för att ta över hela planeten.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Vänta lite.” Tyrr höll upp en hand. ”Exakt vad är <i>Karnan</i> egentligen?”</div>
<div class="Skrivmall">
Yrim var tyst en stund innan hon svarade. ”Den har benämnts
som en nyckel, men i själva verket är det bara en vanlig själ som existerar här
i den levande världen istället för i Andravärlden. Som Själaskådare kan jag se
vad som händer i Andravärlden, jag känner dess vägar och förhållanden, men jag
kan inte ta mig dit. Karnan har Eilirana – energin som krävs för att träda in i
Andravärlden – men är blind för vad som inträffar där. Det är därför de behöver
mig.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Så, kära syster, vad ska de till Andravärlden att göra?”</div>
<div class="Skrivmall">
”De börjar få slut på Eilirana, om de inte slutar missbruka
sin förmåga kommer de sluta som vilsna själar, men om de hade fri tillgång till
Andravärlden skulle de inte behöva tära på sin egen själ.”</div>
<div class="Skrivmall">
Tikk förstod precis vad hon menade, hon kunde se det nu, hennes
mor visade henne. Det Yrim pratade om var samma förmåga som Milia använt för
att skydda Tikk och Omot, samma förmåga som hennes familj hade använt för att
hindra henne från att göra vad hon ville med sitt liv. Milia hade dött efter
att ha offrat sin egen själ för att skydda Tikk och nu var hon fången i
Andravärlden.</div>
<div class="Skrivmall">
”Finns det inget sätt att ge tillbaka energin till de vilsna
själarna? Så att de kan gå vidare till Eftervärlden?”</div>
<div class="Skrivmall">
De tre serterna tittade förvånat på henne. Eyt och Tyrr såg
helt oförstående ut, men Yrim fick något skrämmande i blicken. ”En Själasmed
med fri tillgång till Andravärlden skulle kunna göra allt han ville! Han skulle
kunna ändra hela världsordningen och vända allt upp och ner, jag kommer aldrig
hjälpa någon med det!”</div>
<div class="Skrivmall">
Véma rätade på ryggen och slog upp ögonen. ”Rekts far har
skickat Skuggvandrare efter honom, Leiga och Ketopol, om vi inte gör något
kommer de att dö.” Hon mötte Yrims blick. ”Och Tikk, din galna morbror och
moster jagar efter Omot, Sollex och Jellero.”</div>
<div class="Skrivmall">
Tikk ryckte till, hade hon en morbror och moster?</div>
<div class="Skrivmall">
<i>”Ja, och det är därför
du är här.” </i>Det var Milias röst.<i> ”Deazi
har alltid oroat sig för Kelra och när jag stack förbrukade hon nästan hela sin
själ i ett svep. Allt Deazi vill är att ge tillbaka det Kelra förlorade, men om
han tillåts lyckas kommer hela världen hamna i kaos.”</i></div>
<div class="Skrivmall">
Véma tog Tikks hand i sin. ”Du kan göra det Tikk, det känner
jag.” Sedan tog hon Yrims hand i sin andra. ”Jag vet att det är jag som har
Karnan.”</div>
<div class="Skrivmall">
Tikk stirrade på Kännaren. Vad Deazi och Kelra sökt efter
hela tiden på Elejona hade vandrat rakt in i Karqols huvudstad utan att någon
hade någon aning om det, och nu erbjöd hon Tikk sina tjänster.</div>
<div class="Skrivmall">
Yrim såg missnöjd ut, men efter att ha slagit Eyt hårt i
huvudet verkade hon lugna sig. ”Vi ses i stora salen.” Hon tog Tikks andra hand
med sin lediga, sedan lämnade de den levande världen.</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
****</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
Ketopol bara stirrade på Kejsaren.</div>
<div class="Skrivmall">
”Från en annan planet?” upprepade Rekt och höjde ett
ögonbryn.</div>
<div class="Skrivmall">
”Jag förstår om mitt folk ville samarbeta med dem från
början, men när Imiga blev din fru och fick kontroll över tronen borde hon ha
vänt deras sinnen efter sina egna behag!” Leiga var tydligt upprörd över hur
Sinnesvändarna dansat till främlingarnas pipa.</div>
<div class="Skrivmall">
Kejsaren gick fram och tillbaka över golvet i rummet de
funnit honom i. ”Sinnesvändning fungerar tydligen inte på dem, de såg rakt
igenom Imiga och var nära att avrätta henne för förräderi.</div>
<div class="Skrivmall">
Ketopol mötte Leigas skrämda blick. ”Som Tikk?”</div>
<div class="Skrivmall">
”Är det här något alla som inte är födda på Elejona känner
av?” Rekt suckade och kliade sig i huvudet.</div>
<div class="Skrivmall">
”Nej, Omot är fullt mottaglig.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Vad ska vi göra?” Ketopol tyckte inte om platsen de nu
befann sig på, Mo’rii var ivrig att komma därifrån. ”Det är nog ingen bra idé
att stanna här utifall någon kommer och letar efter oss.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Vi borde leta efter de andra. Men jag har ingen aning om
var de är, jag har inte känt av några tankevågor på länge nu och vi har tappat
bort bägge Kännarna.”</div>
<div class="Skrivmall">
Ketopol öppnade munnen för att säga något, men just då hände
något – Luften skimrade till och plötsligt stod Tikk framför honom.</div>
<div class="Skrivmall">
Hon snubblade till och grep tag i Ketopol för att hålla
balansen. ”Ni måste”, började hon och ruskade på huvudet. Sedan tog hon av sig
sina glasögon och slängde dem till Rekt. ”Din far hämtade förstärkning, ett
tiotal Skuggvandrare. De där ska vara inställda så att du kan se dem. Kom till
stora salen sen. Lycka till.”</div>
<div class="Skrivmall">
Innan de hunnit fråga Tikk vad som stod på var hon borta
igen.</div>
<div class="Skrivmall">
Leiga blängde på Rekt. ”Din far? Då är det ju inte mer än
rätt att du tar hand om det här. Ketopol, vi håller oss tillbaka och skyddar
Kejsaren.”</div>
<div class="Skrivmall">
Rekt suckade och tog på sig de mörka glasögonen, sedan
visslade han imponerat. ”Svartblod! Det här äger ju!” Han flinade åt Leiga och
Ketopol och sträckte på fingrarna. ”Det här fixar jag, inga problem!”</div>
<div class="Skrivmall">
Nästa ögonblick föll en man till golvet från ingenstans.</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
****</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
Omot önskade att han bara kunnat sjunka genom golvet.</div>
<div class="Skrivmall">
”Och du kallar dig Kännare!” Sollex höll sitt svärd hotfullt
nära Jelleros hals. ”Kan du förklara för mig varför du lett oss rakt in i en
återvändsgränd?”</div>
<div class="Skrivmall">
Jellero stammade något för Omot ohörbart. </div>
<div class="Skrivmall">
Sollex ögon smalnade än mer. ”Om det var Sinnesvändning
borde du ha <i>Känt</i> det, eller hur?”
väste han med kyla i rösten. Sedan suckade han och sänkte svärdet för att
istället vända sig till Omot och ignorera den värdelösa Kännaren. ”Vad gör vi
nu då?”</div>
<div class="Skrivmall">
Omot följde korridoren de kommit ifrån med blicken. De hade
inte haft något stort försprång, så det fanns inte ens chans att de skulle
hinna tillbaka. Med skannerglasögonen kunde han se Deazis livsform närma sig
korridoren tätt följd av systern och tre andras. Omot svalde och tänkte på
Milia. Och på Tikk. ”Det här är inte bra.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Kan du inte prata med dem?” Sollex såg sammanbiten ut. ”Om
de nu är släktingar med Tikk kanske de…”</div>
<div class="Skrivmall">
”Nej!”</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex tog ett steg tillbaka. ”Du får säga vad du vill, men
vi kommer inte ha någon chans om de börjar slåss och de bryr sig garanterat
inte om mitt eller Jelleros liv.”</div>
<div class="Skrivmall">
Omot nickade. Sollex hade rätt – Deazi hade inte gett sig på
Omot tidigare eftersom han satt inne på kunskap om Milia, medan hologram-Sollex
hade attackerats utan fördröjning. ”Akta er för Skuggvandraren. Jag tror inte
Deazi eller Kelra skulle bry sig om, om någon av de andra dog, men
Sinnesvändaren skulle bli farlig om det ledde till strid.”</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex nickade och backade tills han stod med ryggen mot
väggen. Jellero ställde sig bredvid honom.</div>
<div class="Skrivmall">
”Omot!” Deazis enögda ansikte blev synligt i den mörka korridoren.
”Var är Milia?”</div>
<div class="Skrivmall">
”Inte här.” Omot försökte låta trotsig, men det var omöjligt
att hålla skräcken borta från rösten så det lät mest ynkligt.</div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Bodoni MT","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Det
är nog bäst att jag berättar sanningen för dem.<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="Skrivmall">
”Hon dog...” Omots röst svek honom och ögonen tårades när han
påmindes om synen av Milias livlösa kropp.</div>
<div class="Skrivmall">
”Det är Sinnesvändning Omot! Säg inget mer!”</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex ord ekade mellan väggarna, men det var för sent. ”Så
hon är död!” Deazi morrade ilsket och sträckte ut armarna. ”Då antar jag att
det finns ett barn någonstans.”</div>
<div class="Skrivmall">
Kelra var inte lika sansad som sin bror. Hon skrek och slog
ihop händerna med en smäll.</div>
<div class="Skrivmall">
Omot hann registrera hur Deazis ansikte skiftade från ilska
till panik – oro. Sedan föll Kelra ihop på golvet samtidigt som väggar och golv
började skaka hejdlöst. Omots skannerglasögon gled av och studsade iväg längs
golvet och han var tvungen att gå ner på knä för att inte tappa balansen.
Sinnesvändaren och Blodryckaren flydde i den riktning de kommit ifrån och
Sollex och Jellero kurade vid väggen medan Deazi kastade sig ner bredvid sin
medvetslösa syster med ryggen mot Omot och de andra.</div>
<span family="georgia">
</span>Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-50728186315638170762014-10-20T15:26:00.002+02:002014-10-20T15:26:43.057+02:00Tikk: 42 - Palatset<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
<b><i>42<o:p></o:p></i></b></div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
<b><i>Palatset<o:p></o:p></i></b></div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
Omot tryckte sig mot väggen och försökte göra sig så osynlig
som möjligt trots att han visste att det var lönlöst, hans ljudliga andhämtning
skulle ändå avslöja honom.</div>
<div class="Skrivmall">
De försiktiga fotstegen som ekade genom sidkorridoren kom
närmare och närmare. Omot tog ett fastare tag om Terilth och rättade till
skannerglasögonen, om det inte varit för de båda föremålen hade han varit ett
lätt byte för den osynlige mannen. Omot hade inte varit alltför engagerad när
de andra berättade om olika typer av magiutövare, men han förstod att det var
en Skuggvandrare han hade att göra med här. Mannen var osynlig för blotta ögat,
men det gjorde ingen skillnad för Omot som kunde se honom ändå, problemet var
att han också var så fruktansvärt snabb. Det var knappt Terilth hunnit parera
de våldsamma knivhuggen och därefter var det ett under att Omot lyckats fly
från den första konfrontationen, men hur fort han än sprang kom Skuggvandraren
snart ikapp honom.</div>
<div class="Skrivmall">
Nya fotsteg hördes från gången till höger om Omot, de var
hårda och närmade sig snabbt.</div>
<div class="Skrivmall">
”Den här vägen Sollimrek!” rösten var utan tvekan Jelleros.</div>
<div class="Skrivmall">
Stegen stannade tvärt. ”Jag behöver ingen barnvakt Jell. Vad
min högt ärade far än tror så borde <i>du</i>
veta att jag klarar mig själv.”</div>
<div class="Skrivmall">
Omot kikade runt hörnet, Sollex och Jellero stod bara några
meter därifrån, båda verkade oskadda. Omot hoppades att Ketopol, Leiga och Rekt
också klarat sig lika bra på egen hand. Gruppen hade splittrats strax efter att
de lämnat tunnlarna då de, trots Jelleros vägledning, vandrat rakt in i en
vaktpatrull. Vakterna hade inte stannat för att slåss utan hade flytt i olika
riktningar för att slå larm, så att Omot och de andra tvingats dela på sig för
att kunna stoppa dem.</div>
<div class="Skrivmall">
Omot svor högt när hans svärdsarm, utan hans direktiv, höjdes
för att slå undan en attackerare bakifrån. Jellero och Sollex hade distraherat
honom från Skuggvandraren.</div>
<div class="Skrivmall">
”Omot?” Sollex var snabbt bredvid Omot.</div>
<div class="Skrivmall">
”Skuggvandrare!” varnade han och knuffade undan pojken så
att fiendens kniv inte skar något annat än luft. Det var precis vad Omot behövde.
När Skuggvandraren bara varit fokuserad på honom hade han inte kunnat göra
annat än att försvara sig, men nu hade mannen gjort misstaget att attackera
Sollex, vilket gav Omot en öppning för motattack. Terilth svepte runt mot
Skuggvandraren av sig själv och fällde honom till golvet med ett smärtfyllt
skrik.</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex satt lutad mot väggen mittemot Omot och stirrade på
den döende mannen.</div>
<div class="Skrivmall">
”Hur vågar ni?!” Jellero stormade fram till Omot och
knuffade honom i bröstet med pekfingret. ”Ingen knuffar Mäster Sollimrek
ostraffat!”</div>
<div class="Skrivmall">
Det tycktes väcka Sollex från chocken, för han for kvickt
upp på fötter igen och grep tag i Jelleros arm. ”Omot räddade just mitt liv”,
sade han med respektingivande skarphet och såg på Kännaren.</div>
<div class="Skrivmall">
Jellero sänkte genast sin hand och böjde ner huvudet. ”Jag
är hemskt ledsen herr Omot, jag agerade på en djupt rotad impuls som är i allra
högsta grad felaktig i det här fallet. Jag är mycket tacksam för att ni
assisterade Sollimrek i denna farliga situation.” Mannen var definitivt
skicklig med fina ord, men just den egenskapen gjorde honom ingen nytta här.</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex vände ryggen mot honom och gick ut i hallen Omot
kommit ifrån. ”Sluta tänka på mig och fokusera på din Känning istället Jell.
Vart hittar vi Kejsaren?”</div>
<div class="Skrivmall">
”Självklart Sollimrek.” Jellero tog ett djupt andetag och
började gå i den riktning Skuggvandraren kommit ifrån. Omot som var van vid
Vémas säkerhet tyckte inte det kändes speciellt bra när Kännaren tvekade, men
han följde likväl efter honom. </div>
<div class="Skrivmall">
Sollex suckade.</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
****</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
Ketopol mötte Sinnesvändarens förvirrade blick med ett
leende. Tankarna på att ta livet av sig var alltför extrema för att Ketopol
skulle låta sig luras. Mo’rii tyckte inte alls om dem och kastade sig direkt över
mannen med sina vassa klor och tänder, sedan fortsatte de leta igenom de andra
rummen längs korridoren. Alla var tomma så Ketopol återvände till hallen där
Leiga och Rekt väntade.</div>
<div class="Skrivmall">
”Hittade du något?” frågade Leiga.</div>
<div class="Skrivmall">
”En ensam Sinnesvändare. Ni då?”</div>
<div class="Skrivmall">
Rekt ryckte på axlarna. ”Inget av värde, ett par ilskna
soldater bara.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Vi kollar nästa våning.” Leiga tog ett steg uppför trappan
de stod bredvid, sedan hejdade hon sig. ”Faktiskt borde vi gå ner en våning och
leta i norra flygeln.”</div>
<div class="Skrivmall">
Ketopol hade fått förklarat för sig att Leiga kunde läsa de
andra Sinnesvändarnas tankar, så hon lyssnade hela tiden efter ledtrådar om var
Kejsaren fanns.</div>
<div class="Skrivmall">
”Norra flygeln?” Rekt rynkade pannan. ”Är det inte där
tjänarna bor? Varför skulle Kejsaren vara där?”</div>
<div class="Skrivmall">
”Jag vet inte, men det känns som om något konstigt har hänt
här.” Leiga ledde dem nedför trappan och vidare genom ett flertal korridorer. </div>
<div class="Skrivmall">
Palatset var som en labyrint med avdelningar, våningar och
torn i ett för Ketopol obegripligt system. Innan de kommit in i själva
byggnaden hade de först fått dras med flera nivåer av tunnlar som passerade många
olika källare och kopplade samman hela den övre staden, under markytan. Leiga
verkade dock inte ha några problem med att orientera sig, och inte Rekt heller
om han nu visste att tjänarna bodde i norra flygeln. Ketopol ödslade ingen tid
på att fråga varför, både Sinnesvändaren och Blodryckaren hade ju varit i
Kejsarens tjänst fram tills alldeles nyligen, så det vore inte alls konstigt om
de besökt palatset tidigare.</div>
<div class="Skrivmall">
”Det var värst vad många vakter som satts ut här.” Rekt
fällde ännu en man med sin Blodryckning. ”Till skillnad från alla tjänare som
fanns här förr.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Det har hänt en del.” Leiga såg bekymrad ut.</div>
<div class="Skrivmall">
De kom till en smal trappa där de hörde höjda röster
uppifrån.</div>
<div class="Skrivmall">
”Jag <i>vet</i> att vi är
under attack! Jag <i>vet</i> att de har sätt
att ta sig förbi både Skuggvandrare, Sinnesvändare <i>och </i>Blodryckare! Vad jag <i>vill
veta</i> är vad de är ute efter!”</div>
<div class="Skrivmall">
Rekt log och tog ett par steg upp för trappan. ”Jag tar hand
om det här.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Jag tar hand om eventuella Sinnesvändare.” Leiga stannade
vid foten av trappan och tecknade åt Ketopol att följa efter Rekt. ”Se upp för
Skuggvandrare.”</div>
<div class="Skrivmall">
De rusade uppför trappan och fann fem män samlade framför en
dörr.</div>
<div class="Skrivmall">
Rekt stannade tvärt när han fick syn på dem och de reagerade
på ett liknande sätt när de såg honom.</div>
<div class="Skrivmall">
”Rekt?” En av männen tog ett steg, förvirring syntes tydligt
i hans ansikte. ”Vad gör du här? Ska inte du vara i motståndsrörelsens
huvudläger?”</div>
<div class="Skrivmall">
Ketopol tyckte sig se förtvivlan i Rekts blick när han
sneglade åt hans håll. Det var först då Ketopol lade märke till utseendet hos
mannen som talat – om man bortsåg från det bruna ögat och de blonda slingorna
såg mannen precis ut som en äldre upplaga av Rekt. De andra fyra hade också
liknande drag och Ketopol insåg med fasa att om de var släkt så betydde det att
alla fem också var Blodryckare och det faktum att ingen av dem var beväpnad
förstärkte teorin.</div>
<div class="Skrivmall">
Rekt höll upp sina händer och mötte deras blickar. ”Det
lägret finns inte längre.”</div>
<div class="Skrivmall">
Mannen som Ketopol gissade var Rekts far skrattade högt.
”Försöker du få mig att tro att <i>du</i>
undanröjt motståndsrörelsen? <i>Du</i>, som
mår illa efter minsta lilla ryckning?”</div>
<div class="Skrivmall">
Rekt fnös. ”<i>Du</i> om
någon borde ju veta varför jag mår så dåligt.” Han såg åt Ketopols håll och böjde
ett finger. ”Förlåt.” </div>
<div class="Skrivmall">
Ketopols sinne fylldes av panik – Rekt ryckte Mo’riis blod.</div>
<div class="Skrivmall">
Samtidigt som Pildraken kastades över dem, emot de andra
Blodryckarna, kände Ketopol hur någon grep tag i hans eget blod. Han snodde
runt mot Rekt och höjde sitt svärd, men längre kom han inte förrän Rekt tog
över kontrollen och vände honom mot fienden. Mo’rii hade slagit ner två av dem
och sänkt tänderna i en tredje. Ketopol högg svärdet genom bröstet på den
fjärde som livlös sjönk till marken, sedan backade han undan och ställde sig
åter bredvid Rekt. Mo’rii kom och satte sig bredvid honom.</div>
<div class="Skrivmall">
Kvar stående framför dem var nu bara mannen Ketopol trodde
var Rekts far. Mannens kropp hängde en decimeter över golvet och hans ansikte
var förvridet av smärta. ”Hur?” Det var en tydlig ansträngning för honom att
tala. ”Inte nog med att du kan hålla både en drake och en man emot fem andra
ryckare, du kan faktiskt rycka en annan ryckare också?”</div>
<div class="Skrivmall">
Rekt släppte Ketopol och Mo’rii och sänkte ner mannen till
golvet. ”Var det inte så att du försökte rycka en stormdrake en gång?”</div>
<div class="Skrivmall">
”Ha! Det var ett hopplöst åtagande, de är omöjliga att
kontrollera!”</div>
<div class="Skrivmall">
”Jag flög en hit, tre dagar i sträck, och jag hade inga
problem med kontrollen. När vi landade kunde jag inte ens stå på benen, men det
kanske inte är så konstigt att min egen kropp påverkas av så stark ryckning.”</div>
<div class="Skrivmall">
Mannen log och stoppade händerna i fickorna, sedan trängde
han sig förbi Ketopol och Mo’rii och började gå ner för trappan bakom dem.
”Lycka till!”</div>
<div class="Skrivmall">
När mannen försvunnit kom Leiga upp till dem. Hon tog en
snabb titt runt hallen och klev fram till dörren Blodryckarna vaktat. Den var
låst.</div>
<div class="Skrivmall">
Ketopol var fortfarande skakad efter blodryckningen, men
Mo’rii gick genast till attack så att Leiga tvingades ta ett steg tillbaka.
Pildraken kastade sig mot dörren och slog upp den med en smäll. Genom hennes
ögon kunde Ketopol se att den enda personen i rummet var en gråhårig man som
satt fastbunden vid en stol i ett hörn.</div>
<div class="Skrivmall">
”Kejsaren!” Leiga skyndade sig fram för att skära loss
honom.</div>
<div class="Skrivmall">
”Vad?” frågade Ketopol och Rekt i kör och följde efter
henne.</div>
<div class="Skrivmall">
Mannen ryckte till och stirrade på dem. ”Vilka är ni?”</div>
<div class="Skrivmall">
”Varför är du här?” Rekt såg tvivlande ut. ”Varför är du
fastbunden?”</div>
<div class="Skrivmall">
”Främlingarna ville ha mig ur vägen, de behövde kontroll
över mina trupper.” Kejsaren reste sig upp och sträckte på sig.</div>
<div class="Skrivmall">
Ketopol förstod ingenting. ”Vilka främlingar?” </div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
****</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
Omot svor inombords och kände hur tankarna ofrivilligt gick
till Tikk. Länken mellan dem hade brutits i stort sätt så fort de skiljts åt,
men Omot hade haft fullt upp med sina egna problem så att han aldrig hunnit
stanna upp och tänka på saken. Det hade han egentligen inte tid med nu heller.”Vi
är omringade!” viskade han vid Jelleros öra.</div>
<div class="Skrivmall">
”Sade inte du att den här vägen skulle vara säker?” Sollex
stod fastklämd bakom Omot i den lilla skrubben där de gömt sig.</div>
<div class="Skrivmall">
”Den <i>var</i> säker”,
väste Jellero och rörde sig så att Omot fick en armbåge i bröstet. </div>
<div class="Skrivmall">
Han var nära att skrika högt, men fick nöja sig med en
viskad svordom. ”Vi kan inte stanna här.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Dödar de oss om vi kommer ut nu?” frågade Sollex.</div>
<div class="Skrivmall">
”Det är risk för det.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Hur kunde jag tro att alla Kännare är lika säkra som Véma?”
Omot vred sig lite och lyckades lirka fram sin nya uppfinning. ”Jag har fem
hologramgeneratorer som vi skulle kunna använda för att distrahera dem.”</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex tryckte mot Omots rygg i respons mot hans rörelse. ”Du
inser väl att vi inte har någon aning om vad du pratar om?”</div>
<div class="Skrivmall">
”De…” Omot hejdade sig, vad var ett hologram egentligen? ”…
skapar illusioner.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Vadå för sorts illusioner?”</div>
<div class="Skrivmall">
”Kopior av oss till exempel.”</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex klappade honom på axeln. ”Det är faktiskt ingen dum
idé. Jell, kan du leda oss till Kejsarens svit?”</div>
<div class="Skrivmall">
”Jag skall göra mitt bästa, Sollimrek.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Vi sticker efter att nästa patrull passerat, Omot, ge
signalen.”</div>
<div class="Skrivmall">
Med skannerglasögonen följde Omot livsformerna som
cirkulerade korridorerna i närheten av skrubben. När den närmsta gruppen vek
runt hörnet i slutet av korridoren utanför dem knackade han Jellero i ryggen.
”Nu skyndar vi oss.”</div>
<div class="Skrivmall">
Det gjorde de också. Jellero ledde dem förbi en hall, rakt igenom
ett stort rum med en maffig soffa längs ena väggen och draperier täckande
väggen mittemot, och sedan längs en lång korridor och upp för ännu en trappa. Vilken
våning kunde de vara på nu? Tio? Omot släppte loss den första av sina
fjärrstyrda hologramenheter ner för en trappa de passerade till våningen under
innan de gick upp. Sollex visslade imponerat när de exakta kopiorna av dem
rusade iväg.</div>
<div class="Skrivmall">
De sprang genom nya korridorer och rum i det <i>gigantiska</i> palatset och tvingades
använda ett par hologramgeneratorer för att lura iväg stora grupper stationära
vakter innan Jellero meddelade att nästa dörr ledde in till Kejsarens svit.</div>
<div class="Skrivmall">
Omot läste av tre livsformer i det första rummet och
ytterligare två i rummet innanför, kunde någon av dem vara Kejsaren? Och hans fru
kanske? Omot skickade in en hologramenhet först för att läsa av situationen.</div>
<div class="Skrivmall">
Hologrammen möttes först av en vacker kvinna med midjelångt
svart hår som var iklädd en blågrå klänning som matchade hennes smala bleka
ögon på pricken, Omot gissade att hon var Sinnesvändaren som snärjt Kejsaren.
Bakom henne stod en man med långt stripigt hår och skägg, han var obeväpnad men
höll upp händerna som en Blodryckare. Platsen där den tredje personen skulle
stått var tom – en Skuggvandrare. Ingen rörde sig eller sade något.</div>
<div class="Skrivmall">
Omot suckade där han stod lutad mot väggen utanför rummet.
”Jag tror inte det är så lätt att lura de här. Skuggvandraren skulle inte vara
så farlig, men vad kan vi göra emot en Sinnesvändare och Blodryckare?”</div>
<div class="Skrivmall">
”Jag tar hand om Blodryckaren.”</div>
<div class="Skrivmall">
Omot undrade om han hört rätt och såg på Sollex. ”Hur då?”</div>
<div class="Skrivmall">
”De kan inte rycka mitt blod. Jag är Svartblod.” Pojken log
och trots att Omot inte hade någon aning om vad Svartblod betydde, så litade
han på Sollex.</div>
<div class="Skrivmall">
”Det är Sinnesvändaren som är det största problemet.”
Jellero drog handen över sitt täta skägg.</div>
<div class="Skrivmall">
”Jag skulle ha tagit med mig en riktig robot, de är immuna
mot både Sinnesvändning och Blodryckning…”</div>
<div class="Skrivmall">
”Rör dem inte!”</div>
<div class="Skrivmall">
Omot skiftade till hologramsyn igen och såg hur två personer
kom in genom dörren i andra änden av rummet, en man och en kvinna. Omot skulle
precis till att berätta för de andra när den nyanlände mannens ansikte blev
synligt i den dämpade belysningen. Orden fastnade i halsen och hjärtat sjönk i
bröstet – Omot hade träffat mannen förut. Det gick inte att ta miste på det
svarta hålet där vänsterögat skulle ha suttit, eller de välbekanta dragen
mannen delade med sin äldre syster.</div>
<div class="Skrivmall">
”Deazi.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Omot?” hörde han Sollex säga bredvid sig. Pojken lät
osäker. ”Vad är det?”</div>
<div class="Skrivmall">
Deazi kände igen Omot samtidigt som han kände igen Deazi och
han såg lika förvånad ut som Omot kände sig. ”Omot Drakjägare?”</div>
<div class="Skrivmall">
Bredvid sig kände Omot hur både Sollex och Jellero ryckte
till vid nämnandet av hans namn. Omot minimerade hologramsynen och såg sig om i
korridoren där de stod. ”Vi måste härifrån.”</div>
<div class="Skrivmall">
Varken Sollex eller Jellero ifrågasatte påståendet, utan att
tveka satte de av i den riktning de kommit ifrån.</div>
<div class="Skrivmall">
Omot satte en hand på Sollex axel och fortsatte springa
samtidigt som han fokuserade på hologrammen.</div>
<div class="Skrivmall">
”Vad gör du här? Är Milia med dig?” Deazis öga glödde
hoppfullt.</div>
<div class="Skrivmall">
Kvinnan som gjorde honom sällskap log på ett sätt som
gränsade till galenskap. ”Känner du den här mannen?”</div>
<div class="Skrivmall">
”Det var han som tog vår syster ifrån oss.” Deazi tog ett
steg närmare hologrammen.</div>
<div class="Skrivmall">
Omot försökte hålla sig lugn, men han förstod vad de skulle
göra med honom om de fick veta att Milia var död, trots att det var <i>de</i> som hade dödat henne. Vad som än
hände måste Tikks existens förbli en hemlighet för dem.</div>
<div class="Skrivmall">
Systerns ansikte förvreds av ilska. ”Får jag döda honom?”</div>
<div class="Skrivmall">
”Inte förrän vi har Karnan och kan använda Eilirana från
Andravärlden.” Deazi klappade sin syster på huvudet och strosade nonchalant
fram till bilden av Omot som trotsigt höjde svärdet framför sig.</div>
<div class="Skrivmall">
Omot vad glad att hologrammet inte visade hans riktiga
känslor, för egentligen kändes det som om hans blod frusit till is. Han insåg
med fasa vad det egentligen var Jerilir och motståndsrörelsen kämpade emot,
Sinnesvändarna, Blodryckarna och Skuggvandrarna var ingenting, deras magi
bleknade i jämförelse med vad Milias familj skulle kunna vara kapabla till. De
hade inte skrämt Omot förut, men nu när han visste att magi fanns på riktigt
hade han inte längre några tvivel över vidden av deras makt.</div>
<div class="Skrivmall">
Plötsligt skar en kniv igenom Sollex hologrambild och Skuggvandraren
visade sig. Deazi lät höra ett ilsket vrål. ”HUR <i>VÅGAR</i> DE LURA MIG?!”</div>
<div class="Skrivmall">
Omot bröt kontakten och återvände till Sollex och Jellero
som också hört vrålet. De var nu på väg nerför en andra trappa från våningen
där Deazi befann sig.</div>
<div class="Skrivmall">
”Vad var det där?” frågade Sollex och såg sig över axeln.</div>
<div class="Skrivmall">
Omot gjorde en snabb avläsning med skannerglasögonen för att
försäkra sig om att inga fiender var i närheten. Han svalde. ”Tikks morbror.”</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex var nära att tappa balansen. ”Tikks morbror?!”</div>
<div class="Skrivmall">
”De måste ha kommit med rymdskepp, precis som vi.”</div>
<div class="Skrivmall">
Jellero stannade till. ”Vad har då hänt med Kejsaren?”</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex knuffade honom i ryggen. ”Det borde <i>du</i> kunna tala om för <i>oss</i>! Men det spelar ingen roll just nu,
hitta oss bara ett bra gömställe där vi kan tänka över det här.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Jag ber om ursäkt. Som ni önskar, Sollimrek.”</div>
<span family="georgia">
</span>Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-80226386254521835802014-10-09T23:59:00.002+02:002014-10-09T23:59:58.606+02:00Tikk: 41 - Fritagning<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">41<o:p></o:p></span></i></b></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Fritagning<o:p></o:p></span></i></b></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
följde tätt efter Véma, Eyt och Tyrr genom den trånga passagen som lystes upp
av ett svagt sken från Skrots lampa tillsammans med den blå glöden från Eyts
stav, Elwario. Tikk lyssnade hela tiden efter ljud av förföljare, hon var säker
på att vakterna fått syn på dem innan de kommit till fängelsebyggnaden, men det
enda som hördes var deras egna fotsteg som ekade mellan tunnelns stenväggar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vi
kommer till trapporna snart”, sade Véma och stannade. Hon ledde dem med hjälp av sin
Känning. ”Det står två vakter vid botten av tornet, en skicklig svärdkämpe och
en Sinnesvändare. Fem till väntar i ett närliggande rum, två av dem är
Blodryckare, en Skuggvandrare. Tre sitter vid landningen till andra våningen
beväpnade med armborst. Ytterligare fem stycken vaktar dörren på tredje
våningen. Dessutom finns det två inne i rummet med henne, en Skuggvandrare och
en Helare.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det
tog ett ögonblick för de andra att smälta vad Kännaren just berättat, hennes
ord bekräftades av att skannerglasögonen mycket riktigt registrerade arton
främmande personer i närheten.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Varför
i Pulturgs namn måste de ha så många vakter!” morrade Tyrr och slog näven i
väggen, han hade varit på ovanligt dåligt humör ända sedan de kommit in i
staden.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Eyt
ryckte på axlarna. ”Antagligen för att Yrim är mycket värdefull för dem.” Han
verkade inte alls bekymrad.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vad
ska vi göra?” Tikk såg på de andra. Fyra mot sjutton lät inget vidare, och Eyt
var inte i sin drakform längre.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">De
stod tysta en stund.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Véma
tog kommandot. ”Vi måste börja med att undanröja Sinnesvändaren så att han inte
vänder mig emot er. Och om vi blockerar dörren till vaktrummet behöver vi inte
handskas med de som sitter där.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vi
skulle ha tagit med oss Uvigi.” Tyrr slog hårt i väggen igen. ”Då hade vi
kunnat ta hand om en grupp i taget utan att de andra skulle höra att vi var
där.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Eyt
vände sig till Véma. ”Vore det möjligt för Tikk att skjuta ner de två första
från håll innan de upptäcker oss?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Nej!”
utbrast Tikk skräcklaget. <i>Varför i all
världen följde jag med på det här?</i> tänkte hon förtvivlat. Hon var bara en
börda för de andra, hon hade inget att bidra med. <i>Jag kunde inte ens döda en ohjälpligt ond person, så vad får dem att
tro att jag nu skulle kunna skjuta två möjligtvis helt oskyldiga främlingar?<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”De
står runt ett hörn så den planen fungerar inte”, svarade Véma Eyt, utan att så
mycket som titta åt Tikks håll.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Men
om vi kan blockera dörren som du föreslog och snabbt slå ut de två första
vakterna har vi bara tio stycken kvar att handskas med. Dem klarar vi lätt av.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Varken
Tikk eller Tyrr var en del av konversationen. Tikk hade inget att bidra med och
Tyrr verkade vara alldeles för frustrerad för att kunna komma med några vettiga
idéer.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Kom
ihåg att så fort vi gör något med dem där nere kommer de på andra våningen att
börja skjuta på oss”, påminde Véma.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vi
kanske kan lura dem och prata oss förbi alla vakter?” Eyt log ett av sina
kluriga leenden.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Véma
himlade med ögonen, hon behövde inte ens säga hur dumdristigt det vore.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Eyt
suckade och skakade på huvudet, men leendet satt kvar. ”Var är dörren till
vaktrummet?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Rummet
ligger alldeles bortom tornbasen, dörren öppnas in i tunneln.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Eyt
knackade sig själv fundersamt på hakan. ”Vi har ett problem här”, sade han.
”Jag kan inte göra flera saker samtidigt.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Du
Draken.” Tyrr lutade sig mot väggen och korsade armarna över bröstet. Lite av
hans irritation verkade ha gått över. ”Du behöver inte göra flera saker
samtidigt eftersom vi är här med dig.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
föreställde sig att hon gick igenom en korridor ombord på YGV7259. En obetydlig
transportsträcka, en nödvändighet för att ta sig från en plats till en annan.
Hon gick i ett vardagligt tempo genom den dunkla tunneln utan att bry sig om
fackelskenet från sidgången mot tornet där Yrim hölls fånge. Det var inte dit
Tikk skulle, hon passerade bara och slängde obekymrat ett öga åt det hållet.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Bodoni MT","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Jag
borde berätta för de där vakterna vad jag gör här. – Vad gör en obeväpnad liten
flicka här nere egentligen? Det är meningen att den här avdelningen ska vara
avstängd! Det är bäst att hon har en bra anledning, för annars kommer någon att
råka illa ut...</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Precis
som de gissat hade Sinnesvändaren lagt märke till Tikk och hon läste av hans
tankar och känslor så gott hon kunde, det hjälpte att Leiga tidigare förklarat
för henne hur hon gjorde när hon läste tankevågor. Den här Sinnesvändaren var i
grunden irriterad, men när han upptäckt Tikk blev han glad på ett obehagligt
sätt, möjligheten att få göra henne illa gjorde honom upprymd.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
rös. Hon stannade utom synhåll från tornbasen och plockade fram packasken.
Sedan placerade hon den lilla lådan framför dörren till vaktrummet och tog
några steg tillbaka innan hon förstorade den. Den fullstora lådan tog upp i
stort sett hela tunnelns bredd och skulle definitivt hindra vakterna från att
komma ut ur rummet. Tikk hade väntat sig att de skulle alarmeras av lådans
skrapljud, men allt hon kunde höra från andra sidan dörren var skratt, det lät
som om de spelade något spel där inne. Tikk andades ut, den första delen av
planen hade gått utan problem.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Bodoni MT","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Jag
måste vända tillbaka nu. – Varför kommer hon inte? Jag märker ju att hon
fortfarande är kvar i tunneln!</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Sinnesvändaren
började bli orolig. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
kröp ihop mot tunnelväggen och tittade tillbaka mot öppningen till tornet, på
andra sidan väntade Eyt, Tyrr och Véma. Eyt stod längst fram och höll Elwario
som ett slagträ redo för sving, Véma stod bakom med en hand på hans axel, i den
andra greppade hon Flehns svärd, Tyrr hade en lite kortare stav som han vant
snurrade runt handleden. Tikk hade aldrig sett Kärnhelaren slåss förut, han var
ju helare så hon hade inte föreställt sig honom vara med och strida, men han
såg mer bestämd ut än någonsin.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
slöt ögonen och stålsatte sig mot Sinnesvändarens allt mer frustrerande tankar.
Till slut bad han sin kompanjon att gå och kolla vad som hänt med henne. Tikk
knep ihop ögonen ännu hårdare när vaktens fotsteg närmade sig tunneln, men det
hindrade henne inte från att höra Elwario svischa genom luften och slå i mannen
med en dov duns.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Sinnesvändaren
skrek. ”INKRÄKTARE!” <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Fler
fotsteg skyndade sig nedför trapporna och Tikk kunde höra skrammel och höjda
röster inifrån vaktrummet, men hennes förminskningsbara låda stod orubblig och
hindrade dem från att få upp dörren. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
tvingade sig att titta upp. Hon undvek att se på den livlösa mannen på golvet
och mötte istället Eyts blick. Kraftbäraren flinade och tog ett långt steg
framåt. Samtidigt som han klev ut framför öppningen mot tornet hördes
armborstarnas spända bågsträngar avlossas. Eyt gjorde en snabb sidsving med
Elwario och skapade en Kraftvåg som slog undan projektilerna som kom farande
emot honom, de knäckte till och skramlade i golvet utan att träffa sitt mål.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Förskräckta
utrop undslapp männen på andra sidan och Eyt tvekade inte en sekund, han tog
tillfället i akt för att kasta sig framåt med Elwario redo för strid. Tikk
inbillade sig att draken som klamrade sig fast vid stavens topp nu hade sträckt
på sig och visade tänderna. <i>Omöjligt</i>,
tänkte hon instinktivt men påminde sig genast att det var Eyt det handlade om,
med honom verkade allt vara möjligt. Funderingen hjälpte Tikk att filtrera bort
de hemska ljuden som följde.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Véma
och Tyrr försvann in efter Eyt, vilket betydde att han måste ha tagit hand om
Sinnesvändaren. ”De andra väntar där uppe.” Vémas röst hördes tydligt ut till
tunneln.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
riktade blicken upp mot taket och kunde med skannerglasögonens hjälp se de fem
männen som väntade två våningar upp, samt Skuggvandraren – Tikk gissade att det
var han – som stod en bit på sidan av, medan Helaren hukade sig bredvid den
liggande figuren som måste vara Yrim. Tre människor tog sig långsamt upp för
trapporna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det
var ett underligt skådespel att se, skannerglasögenens sensorer var inte
anpassade för att kunna se genom tjocka stenmurar, det enda de för tillfället
klarade av att läsa från tornet var livsformer, på ett långt ifrån optimalt
sätt. Tikk såg dem som ljusskepnader vars rörelser mest blev en suddig röra. De
metalliska ljuden från svärd och sköldar, skrik och slag ekade ner genom tornet
när de suddiga ljusvarelserna föll en efter en.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ett
annat ljud fick Tikks nackhår att resa sig, ett skrapande ljud alldeles bakom
henne. Hon snurrade runt och hann precis se hur den fullstora packasken gled åt
sidan när dörren till vaktrummet öppnades. Hon skrek och försökte springa efter
de andra, men skriket fastnade i halsen på henne och hon fann sig helt
oförmögen att röra sig.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Trodde
ni verkligen att ni skulle komma undan med det här?” Mannen som kom ut från
rummet hade en hes röst som i normala fall hade fått skinnet att krypa på Tikk
och hans förvridna leende gjorde inte saken bättre, men de kloliknande
fingrarna han höll upp framför sig hindrade Tikk från att så mycket som blinka.
Hon kände igen hållningen, även om mannens rörelser inte alls hade samma
elegans som Rekts. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Blodryckning
kändes inte alls som Tikk hade tänkt sig, hon hade aldrig kunnat föreställa sig
känslan när hela kroppen stannades upp. För ett ögonblick slutade till och med
hennes hjärta att slå, men med en minimal ryckning av vänster lillfinger
släppte mannen på Tikks blodflöde igen och tillät henne att röra på ögonen. Han
skulle lätt kunna döda henne med en lika minimal rörelse.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Skyndsamma
steg hördes komma nedför trapporna. ”Tikk?” Självklart var det Eyt som var
snabbast.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Blodryckarens
leende breddades och hans fyra kompanjoner som nu också trängt sig ut i tunneln
såg alla förväntansfulla ut. Tikk kom ihåg att Véma sagt att det var två
Blodryckare och en Skuggvandrare där inne, men det spelade ingen roll, en
Blodryckare var mer än nog för att döda fyra inkräktare. Tikk önskade att
Sollex varit där med sitt oryckbara blod och dödat dem – något hon aldrig trott
att hon skulle kunna tänka – eller att Leiga kunnat Sinnesvända dem.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Eyts
lätta steg dök in bakom Tikk sedan stelnade han till på samma sätt som hon
gjort, fångad i fällan. Varken Tyrr eller Véma hördes komma efter honom, så de
måste ha stannat uppe i tornet med Yrim.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Var
är den andra?” Blodryckaren med den hesa rösten tog ett steg närmare Tikk. ”Jag
tyckte bestämt att jag hörde en kvinnoröst.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vad
tror du?” Eyt hade tydligen frihet nog att kunna prata och hans humör lät sig
inte rubbas, av hans tonfall kunde Tikk föreställa sig hur han himlade med
ögonen, om han nu tilläts göra det.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Blodryckarens
ögon smalnade av och han ryckte i lillfingret igen. Eftersom Tikk inte kände
någon skillnad blev hon genast rädd att mannen gjort något mot Eyt, men vad det
i så fall skulle vara visste hon inte eftersom hon inte såg vad som pågick
bakom henne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Keran,
gå upp och kolla i tornet.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">En
av de fyra andra männen trängde sig förbi dem, Tikk gissade att det var den
andra Blodryckaren. Hon lyssnade med bävan till hans långsamma fotsteg uppför
trapporna. Det kändes som om tiden stod stilla.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
här måste ändå vara min största svaghet.” Eyt lät som vanligt, fortfarande
obekymrad över den, enligt Tikk, hopplösa situationen. ”Kraft behöver rörelse!
Om du b…”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Där
var det där lillfingret igen, Eyt tystades precis som Tikk.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">De
långsamma fotstegen kom tillbaka ned för trapporna tillsammans med två par
andra, det var i alla fall så Tikk tolkade ljuden som ekade mellan
stenväggarna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”De
har rensat hela vägen, det är bara fången och Helaren kvar vid liv där uppe.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Och
det var de här fyra som gjorde det”, muttrade Blodryckaren framför Tikk. Hon
önskade att hon kunnat se vad som pågick bakom henne, var Véma och Tyrr alltså
också fast nu? Tikk kunde inte komma på en enda möjlig väg ur det här.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Någonting
rörde sig i hennes väska och hon kände hur små robotben klättrade upp för
hennes höft. <i>Skrot! <o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
hade helt glömt bort roboten och turligt nog hade hon fortfarande på sig
skannerglasögonen. Om hon varit Blodryckaren skulle hon ha tagit av dem så att
han kunnat se hennes ögon, men det hade han inte gjort och eftersom Tikk annars
var oförmögen att visa någon reaktion kunde mannen inte ana vad som höll på att
hända. Med en ögonrörelse kopplade Tikk upp sig till Skrots kamera.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Roboten
kikade försiktigt upp över väskkanten på dem som stod bakom henne. Eyts mun var
fångad mitt i ett ord, men han såg annars lugn ut och en diskret sidblick lät
Tikk veta att han sett Skrot. Kraftbäraren höll ut Elwario framför sig och Tikk
kunde nu se att dess drake definitivt visade tänderna. Bakom honom i öppningen
stod Véma och Tyrr med den andra Blodryckaren mellan sig. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
visste inte vad hon skulle göra med informationen, men Skrot verkade ha en
plan. Han hoppade målmedvetet upp på Tikks huvud och i glasögonen fick hon
information att han fällde ut två starka lampor. De riktades rakt i
Blodryckarnas ögon och Tikk kände genast den hesa mannen tappa sitt grepp om henne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Hon
tryckte sig kvickt mot tunnelväggen så att Eyt kunde skicka en Kraftvåg för att
slå ut Blodryckaren och de två männen med svärd som stod bakom honom. Eyt
snurrade runt samtidigt som Tyrr körde in sin stav i ansiktet på den andra
Blodryckaren. Tikk vände sig bort och kände hjärtat skutta upp i halsen på
henne när skannerglasögonen registrerade en livsform alldeles bakom Eyt – de
hade glömt bort Skuggvandraren.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Instinktivt
kastade sig Tikk emot den osynlige mannen. Han föll till golvet och Tikk landade
uppe på honom. Hon var på väg att resa sig igen när hon insåg att han varit
beväpnad. Skaftet till en kniv stack upp ur mannens bröst och Tikk förstod
panikslaget att han var död. Hon såg med skräck hur blodet droppade ner på hans
skjorta och färgade den röd. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Alldeles
bakom henne ropade Eyt efter Tyrr. Tikk fann det underligt att höra Kraftbäraren
låta så förskräckt och det tog ytterligare ett ögonblick innan hon registrerade
anledningen till att han ropat – blodet Tikk stirrade på, var hennes eget.</span></div>
<span family="georgia">
</span>Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-61483249231991308052014-10-02T20:37:00.002+02:002014-10-02T20:37:21.461+02:00Tikk: 40 - Huvudstaden<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
<b><i>40<o:p></o:p></i></b></div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
<b><i>Huvudstaden<o:p></o:p></i></b></div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
Omot gick igenom kontrollen på sin senaste uppfinning en
sista gång innan han spände fast den i bältet tillsammans med Terilth, det
magiska svärdet var nu en välbekant tyngd på höften. Sedan tog han på sig sina
skannerglasögon, Tikk hade hjälpt honom att uppdatera programvaran så att de
skulle matcha det par hon hade. Nu skulle de obehindrat kunna dela information med
varandra.</div>
<div class="Skrivmall">
”Är du klar?” frågade Véma och kom ut från tältet. Hon hade
satt upp sitt vita hår i en tajt svans i nacken och för att hålla de fria
testarna borta från ansiktet hade hon ett tvinnat läderband över pannan.
Istället för klänning, som hon verkade föredra, hade hon en mörkgrön skjorta
med ärmarna uppvikta över armbågarna, och ett par svarta byxor. Det enda vapen
hon bar var svärdet hon haft med sig från Moluvar, det som egentligen tillhörde
kvinnan Omot och Eyt träffat i fängelset där.</div>
<div class="Skrivmall">
Omot log åt synen. Vémas violetta ögon glödde på ett sätt
han aldrig sett förut och hennes leende var mer levande än han trott var
möjligt. Trots det absurda i situationen kändes det helt rätt. ”Nu nitar vi den
där Kejsaren!” Sedan satte de kurs mot träningsområdet där resten av deras
lilla grupp väntade. </div>
<div class="Skrivmall">
Vart Omot än vände blicken fanns tomrum mellan träden där
det tidigare stått stora grupper av tält, nu fanns bara några enstaka kvar och
de var vitt utspridda. Det var beundransvärt hur stor del av lägret de lyckats
evakuera på knappt en vecka. Den antågande fiendearmén var ytterligare en vecka
bort, så innan de kom fram skulle hela motståndsrörelsen vara försvunnen. </div>
<div class="Skrivmall">
Innan de kom fram till träningsplatsen stannade Véma plötsligt.
”Vad i hela…!”</div>
<div class="Skrivmall">
”Vad är det?” Omot försökte se vad hon tittade på, men allt
han såg var träd så han drog slutsatsen att hon måste ha Känt något.</div>
<div class="Skrivmall">
”Verkar som att vi blir ett större sällskap än planerat.”
Véma lät nästan arg, och Omot lade märke till att glöden i hennes ögon var
borta när hon började gå igen.</div>
<div class="Skrivmall">
<i>Typiskt</i>, tänkte
Omot och suckade för Kännarens skull. <i>Vem
ska följa med oss nu då?</i></div>
<div class="Skrivmall">
När de klev ut på träningsområdet var det Omots tur att
stanna till. Istället för bara Draken och Mo’rii fanns där också en tredje
drake, en jätte med näbb och två par vingar. Den såg ut att sova djupt medan
Sinnesvändarflickan och grabben med det flammiga håret som alltid hängde efter
henne, spände fast väskor på dess rygg. Tyrr var också där med en väska slängd
över axeln, till synes talande med Draken och den gamla Skogsviskaren, Gena.
Tikk stod med Ketopol, Sollex och en man som Omot inte sett tidigare. Véma drog
honom med sig mot gruppen.</div>
<div class="Skrivmall">
”… vore oklokt att ta den risken. Snälla Sollimrek, lyssna
på mig nu!” Den okände mannen talade till Sollex, men pojken stod bortvänd och
tittade upp i himlen.</div>
<div class="Skrivmall">
”Jellero.” Véma hade en sylvass kyla i rösten som fick det
att krypa i skinnet på Omot.</div>
<div class="Skrivmall">
Främlingen tycktes inte märka det, han vände sig mot henne
med ett skäggigt leende och bugade kort. ”Véma.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Jag flyger med Ketopol och Mo’rii och du flyger med Rekt på
stormdraken. Punkt.” Sollex blängde på mannen. </div>
<div class="Skrivmall">
Omot kom på sig själv med att omedvetet sträcka på ryggen,
vilket påminde honom om hans tidiga mekanikerutbildning, instruktören hade
utstrålat samma auktoritet som Sollex gjorde nu.</div>
<div class="Skrivmall">
”Om jag var du skulle jag göra som han sade.” Véma hade samma
blick som Sollex.</div>
<div class="Skrivmall">
Jellero böjde på huvudet och backade undan, han drog sig mot
den sovande draken.</div>
<div class="Skrivmall">
Omot tittade på Tikk. Hon log mot honom och ryckte på
axlarna.</div>
<div class="Skrivmall">
”Han dök upp igår med en del besvärande nyheter”, berättade
Sollex. ”Det var därför vi ville ge oss av redan idag, men jag förstod hur du
skulle reagera, så vi sade inget om Jell.”</div>
<div class="Skrivmall">
Véma hade spenderat hela gårdagen med att hjälpa Omot justera
sin nya kreation. Hennes Känning hade kommit väl till pass för ändamålet, så
hon hade inte kunnat ägna någon uppmärksamhet till vad som annars hände i
lägret, om det inte vore för det hade Véma lätt kunnat se igenom deras
hemligheter. Omot brydde sig inte om att han också lämnats utanför.</div>
<div class="Skrivmall">
Véma slöt ögonen och såg ut att slappna av. ”Yrim alltså,
jag förstår.” När hon tittade upp igen slängde hon en giftig blick i Jelleros
riktning.</div>
<div class="Skrivmall">
Tikk ställde sig bredvid Omot och han lade armen runt hennes
axlar, det kändes bra att ha henne där med sig. ”Ska alla följa med?” frågade
han.</div>
<div class="Skrivmall">
”Inte Gena, hon vill inte lämna skogen.”</div>
<div class="Skrivmall">
”<i>Kom igen, nu sticker
vi!</i>” Draken skuttade fram och knuffade Omot i ryggen. ”<i>Ommo, har du Elwario?</i>” Det var något som var annorlunda med Eyt,
trots att han gav intrycket av att vara ivrig att komma iväg på nästa äventyr
anade Omot en annan anledning för brådskan. Det kändes nästan som om
Kraftbäraren var orolig.</div>
<div class="Skrivmall">
”Tikk har den.” Omot klappade sin dotter på huvudet, hon
hade faktiskt det mesta av deras packning.</div>
<div class="Skrivmall">
På några minuter var gruppen redo för avfärd. Som tidigare
avgjort flög Sollex och Ketopol med Mo’rii. Tikk, Omot och Véma satt bakom
varsin ryggtagg på Draken medan de resterande fyra tog den stora nya draken,
stormdraken.</div>
<div class="Skrivmall">
Skogsviskaren vinkade glatt när de tre drakarna lyfte från
marken. Hon hade insisterat på att de skulle avlägga en detaljerad rapport till
henne över allt som hände på resan nästa gång de sågs.</div>
<div class="Skrivmall">
Det skulle ta tre till fyra dagar innan de nådde
Huvudstaden, tre till fyra dagar fast på en drakes rygg med bara ett fåtal
pauser. Spänningen för det stora äventyret dog ut ganska snabbt när de en efter
en insåg plågan av att inte kunna göra något på hela dagarna. Kroppen skrek av
att bara sitta still och vinddraget gjorde inte saken bättre, det gick inte att
hålla några längre konversationer utan att överröstas av dess eviga vinande. Ketopol,
Mo’rii och Draken var de enda som alltid var på gott humör.</div>
<div class="Skrivmall">
Men Omot kunde inte klaga, för i jämförelse med Rekt levde
han i lyx. Blodryckaren var ett vrak, han mådde illa på dagarna och led av
feberfrossa hela nätterna, men ändå vaknade han varje morgon frisk som en
nötkärna och ivrig att komma iväg igen. Omot var tvungen att ändra sin
uppfattning om den unge mannen, för även om han ofta betedde sig som om han
stod över alla bekymmer i världen, så gav han verkligen sitt allt för att
hjälpa Omot och de andra till Huvudstaden. De behövde all hjälp de kunde få och
utan Rekts kontroll över stormdraken hade varken Tyrr, Sinnesvändarflickan
eller den där andra Kännaren kunnat följa med på resan. </div>
<div class="Skrivmall">
På eftermiddagen den tredje dagen fick de äntligen syn på Huvudstaden.
Den var byggd på en kulle omgiven av odlingsmark. Själva kullen var omringad av
en maffig stadsmur och ytterligare en mur sträckte sig i en stor ring kring
alla de närliggande bondgårdarna.</div>
<div class="Skrivmall">
Genom att zooma in med skannerglasögonen kunde Omot se att
murarna kryllade av soldater, samtidigt som himlen över staden var fylld av
drakar i alla olika storlekar. Hur de skulle ta sig in där kunde han verkligen
inte förstå.</div>
<div class="Skrivmall">
De landade på tryggt avstånd i skogen utanför den yttre
muren.</div>
<div class="Skrivmall">
”<i>Passa på att vila er
nu allihop, så fort solen gått ner tar vi oss in.</i>” Draken lade sig ner och
blundade medan de andra plockade fram mat och började äta.</div>
<div class="Skrivmall">
Omot lade märke till att Tyrr satte sig bredvid Rekt. ”Du
behöver nog äta lite du också”, sade Kärnhelaren och lade en hand på den
darrande Blodryckarens axel. </div>
<div class="Skrivmall">
Rekts skakningar stillnade och han stirrade storögt på Tyrr,
de olikfärgade ögonen gjorde som alltid Omot illa till mods.</div>
<div class="Skrivmall">
”Så hur gör vi det här?” Véma stod fortfarande vid Draken.</div>
<div class="Skrivmall">
”Högsta prioritet är att frita Yrim.” Sollex såg bestämd ut.
”Men vi kan bli tvungna att dela på oss och i så fall borde en grupp försöka ta
sig in i palatset. Om vi blir tillfångatagna där borde de föra oss direkt till
Kejsaren.”</div>
<div class="Skrivmall">
Draken förblev orörlig även när han talade. ”<i>Jag och Tyrr måste hitta Yrim.</i>” Omot
hörde definitivt oro i hans röst nu, även om Eyt återigen maskerade den väl.”</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex fortsatte. ”Om vi måste dela på oss bör vi se till at
ha en Kännare i varje grupp som kan leda oss i rätt riktning. Dessutom har Tikk
och Omot möjlighet för direktkommunikation, om jag förstår rätt?”</div>
<div class="Skrivmall">
Omot nickade. ”Det stämmer.” Tikk skickade en bilddelning
mellan skannerglasögonen så att Omot för ett ögonblick kunde se vad hon såg,
det blev väldigt konstigt eftersom hon tittade på honom så att han såg sig
själv.</div>
<div class="Skrivmall">
”Hur kommer vi in?” frågade Ketopol. ”Ri’qals försvar sägs
vara ogenomträngligt, även om vi har drakar.”</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex vände sig mot Sinnesvändarflickan. ”Leiga?”</div>
<div class="Skrivmall">
”När vi kommer tillräckligt nära kan jag slå ut all
Sinnesvändning, vilket borde orsaka tillräckligt mycket kaos för att vi ska
kunna ta oss in. Men vi måste se upp för drakar som inte direkt kontrolleras av
ryttare och andra Sinnesvändare.”</div>
<div class="Skrivmall">
”Kom ihåg att vara uppmärksam på era tankar, om de inte
stämmer överens med era känslor, glöm dem och hitta på något annat istället.”
Ketopol hade rätt, det var möjligt för en vanlig människa att identifiera
Sinnesvändning bara man var medveten om det. De hade alla fått testa principen
emot Leigas konstruerade tankar.</div>
<div class="Skrivmall">
”Om vi träffar på Kejsaren pratar vi med honom, det är
mycket möjligt att han agerar under Sinnesvändning. Vad vi behöver veta är
varför de vill ha tag i den här ’nyckeln till Andravälden’.” Sollex var
definitivt född till ledare.</div>
<div class="Skrivmall">
Resten av tiden innan det blev mörkt försökte alla sova en
stund och konstigt nog lyckades de flesta. Omot låg vaken och iakttog de
slumrande gestalterna, de var som en hastigt hopsatt specialelitstyrka, skapad
för att infiltrera en fiendebas de knappt visste något om. Han hade en känsla
av att många i Karqols huvudstad skulle dö inatt.</div>
<div class="Skrivmall">
<br /></div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
*****</div>
<div align="center" class="Skrivmall" style="text-align: center;">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
Leiga väcktes av ett djupt morrande och när hon satte sig
upp möttes hon av en lilaglödande drakblick.</div>
<div class="Skrivmall">
”<i>Är du redo Leiga?</i>”
frågade drakens mänskliga röst i hennes huvud. </div>
<div class="Skrivmall">
Leiga nickade och kom snabbt på fötter. Om de bara lyckades
ta sig in i Huvudstaden skulle hon äntligen få se människan bakom rösten.</div>
<div class="Skrivmall">
Det var mörkt nu och endast en otydlig måne syntes genom de annars
svarta molnen. Huvudstaden lystes upp av ett varmt fackelsken och det var lätt
att urskilja vakterna som patrullerade murarna, men drakväktarna därovan smälte
in i natten.</div>
<div class="Skrivmall">
”Jag kommer ju inte kunna se någonting!” klagade Rekt.</div>
<div class="Skrivmall">
”<i>Följ bara stadsljuset
så håller vi koll på vad som händer i luften. Leiga, du får flyga med Ketopol
och Mo’rii den här gången</i>.”</div>
<div class="Skrivmall">
Rekt stönade högt, han ville så klart rida med Leiga.</div>
<div class="Skrivmall">
Hon stod emot impulsen att slå till Blodryckaren och vände
sig istället mot vrylven. ”Vi tar oss så nära centrum som möjligt.”</div>
<div class="Skrivmall">
Ketopol nickade och höll ut en hand för att hjälpa henne upp
på pildraken.</div>
<div class="Skrivmall">
Kort därefter hade de passerat den yttre muren och närmade
sig snabbt Huvudstaden genom den friska kvällsluften, på bara ett par minuter
hade sällskapet korsat odlingsmarkerna. Leiga började känna av tankevågor. De
var svaga och svåra att läsa på avstånd men det fanns inga tvivel om att Sinnesvändarna
i Huvudstaden var många. <i>Och så snart jag
skickat iväg brytningsvågen kommer de alla veta att jag är här</i>, tänkte
Leiga och slöt ögonen. Hon skulle inte kunna vila igen förrän alla hennes
vänner var trygga, all information Sinnesvändarna spillde skulle hon suga upp
och använda emot dem.</div>
<div class="Skrivmall">
”Vi har sällskap.” Ketopol lutade sig fram över Mo’riis nacke,
sedan slog pildraken hårt med vingarna så att de plötsligt steg. Under dem
hördes ett plågat drakskrik blandat med en mans svordomar, Leiga tyckte sig se
rymddrakens lilaglödande vingar skifta förbi.</div>
<div class="Skrivmall">
De tvingades göra många liknande undanmanövrar innan Leiga
var inom räckhåll för hela Huvudsvaden, skrik och vrål från både drakar och
människor ekade över den och hon kände hur Sinnesvändningen där nere ökade när
den skrämda befolkningen behövde lugnas.</div>
<div class="Skrivmall">
Leiga tog ett djupt andetag innan hon släppte lös
brytningsvåg på brytningsvåg i jämna intervaller för att hindra de andra
Sinnesvändarna från att återfå greppet. Hon gav det tillräckligt med tid för
att den första chocken skulle släppa, sedan sådde hon fröet till eget motstånd
som Ketopol upptäckt.</div>
<div class="Skrivmall">
<i><span style="font-family: "Bodoni MT","serif";">Sinnesvändning är avvikande tankar som
inte stämmer överens med våra känslor, så om vi bara är uppmärksamma kan vi
själva upptäcka den.<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="Skrivmall">
Det skulle bli intressant att se hur många som verkligen
lyckades följa instruktionen.</div>
<div class="Skrivmall">
”Kan vi landa?” frågade Ketopol. De stod nu stilla i luften
utan att bli attackerade, vilket betydde att de fientliga drakryttarna inte
visste vad de skulle göra efter Leigas Sinnesvändning.</div>
<div class="Skrivmall">
”Nu gör vi det här.” Leigas distraktion skulle hålla en stor
del av fienden upptagna med sig själva, vilket gav gruppen en lucka in i
staden. Det största potentiella problemet var Sinnesvändarna som följde spåren
efter Leigas tankevågor, därför såg hon till att inte skicka några nya när de
dök ner på en bakgata i Huvudstadens högre delar. Vid nedgången kunde Leiga se
att hela staden var full av liv, ilskna stadsbor hade tagit till vapen mot de
disciplinerade soldaterna som med våld försökte hålla ordning.</div>
<div class="Skrivmall">
Sedan var ögonblicket där, rymddraken tog ett steg tillbaka
och försvann i en ljusblixt. Istället för den mäktiga varelsen stod där nu en
lång och gänglig man med lila hår och ett brett leende. Eyt tog emot staven
Omot slängde honom och vägde den i sin hand.</div>
<div class="Skrivmall">
”Så.” Kraftbäraren satte ner staven i marken med en smäll.
Vapnet började glöda på samma sätt som drakögonen gjort, fast staven hade en
dunkel blå nyans istället för samma lila som mannens hår. ”Skulle du kunna leda
vägen till fängelset Véma?”</div>
<div class="Skrivmall">
Det kändes konstigt att höra den välbekanta rösten från
någon som till utseendet var en främling. Eyt var inte alls som Leiga
föreställt sig, hon hade absolut trott att den kraftfulla draken var
förvandlingen av en muskulös krigare.</div>
<div class="Skrivmall">
”Svartblod, vad häftigt!” Rekt bet sig i läppen. ”Nu sticker
vi, så att jag kan släppa lös stormdraken.” Leiga lade märke till hur Sollex,
Jellero och Tyrr reagerade konstigt på Blodryckarens ord.</div>
<div class="Skrivmall">
”Följ mig, det är vakter på väg hitåt.” Véma korsade med
bestämda steg gatan och försvann in mellan två höga hus. </div>
<div class="Skrivmall">
De andra skyndade efter. Stormdrakens skri tvingade dem att
hålla för öronen medan höga smällar fick marken att skaka under dem. Fotsteg
och skrik hördes från gatan framför dem och de som hade ett drog sina svärd.
Leiga gjorde sig redo för Sinnesvändning. </div>
<div class="Skrivmall">
Allt gick väldigt fort. Gatan var fylld med stadsbor som
tappert kämpade emot en grupp soldater som hänsynslöst högg ner motståndet.</div>
<div class="Skrivmall">
”Vi måste försöka ta oss ner i tunnlarna under palatset.”
Véma tvekade inte, men den här gången var det inte lika lätt att följa henne.</div>
<div class="Skrivmall">
I tummultet splittrades gruppen och Leiga kände någon dra
med henne i fel riktning. Hon var för kort för att se vad som pågick.</div>
<div class="Skrivmall">
”Leiga!” ropade någon. </div>
<div class="Skrivmall">
Hon snurrade runt och fick syn på Sollex som väntade vid en
sidgata tillsammans med några av de andra. Leiga banade sig väg dit med hjälp
av Sinnesvändning, en serie svaga känslovågor särade på folkmassan utan att
någon ens lade märke till henne.</div>
<div class="Skrivmall">
Omot, Jellero, Ketopol och Mo’rii var där med Sollex, och
Rekt kom snubblandes efter Leiga. Det betydde att de saknade fyra personer.</div>
<div class="Skrivmall">
Jellero harklade sig. ”Tikkipe och serterna är med Véma på
väg till fängelset för att frita Eyts syster.” Mannen var ju Kännare, precis
som Véma.</div>
<div class="Skrivmall">
”Vilket betyder att vår uppgift är att försöka ta oss in i
palatset.” Sollex tittade på Kännaren. ”Hur kommer vi ner i tunnlarna?”</div>
<div class="Skrivmall">
”Följ mig bara, Sollimrek.” Jelleros bugning kändes
verkligen inte passande för situationen, men han visste vad han talade om.
Efter några gator till och ett par konfrontationer med enstaka soldater nådde
de en tornbyggnad. Endast en soldat satt vakt där inne, hans kompanjoner måste
ha gett sig ut för att hjälpa till att återfå ordningen i staden, i vilket fall
som helst levde han inte länge till, med en fingerryckning tystade Rekt mannen
innan han hann slå larm. Bakom några lådor fanns en fallucka till källaren. </div>
<div class="Skrivmall">
Mo’rii klämde sig ner först, trots Jelleros varningar om att
tunnlarna var väldigt trånga vägrade pildraken att lämna Ketopols sida.</div>
<div class="Skrivmall">
”Ser ut som om ingen varit här nere på länge”, sade Ketopol
och följde efter draken ner i mörkret. Leiga antog att det var Mo’rii som
berättat det för honom, för när hon själv följde efter kunde hon inte se
någonting, ljuset från tornrummet ovan lyste bara upp en liten ruta på golvet.</div>
<div class="Skrivmall">
”Och hur är det tänkt att vi ska se något här nere?” Rekt
var självklart den första att klaga. Men han hade rätt, när Sollex stängde
luckan efter dem blev allt svart.</div>
<div class="Skrivmall">
Omot suckade högt, sedan hördes ett klickande ljud och
plötsligt badade rummet i ljus. ”Jag kanske inte har någon robot som Tikk, men
en ficklampa har jag.” I sin hand höll han en lite stav ifrån vilkens ände ett
starkt ljussken strålade.</div>
<div class="Skrivmall">
”Omot, du får gå först med Jellero.” Sollex nickade mot
männen.</div>
<div class="Skrivmall">
Kännaren tog dem genom källaren och ner genom ytterligare en
dold fallucka innan de kom till tunnlarna. De hade fyra olika vägar att välja
mellan och Jellero förklarade att en av dem ledde till ett annat vakttorn i
staden, en tunnel gick under stadsmuren till en bondgård långt därifrån, en väg
gick till fängelset och den sista var en hemlig ingång till palatset, ett sätt
för Kejsaren att röra sig genom staden utan att synas.</div>
<div class="Skrivmall">
”Om vi tar oss in i palatset måste vi alla vara beredda på
att slåss, eftersom Kejsaren håller sina mest skickliga och trogna tjänare så
nära sig som möjligt. Precis som ni borde ha gjort Sollimrek.”</div>
<div class="Skrivmall">
Sollex slog Jellero hårt i axeln med knytnäven.</div>
<span family="georgia">
</span>Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-70339635517814593982014-09-29T15:57:00.002+02:002014-09-29T15:57:54.789+02:00Tikk: 39 - Skellura<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">39<o:p></o:p></span></i></b></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Skellura<o:p></o:p></span></i></b></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="Skrivmall">
Det var en sval och stjärnklar natt. Ketopol och Mo’rii hade
inte varit ute och flugit tillsammans sedan den stora striden mot Kejsarens
armé, så pildraken var extremt lycklig över att få sträcka på vingarna igen.
Vinden fläktade skönt i Ketopols ansikte när de svävade fram över den mörka
skogen, han var glad över att det var han och Mo’rii som fått uppgiften att ta
Rekt till Skellura, trots att Eyt hade klarat resan på mycket kortare tid. </div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Blodryckaren
gäspade ljudligt i nacken på Ketopol. De hade flugit i nästan två timmar så det
var inte konstigt om han var trött.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Snart
nog kunde de se klippelaren som tornade upp sig flera hundra meter över trädtopparna.
Högt där uppe, dränkta i blekt månljus, cirkulerade stormdrakarna. De var legendariska
varelser som Ketopol sett på bilder i många olika skepnader, enligt en gammal
profetia skulle nämligen gudarna belöna den som lyckades tämja en stormdrake
med oändliga rikedomar och evigt liv. Många hade försökt, men ingen hade
lyckats, av de tappra äventyrare som besteg Skellura var det ytterst få som
tagit sig ner igen med livet i behåll och ingen av dem hade fått med sig varken
drake eller ägg. Stormdrakarna levde hela sina liv på klippan, så det fanns
ingen möjlighet att fånga dem på marken.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">När
de kom närmare kunde Ketopol säga att ingen av bilderna han sett gjorde
drakarna någon rättvisa. De såg inte ut som något han sett tidigare,
stormdrakarna påminde om stora rovfåglar, med dubbla vingpar och lång svans.
Mo’riis instinkter sade henne att det vore en bra idé att hålla sig så långt
borta från de vildsinta bestarna som möjligt, men Ketopol lyckades lugna henne
med löfte om att de snart skulle flyga tillbaka till lägret.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Då
är det bara att hoppas att ingen får för sig att äta oss”, sade Rekt och släppte
sitt tajta grepp om Ketopol för att sträcka ut sin högerhand framför dem.
”Försök att komma lite närmare den där stora, sen när jag fångat den dyker vi.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Mo’rii
ryggade tillbaka vid hans ord, men följde sedan lydigt instruktionen och gled
ljudlöst närmare den stora draken.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Rekt
drog ihop fingrarna. ”Dyk!”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">När
Mo’rii fällde in vingarna och började falla mot marken kunde Ketopol se hur
stormdraken en bit bort gjorde detsamma. Som tur var verkade ingen av de andra
drakarna lägga märke till dem.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">När
de närmade sig skogen under dem sträckte Rekt fram vänsterhanden också. ”Sakta
ner lite så att jag kan lista ut hur man landar den här saken.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Pildraken
bredde ut vingarna och vinklade upp samtidigt som stormdraken började slå med
sina dubbla vingar. Den sjönk långsamt ner mot marken där den tog emot sig med
sina kraftiga bakben, de krokformade klorna borrade sig djupt ner i den
mosstäckta jorden och hjälpte den att hålla balansen. Mo’rii följde efter och nosade
försiktigt på den större draken medan Rekt klev av hennes rygg.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Stormdraken
var större än Eyt, men ändå betydligt mindre än de allra största av sitt slag.
Dess huvud bestod av en gigantisk långsmal näbb och två stora, klotrunda ögon
vars kolsvarta färg gav känslan av tomma hål. Den hade en lång krokig hals och stod
någorlunda upprätt på bakbenen, vars kraftiga klor troligtvis var ett
hjälpmedel att hålla tag i klipporna högt där uppe med, frambenen var lite
mindre och hade spindellika klor. De dubbla vingarna överlappade på ett sätt
som borde ha gjort det omöjligt för draken att flyga, men vad Ketopol sett var
de extremt skickliga flygare, eftersom de lätt klarade av att manövrera i de
hårda och oberäkneliga vindarna kring Skellura. Mo’rii hade fått kämpa för att
hålla sig på rätt kurs.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Rekt
klättrade utan problem upp på stormdrakens rygg. ”Då flyger vi tillbaka till
lägret”, sade han och sträckte på fingrarna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ketopol
kände en rysning längs ryggraden. ”Vad händer om du tappar kontrollen?” Han
kunde föreställa sig all den skada en vild stormdrake skulle kunna orsaka i
lägret.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Den
blir vild igen”, svarade Rekt och log retsamt. ”Men jag kan göra den medvetslös
så att den inte skadar någon, som att den sover.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Stormdraken
sträckte ut sin långa hals och lät höra ett gällt skri som skar i öronen på
Ketopol. Sedan stampade den så att marken skakade, innan den vecklade ut
vingarna. Eftersom stormdraken inte var van att lyfta från marken var det med
viss möda de kom iväg. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Under
tillbakaresan höll sig Mo’rii på tryggt avstånd från den andra draken, vilket
Ketopol inte hade något emot. De njöt av friheten tillsammans och tyckte båda
att färden var över alldeles för fort.<o:p></o:p></span></div>
<div class="Skrivmall">
När de kom fram till lägret letade de upp träningsområdet
där de skulle landa. Så fort stormdraken tagit i marken verkade den somna,
precis som Rekt sagt.</div>
<div class="Skrivmall">
Blodryckaren själv snubblade darrandes ner från drakens rygg
och kräktes. ”Svartblod!” muttrade han och hostade några gånger.</div>
<div class="Skrivmall">
Ketopol skyndade fram till honom. ”Hur är det?” </div>
<div class="Skrivmall">
Rekt bara skakade på huvudet. ”Jag vet inte om jag nämnde
det.”Han log ett blekt leende och hostade igen. ”Men mitt eget blod mår inte så
bra av min Blodryckning, speciellt inte om det blir långdraget.”</div>
<span family="georgia">
</span>Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-65128798376231516192014-09-23T13:34:00.001+02:002014-09-23T13:34:34.149+02:00Tikk: 38 - Jellero<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">38<o:p></o:p></span></i></b></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Jellero<o:p></o:p></span></i></b></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
satt med Mo’rii och Rekt och tittade på när Leiga och Ketopol tränade
svärdsteknik med Sollex. Vrylven och Sinnesvändaren var ganska jämna när de
mötte varandra, men inte ens när de samarbetade kunde de slå Sollex. Kvicksvärd
var en riktigt passande titel på honom.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Som
att det där skulle vara något speciellt!” utbrast Rekt. Han var svartsjuk, och
Tikk kunde inte hjälpa att tycka lite synd om honom, hans känslor för Leiga var
ju uppenbarligen inte besvarade.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”De
vill bara kunna försvara sig.” Tikk suckade. Hon borde vara med och träna hon
också, men tanken på att delta i en riktigt strid skrämde henne alltför mycket.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Leiga
behöver ju bara Sinnesvända sina fiender så att de tar livet av sig eller liknande.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
ryste av tanken, men hon visste att det inte var så enkelt. ”Men vad gör hon om
hon möter en annan Sinnesvändare? Eller någon som mig, eller Ketopol som
faktiskt också lyckades identifiera Sinnesvändningen? För att inte tala om
serterna!”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Rekt
fnös. ”Det finns ingen Sinnesvändare som är så skicklig som Leiga, och vi är ju
på samma sida som serterna.” Han blinkade åt Tikk med sitt gröna öga. ”Om inte
annat kommer ju jag att vara där och skydda henne.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Du
måste väl också ha svagheter.” Det var mer en förhoppning än något annat, det
fanns ju fler Blodryckare – som inte stod på deras sida.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Rekt
skakade på huvudet. ”Inget som jag har stött på i alla fall.” Sedan satte han
händerna bakom huvudet och lutade sig mot förvaringslådan bakom sig. ”Men
Svartblod sägs vara oryckbart.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Svartblod?”
upprepade Tikk, det var väl det Tyrr kallat Sollex för när de först träffades i
Rekit? <i>”Svartblod är Gyllenblod”</i>,
hade Kärnhelaren sagt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ja,
det är liksom ett fult ord bland oss Blodryckare.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
tittade bort mot Sollex och de andra. Betydde det att Sollex var immun mot
Blodryckning?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Och
det är klart, man skulle väl kunna säga att Sinnesvändning är en ganska stor
svaghet.” Rekt log drömskt i Leigas riktning.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
lutade sig tillbaka hon också och tittade upp mot de suddiga vita molnen som
svävade fram över himlen. Mo’rii kurrade mjukt vid hennes sida. Sinnesvändning
var i alla fall en av få saker som inte var något problem för Tikk. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Snart
avslutades träningspasset och kämparna kom och förenade sig med åskådarna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Var
har du lärt dig allt det där egentligen Sollex?” Leiga fullkomligt ignorerade
Rekts inbjudan och satte sig istället bredvid Ketopol och Mo’rii. Hon var
alldeles röd i ansiktet efter ansträngningen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Lång
historia.” Sollex grimaserade, precis som Rekt efter Leigas avvisande. Han ville
inte prata om sitt förflutna. Det fick Tikk att tänka på det där med Svartblod
igen, hon ville fråga om det men vågade inte, i alla fall inte när de andra var
med.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Mäster
Sollimrek?” Det stod plötsligt en man framför dem.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
ryckte till när Sollex for upp som ett skott. ”Vad gör du här!” krävde han att
få veta.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Hela
främlingens uppenbarelse skrek av formalitet. Hans kläder var lite <i>för</i> släta för vad som verkade rimligt i
miljön de nu befann sig i och hans hållning var stelare än en pinnes. Mannens
ansikte doldes av ett mörkt skägg som också det såg extremt välskött ut. Det
enda som talade emot att han i själva verket var en robot, var de alerta
guldbruna ögonen. Mannen bugade lätt innan han talade. ”Jag kommer med bud från
Jerilir och är här för att försäkra er säkerhet.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Sollex
lade armarna i kors och blängde på mannen med mörker i blicken, de kände
uppenbarligen varandra sedan tidigare.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Mäster Sollimrek?</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">
tänkte Tikk, alla frågor hon hade om Sollex fick ny kraft. <i>Vem är han egentligen? Varför är han så bra på att slåss? Hur kommer
det sig att den här stela gubben kallar honom för ”mäster”? Och vad betyder Svartblod?<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
tänker inte följa med dig tillbaka, Jell.” Det lät nästan inte som Sollex, han
var som en helt annan person, full av auktoritet och förakt. Sollimrek, insåg
Tikk, var inte samma person som Sollex.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Mannen,
Jell, log och nickade artigt, något han alltid verkade göra innan han talade.
”Jag är här för att följa er, vart ni än går Mäster Sollimrek, jag…”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Han
blev abrupt avbruten. ”Kalla mig inte för det.” Sollex höjde aldrig rösten, men
han hade en obestridligt befallande ton som Tikk aldrig kunnat föreställa sig.
”Och titta inte på mig på det där viset.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Jell
slöt ögonen och böjde på huvudet. ”Ni får ursäkta mig… Sollimrek, jag borde
veta bättre.” Han var nära att säga ”mäster” igen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Sollex
suckade. ”Varför var du tvungen att komma till Karqol? Véma är ju här.” Han lät
mer som sig själv nu.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”För
att konungen beordrade det”, svarade Jell. ”Jag har nämligen talat med två
Pilbågsmästare som sade sig ha undkommit Moluvar tillsammans med er.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Läjker
och Nibbo!” Tikk hoppade ivrigt upp på fötterna, hon hade ofta undrat hur det
gått för bågskyttarna. ”Så de tog sig oskadda från bergen?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Sannerligen.
De lyckades dessutom införskaffa en hel del information om fienden innan de
nådde Izya.” Mannen log vänligt mot Tikk. ”Du måste vara fröken Tikkipe.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vadå
för information?” frågade Sollex.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Den
jag är menad att dela med er.” Jell mötte Sollex blick.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Pojken
suckade igen och satte sig ner. ”Berätta.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Mannen
slog sig ner bredvid Sollex och pressenterade sig som ”Jellero Kännare”. Han berättade
om hur Läjker och Nibbo stött på en fiendetrupp utanför Patorn av vilka de
bland annat fått tag i en väska med brev angående Karqolernas ärenden i
Jerilir. Orsaken för invasionen var tydligen sökandet efter ”nyckeln till
Andravärlden”.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”…
och anledningen till att Pilbågsmästarna var så angelägna att få den här informationen
till er var att Kejsaren håller en till synes väldigt viktig fånge i
Huvudstaden. Det verkar nämligen vara nödvändigt att ha tillgång till en
Själaskådare för att använda den så kallade ”nyckeln”.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Själaskådare
lät bekant i Tikks öron.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Jell
fortsatte. ”Denna Själaskådare, som äger namnet Yrim, har tydligen drabbats av
sjukdom under vilken hon tappat sin förmåga, och hon yrar om någon vid namn
Eyt.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Nu
mindes Tikk att Yrim var en av Eyts systrar som Tyrr berättat om, Själaskådaren
kunde lära sig allt om en människa bara genom att titta på hans eller hennes
själ.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ytterligare
en anledning att resa direkt till huvudstaden.” Sollex sneglade på Tikk och de
andra. ”Motståndsrörelsen behöver ju inte direkt vår hjälp för att evakuera, de
flesta har ju redan gett sig av.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
nickade. ”Jag kanske inte har varit med er från Jerilir, men mina åsikter om
Kejsaren skiljer sig inte från era och om ni ska ta er in i Huvudstaden kommer
ni behöva min hjälp med all Sinnesvändning där.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Rekt
ryckte obekymrat på axlarna. ”Instämmer med föregående talare.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
slöt ögonen och tog ett djupt andetag, nu var de där igen. Från början hade resan
varit ett spännande äventyr och hon måste erkänna för sig själv att det
fortfarande var spännande, men nu var det också blodigt allvar. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Någon
lade en hand på hennes axel, det var Sollex. ”Vi behöver dig Tikk.” Han hade
den där bestämda tonen igen, den som var omöjligt att ifrågasätta. Tikk fann
sig själv beundra honom för det.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Kommer
du ihåg vad Eyt sade?” frågade Leiga. ”Att du för tur med dig?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
stod emot impulsen att himla med ögonen. ”Jag vet. Véma har faktiskt sagt
detsamma.” Men Tikk trodde inte ett ögonblick på någon av dem.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Hur
kommer vi till Ri’qal?” Ketopol tänkte praktiskt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
snabbaste och bästa sättet vore att flyga. Vi har ju Draken och Mo’rii, men de
kan inte bära oss alla.” Sollex räknade på fingrarna. ”Omot, Véma… och Tyrr
måste med om Yrim nu är sjuk.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Eh…
Ri’qal?” Rekt såg oförstående ut. Varken han eller Leiga, eller Jell med för
den delen, hade hört vrylvernas benämning för Karqols huvudstad tidigare.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Huvudstaden”,
förklarade Ketopol.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ah!”
Blodryckaren lyste upp av förståelse. ”I så fall ligger Skellura inte så långt bort,
vi skulle ju kunna ta en stormdrake därifrån.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Jell,
som suttit tyst sedan han framfört sitt meddelande lade sig i diskussionen
igen. ”<i>Ta</i> en stormdrake?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”De
är de enda drakarna som finns inom en lämplig radie härifrån.” Rekt rörde sina
slanka fingrar i ett elegant mönster genom luften framför sig. ”De lär vara
komplicerade varelser, men så länge de har blod borde jag kunna rycka dem.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
bara stirrade på Blodryckaren. Han skulle ”rycka” drakarna? Betydde det att han
kunde kontrollera dem med hjälp av Blodryckning?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vi
borde kanske diskutera det här med de andra?” föreslog Leiga.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
har du rätt i.” Sollex reste sig upp. ”Vi måste berätta om Yrim.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Jell
ställde sig också upp och bugade mot Sollex. ”Vad som än händer kommer jag inte
att lämna er sida, Sollimrek.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det
gjorde inte Sollex glad.<o:p></o:p></span></div>
Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-61627567906365261902014-09-12T17:31:00.000+02:002014-09-12T17:31:04.218+02:00Tikk: 37 - Befrielse<b>Första kapitlet på avslutningen. Enjoy!</b><span family="georgia">
</span>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">37<o:p></o:p></span></b></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Befrielse<o:p></o:p></span></i></b></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Rekt
gick med lätta steg tillbaka till tältet. Vrenit hade bett <i>honom</i> att hämta Leiga. Den gamle mannen hade aldrig litat
tillräckligt mycket på Rekt för att ens fråga om något så simpelt. Var det
Semastis varning som äntligen nått fram till honom?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
sov fortfarande. Det hade redan börjat ljusna när hon återvänt från spaningen
och trots att hon gått raka vägen till sängs hade hon inte fått sova någon
längre stund. Rekt satte sig på knä och studerade flickans ansikte. Det var
definitivt något speciellt med henne, Rekt hade alltid haft känslan av att hon
dolde något. Han hade intalat sig att det var kärleken till honom hon höll
hemlig men egentligen visste han att det inte var så, det var något djupare,
något hon aldrig vågat visa.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Rekt
sträckte sig fram och ruskade hennes axel försiktigt. ”Jag vet att du har varit
uppe hela natten och så”, ursäktade han sig. ”Men Vrenit ville bestämt ha dig
med under rapporteringen.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
öppnade ögonen och satte sig långsamt upp. Hon såg trött ut, men samtidigt pigg
på något vis.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Är det där ett leende!</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">
insåg Rekt förbryllat. Leiga log aldrig, inte på riktigt i alla fall. <i>Hon är glad på riktigt</i>. Rekt fick ett
infall och böjde sig fram och kysste henne. Det var ett vågat drag, så han var
beredd på en motattack och hoppade kvickt upp på fötterna för att backa utom
räckhåll.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Men
det kom ingen motattack, Leiga bara suckade. Hon reste sig upp och plockade
fram en klänning. ”Kan jag få byta om ifred?” frågade hon och blängde på Rekt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Han
log triumferande och vände ryggen mot henne vilket brukade räcka för att hon
skulle känna sig ”ifred”. <i>Hon accepterade
kyssen! Hon </i>tycker<i> om mig!<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Varför
gör du det här?” frågade Leiga plötsligt. Hennes tonfall var mjukt, inte alls
hårt och känslokallt som det brukade vara.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”För
att jag tycker om dig.” Rekt sträckte på ryggen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Nej,
jag menar, varför följer du Kejsaren?” Leiga tog ett steg runt honom så att de
stod öga mot öga.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
har väl inget val.” Rekt ryckte på axlarna. ”Med dödshot och Sinnesvändning
finns det väl inget annat jag kan göra?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leigas
vackra, silverskimrande ögon smalnade av. ”Det finns ingen annan anledning då?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Behövs
det någon annan anledning?” Rekt brukade inte vara den som lät sig påverkas av
Leigas hårda blick, men nu kände han hur dess tyngd tryckte ner honom. <i>Vad är hon ute efter egentligen?</i> tänkte
han förvirrat.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
höll fast hans blick och lade händerna på hans axlar. ”Det finns alltid ett
val”, sade hon.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Sedan
kändes det som om någon slog honom i huvudet med en slägga, tankar virvlade
runt i kaos och om inte Leiga hållit i honom skulle han nog ha ramlat omkull.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">… Jag måste berätta för
Gaben var de gömmer sig, det här är fel, vi borde följa Kejsaren istället… Om
Kian berättar för Belt om truppförflyttningen måste jag döda henne… Varför
skulle jag bry mig? Det är ju de som är förrädarna… När vi kommer fram ska jag
rycka blodet ur dem… Eftersom han inte vill gå själv får jag väl hjälpa honom
på traven lite…<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Rekt
spände käkmusklerna och slöt ögonen medan tankarna fortsatte forsa. Han hade
tänkt många av tankarna för ganska länge sedan, men han mindes händelserna väl.
<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Nu
förstod han att inga av dem hade varit hans egna, det hade varit
Sinnesvändning.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">*****<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
väntade i Kaptenstältet tillsammans med Tyrr. Vrenit påstod att han skickat
någon för att hämta Leiga, men hon tog god tid på sig.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tyrr
småpratade med Kaptenen medan Drömtalaren och Spila stod böjda över kartan och
diskuterade högljutt. Selvin stod lite i bakgrunden, precis som senast.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
studerade Sinnesvändaren från bakom scannerglasögonen. Han fingrade fundersamt
med sin svarta mustasch medan hans blick vandrade mellan de övriga personerna i
tältet. Med jämna mellanrum skickade han falska tankar till Tikk som
uppmuntrade henne att vara ärlig och detaljerad när tiden kom för att
rapportera. Det tog en stor del av hennes koncentration att inte visa någon
reaktion till mannens obehagliga tankar och känslor, men Tikk kände faktiskt
att det blev lättare och lättare att ignorera honom.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tyrr
sneglade på Tikk och bet sig i läppen, han började bli orolig. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
kände detsamma. <i>Vart är Leiga?</i> tänkte
hon och tittade nervöst på klockan i överkanten på scannerglasögonen. <i>Signalen kan komma när som helst. </i>Hon
försökte att inte tänka för mycket på vad det skulle innebära, men hon visste
att det var nödvändigt att någon tog hand om Sinnesvändarflickan och Draken
hade själv tagit på sig uppgiften.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Plötsligt
ryckte Kaptenen, Spila och Vrenit till och tystnade mitt i sina diskussioner.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
höll andan. Precis som Leiga förutspått kände hon själv inte av det, men hon
visste vad som inträffat – någon av Sinnesvändarna hade dött och Tikk hoppades
innerligt att det inte hänt Leiga något.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Selvins
blick hade fastnat på Tikk och genom hans Sinnesvändning kunde hon känna hans
fulla vrede över oförståelsen han kände. Sinnesvändaren var så fokuserad på
henne att han inte märkte hur Vrenit tog upp en kniv från bordet och vände sig
mot honom.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
slöt ögonen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">*****<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ketopol
stannade upp. Förvirring uppstod omkring honom på träningsområdet, ingen
verkade förstå vad som hänt. Känslan var ny för dem, men inte för Ketopol,
händelsen med Sinnesvändaren i Patornbergen var ett tydligt minne för honom,
han skulle aldrig glömma hur han skadat Temmo.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Sedan
de skiljts från Tikk och Sollex i Rekit hade Ketopol ständigt varit på sin vakt
emot Sinnesvändare. Véma hade gett dem en sparsam varning när de först kommit
till motståndsrörelsens läger och sedan dess hade Ketopol börjat överväga
varenda tanke han tänkte, med Mo’riis hjälp. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Pildraken
påverkades inte själv direkt av Sinnesvändning, men eftersom hennes tankar var
sammankopplade med Ketopols fanns en indirekt påverkan. I vanliga fall litade
Mo’rii blint på Ketopol och gjorde allt han sade utan att ifrågasätta något,
men nu var det omvända roller. Ketopol gjorde ingenting utan att kolla med
Mo’rii först och det var på så vis de upptäckt Sinnesvändningen. Ketopol hade accepterat
att vad som kändes som hans egna tankar kunde vara någon annans, så han
lyssnade när Mo’rii sade att något var fel. En plötslig tanke som bröt hans
vanliga tankemönster antogs för Sinnesvändning och behandlades med varsamhet.
Om Sinnesvändarna vetat om vad Ketopol gjorde hade de lätt kunnat stoppa honom
med en tanke i rätt riktning, men de visste inte.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vad
är det som händer?” frågade en man i närheten med förtvivlan i rösten.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ketopol
svalde. Han hade blivit förvånad när den första Sinnesvändningen släppte, men
när den andra avslöjades förstod han att det inte var slumpen. Fritagandet hade
känts som en seger, men de andra innevånarna i lägret kände bara paniken över
att de nu visste att de varit fångar, om de ens förstod att det var
Sinnesvändning det handlade om.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Dessutom
var det något mer som störde Ketopol. Sinnesvändarna hade gett honom liknande
tankar, det kunde han nu säga säkert, men det kändes också som om han själv
hade tänkt samma saker, vilket sade honom att det fanns fler Sinnesvändare i lägret.
<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Var aktsam för lugnande
tankar</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, tänkte Ketopol till Mo’rii och började gå i
riktning mot tältet där Tikk bodde. Han var säker på att Tikk hade något att
göra med händelsen, eftersom hon visat upp en naturlig förmåga att kunna
urskilja Sinnesvändning från sina egna tankar, dessutom bodde hon nu
tillsammans med två serter som borde vara helt opåverkade.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Den
sista Sinnesvändningen släppte när Ketopol gått en stund. Han förstod att det
var den sista eftersom han inte längre kunde erinra sig att han själv tänk
några liknande tankar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Mo’rii
skuttade glatt omkring honom ett varv medan Sinnesvändningens alla tankar
forsade genom hans huvud.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tankarna
var mest fokuserade kring tryggheten i lägret precis som de två andra gångerna,
men när han trodde att det var över dök andra tankar upp, från längre tillbaka.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">… Jag kan skatta mig
lycklig som fick vara med på mötet, men det är bäst jag inte berättar för de
andra vad som sades… Jag måste lugna mig så att de andra inte tror att jag är
galen, det vore dumt att ställa till en scen… Men är verkligen min fars beslut
en så dum idé?<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ketopol
stannade tvärt. Tankarna var från innan de lämnat slätten, då en Sinnesvändare
kommit för att rekrytera vrylvernas jaktlag till Kejsarens armé. Ketopol hade
aldrig tänk på att han själv kunde ha blivit Sinnesvänd. Sinnesvändaren hade
inte gjort någon större ansträngning för att ändra Ketopols attityd, men mannen
hade inte ignorerat hans uppror helt. Mo’rii hade räddat honom genom att logiskt
argumentera emot de tvivel han hade – på grund av Sinnesvändningen – och
övertygat honom att han gjorde det rätta.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ketopol
tvingade sig själv att börja gå igen. Var det samma Sinnesvändare som kommit
till Vrylvslätten som varit här i motståndsrörelsens läger?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vad
betyder de här tankarna?” frågade en flicka bakom ett tält Ketopol passerade.
Han såg henne bara hastigt, men han kände igen den ljushåriga flickan som en av
sina före detta beundrare. Självklart såg hon honom också. ”Kepotol!” utbrast
hon och skyndade efter honom med sina tre vänner i släptåg.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ketopol
svor inombords och tvingade sig själv att stanna, han hade tillräckligt att
tänka på, men han kände paniken i flickans ord.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Kände
du vad som hände nyss?” frågade hon och klamrade sig fast i Ketopols arm. Alla
fyra flickor var på gränsen till tårar. ”Vad ska vi göra? Är vi inte trygga nu
längre?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ketopol
fick stöd av Mo’rii. ”Ta det bara lugnt”, sade han och försökte sig på ett
lugnande leende. ”Jag vet att det är förvirrande, men det här är faktiskt än
bra sak. Det är <i>nu</i> vi är trygga.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Fyra
par ögon tittade storögt på Ketopol. Den första flickan släppte hans arm och
slätade till sin klänning innan hon torkade tårarna från ögonen och sträckte på
sig. ”Det var väl det jag trodde”, sade hon bestämt medan de andra tre upprepade
hennes rörelser.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vill
du att vi ska föra meddelandet vidare?” frågade flickan med flätorna och log
mot Ketopol.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
skulle vara till stor gjälp att behålla lugnet i lägret”, svarade Ketopol. ”Det
är en hälsning från Véma Kännare”, ljög han. Alla skulle inte vara lika
lättövertygade som flickorna och en Kännares ord var i allmänhet lättare att
lita på.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Okej”,
sade flickorna i kör. När de sedan skyndade iväg verkade de vara på sitt
vanliga fnittriga humör.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ketopol
blev stående stirrandes efter dem. Han skulle nog aldrig förstå hur deras
hjärnor fungerade.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ketopol.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Han
vände sig om och fann Véma ståendes alldeles bakom sig.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Bra
sagt”, sade Kännaren och nickade uppskattande. ”Så det är så här det känns att
ha varit Sinnesvänd”, fortsatte hon. ”Den där sista har till stor del
kontrollerat min Känning under vår tid i lägret. Hon är mycket skicklig.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ketopol
förstod inte var Kännaren menade. <i>Hon är?</i>
<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">*****<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Nästa
dag, när den värsta chocken över Sinnesvändningen lags sig, kallade Kapten Öken
till möte. Alla var inbjudna, så istället för kaptenstältet samlades de vid
träningsplatsen, hela området var packat med folk. Omot stod inklämd i första
ledet tillsammans med Tikk och deras andra reskamrater, Draken satt bakom dem
som en lydig hund.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”…
varit under Sinnesvändares kontroll! Men nu…” Kaptenen talade högt och tydligt
så att så många som möjligt skulle höra förklaring till gårdagens incident. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Själv
hade Omot fått en noggrann redovisning för händelsen från både Tikk, Eyt, Véma
och Ketopol, så han lyssnade inte så noga nu. Hans uppmärksamhet var riktad mot
flickan som stod bredvid Tikk, och hennes underliga följeslagare med det
flammiga håret. Trots att Tikk och Véma försäkrat Omot att de var vänner kunde
han inte finna det i sig att lita på dem.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”…
Kejsaren skickat en armé som kommer att vara här inom två veckor”, fortsatte
Kaptenen sin redogörelse. ”Med tanke på vad som uppdagades igår har vi kommit
överens om att bästa lösningen är att bryta upp lägret och ligga lågt ett tag.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Omot
gillade tanken att ligga lågt, men Eyt hade gett starka argument för att
fortsätta färden till Huvudstaden, precis som de planerat innan de hamnat hos
motståndsrörelsen. Véma var mer tveksam, hennes Känning var rätt så utmattad
efter Sinnesvändningen, så hon kunde inte säkert säga vad de borde göra, men
hon hävdade att de förr eller senare skulle hamna i Huvudstaden hur de än
gjorde. Ketopol och Sollex påstod sig vara redo att ge sig av när som helst.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
däremot, såg lite rädd ut, även om hon höll god min och visade god vilja att
göra allt hon kunde för att hjälpa de andra. Omot var rädd för hennes skull,
samtidigt som något gnagde i honom att de behövde henne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Sinnesvändarflickan
och hennes vän, som tydligen var Blodryckare hade klargjort att de gärna följde
med och pratade med Kejsaren, Omot var bara glad att Draken och Mo’rii inte
skulle klara av att bära dem också. De andra två som jobbat i motståndsrörelsen
under Kejsaren order – och Sinnesvändning – hade bestämt sig för att följa
Kapten Öken, en av dem hade ju redan agerat som hans rådgivare tillsammans med
en av de döda Sinnesvändarna. Den andra skulle vara en kvinna, men Omot hade
inte sett skymten av henne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”…
och det är så det ligger till”, avslutade Kaptenen sin redogörelse. ”Vi kommer
att ta evakueringen i etapper och spridda grupper för att hindra fiendens
möjligheter att följa efter, men vi återkommer med information om det här så
snart vi har en färdig plan. Men som sagt finns det ingen anledning till oro,
vi har allt under kontroll.” Med det bugade sig den store mannen och lämnade
området.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Åskådarna
tog god tid på sig att skingras efter att vilda diskussioner brutit ut bland
vissa grupper. Omot såg på sitt sällskap, en lugn och målmedveten skara.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
tror visst att vi har en del förberedelser att gå igenom”, sade Véma och
suckade. ”Gör allt ni kan för att vara beredd på det värsta.”</span></div>
</div>
Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-90299316229863708412014-09-01T10:14:00.000+02:002014-09-03T08:15:48.818+02:00Tikk: Avslutad!<b>Nu kan jag säga det: Jag har skrivit en bok!</b><br />
<div>
<b><br /></b>
<br />
<div>
<b>Den ligger på närmare 120 000 ord. </b><b>Har inga tankar på publicering eftersom berättelsen för tillfället är väldigt "trasig", delvis på grund av hur den är så sporadiskt skriven över drygt fyra år och att jag började den utan att ha någon riktig aning om hur det skulle sluta. Upplägget är ganska trassligt och framförallt saknar många av besluten som fattas realistiska grunder. Jag gillar karaktärerna, men det går liksom inte ihop, för att få berättelsen att fungera skulle jag bli tvungen att skriva om den <i>helt</i>, och då</b><b> börjar jag hellre på något nytt där jag ska försöka tänka på alla de här sakerna <i>innan</i> jag börjar.</b></div>
<div>
<b>Men jag kommer därför självklart att lägga upp de sista </b><b>tio</b><b> delarna om Tikk så snart de är färdigjusterade (det är inget slarv jag skrivit bara för att få ett slut, jag har verkligen försökt knyta ihop säcken ordentligt).</b></div>
</div>
Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-76656886616542547532014-08-12T19:07:00.001+02:002014-08-12T19:07:39.785+02:00Läsning<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Började nyligen läsa Brandon Sandersons <i>Warbreaker</i> och tänkte passa på att rekommendera hans <i>Misborn</i>-trilogi: <i>The Final Empire</i>, <i>The Well of Ascencion</i> och <i>The Hero of Ages</i>. Epic fantasy med ett häftigt magisystem som man förstår precis hur det fungerar!</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5FP1p0aiQo6ojPDUf9CkMGUZ20DX9OwmdTr5bJg4IDrP4kLunLh02N8sWbBsOb3PT2839W9qDry5PBEt27YvLiI96rEeVpLY-1bmeKR9OJOxmtngtAsOgjonBQ37uvxQDGCaTo45wMExY/s1600/Warbreaker.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5FP1p0aiQo6ojPDUf9CkMGUZ20DX9OwmdTr5bJg4IDrP4kLunLh02N8sWbBsOb3PT2839W9qDry5PBEt27YvLiI96rEeVpLY-1bmeKR9OJOxmtngtAsOgjonBQ37uvxQDGCaTo45wMExY/s1600/Warbreaker.jpg" /></a></div>
<span family="georgia">
</span>Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-28299383701113478902014-08-12T11:26:00.002+02:002014-08-12T16:19:32.682+02:00List-novell<b>Syrran och jag skriver just nu på varsin novell baserad på samma slumpgenererade ord. Översättning och tolkning är fri, men på ett eller annat sätt ska orden vara med i berättelsen, i alla fall i första utkastet - några av dem försvinner garanterat i redigeringen. Tänkte lägga upp det färdiga resultatet när den är klar.</b><span family="georgia"><b>
</b></span>
<br />
<div>
<b>Om någon annan skulle vara intresserad så kommer ordlistan här:</b></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<b>Handling:</b> Apple, caution, dashboard, flare, horse, milkshake, payment, philosophy, reduction, salesman.</div>
<div>
<b>Karaktär #1:</b> Cough, dust, glider, gong, lute, metal, piano, soda, soy, spinach.</div>
<div>
<b>Karaktär #2:</b> Airbus, bat, chime, chive, gong, handsaw, napkin, organ, skin, value.</div>
<div>
<b>Karaktär #3:</b> Cellar, clipper, crayon, drum, ear, government, harmonica, slave, stamp, stinger.</div>
<div>
<b>Karaktär #4:</b> Attack, band, chocolate, circulation, drizzle, effect, leg, puppy, snow, violin</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<b>Som sagt så är tolkningen fri, t.ex. så gjorde jag "karaktär #4" till en <i>händelse</i> eftersom jag inte hade plats för fyra så pass viktiga personer </b><b>i min berättelse</b><b>.</b></div>
Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-51272065118501713292013-09-02T18:32:00.001+02:002013-09-02T18:32:27.688+02:00Tikk: Uppdatering<b>Jag vet inte om jag kommer att lägga ut några mer kapitel nu. </b><div>
<div>
<b>Har nämligen börjat</b><b> hoppa lite mellan olika scener och kapitel för att komma fram till en avslutning på berättelsen. Skriver om och ändrar en hel del också, så jag kanske ska ta ner de gamla kapitlen.</b></div>
<div>
<b>Självklart kommer jag posta om berättelsens utveckling, men just nu fokuserar jag på att få till en riktig avslutning!</b></div>
</div>
Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-64341060116863786672013-08-08T13:42:00.000+02:002013-08-08T13:42:03.554+02:00Tikk: 36 - Sinnesvändningens hemligheter<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">36<o:p></o:p></span></b></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Sinnesvändningens hemligheter<o:p></o:p></span></i></b></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
är tolv personer i det där lägret!” sade Tikk när Leiga försvunnit in bland
träden. <i>Vi måste följa efter henne.<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tyrr
stod tyst och stirrade ner i marken.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Vad
var det egentligen som medan Tikk varit borta och spanade in lägret? När hon varit
på väg tillbaka för att rapportera hade hon sett Tyrr hålla fast Leiga mot
marken. Tikk hade tyckt hon hört dem säga något om Selvin, Vrenit och
Sinnesvändare, men hon var inte säker. Sedan hade Eyt talat, trots att Leiga
var närvarande, så nu skulle hon kunna berätta allt för Sinnesvändarna när de
kom tillbaka till lägret. Eyt hade sagt att de skulle döda alla fiender, trots
att deras uppdrag bara varit att hålla ett öga på dem.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Leiga är
Sinnesvändare”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, sade Eyt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
stelnade till, hon kände sig dum. Nu när han sade det kändes det självklart.
Leiga hade ju i allra högsta grad varit med på skjutbanan när Tikk känt av
Sinnesvändningen där. Tikk hade inte ens övervägt tanken att Leiga skulle vara
Sinnesvändaren eftersom hon ju i så fall inte hade använt sin förmåga för att
förbättra sina <i>egna</i> chanser att
vinna, och det hade inte känts som något en Sinnesvändare skulle göra. Nu
förstod Tikk bättre.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Men
hon säger att hon vill hjälpa oss”, tillade Tyrr och skakade på huvudet utan
att titta upp.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
hade känt Leigas sinne och visste att hon inte var som de andra Sinnesvändarna.
Det var en märklig insikt, men Tikk litade på Leiga trots att hon var
Sinnesvändare.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vad tror du Tikk?”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">
frågade Eyt och såg på henne med sina glödande ögon, i mörkret antog de en
mörkare lila nyans än på dagen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vi
kan lita på henne”, svarade Tikk, hon var säker. ”Hon kändes aldrig som de
andra Sinnesvändarna.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det tyckte jag också”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">,
mumlade Kraftbäraren. <i>”Hon är alldeles
för eftertänksam för att vara Sinnesvändare, de brukar vara extremt impulsiva...”</i><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det
hördes skrik.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
växlade ett ögonkast med Tyrr. Eftersom Skrot var kvar och höll ett öga på
motståndsrörelsen, hade Tikk placerat ut andra kameror som hon kunde styra med
scannerglasögonen. Med kamerornas hjälp kunde hon se vad som pågick i det
mindre lägret: Brasan som brunnit tidigare var släckt och sex personer låg döda
på marken, de andra syntes inte till.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Sex
döda i lägret”, berättade Tikk. ”Jag kan spola tillbaka och se vart de andra
tagit vägen…”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ducka!”<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
och Tyrr hann precis kasta sig till marken innan en skugga fläktade förbi
ovanför deras huvuden och slog någon till marken framför dem. Tikk hade varit
alldeles för upptagen med kamerabilderna för att se mannen som kommit smygande
mellan träden.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Sju döda”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">,
sade Eyt. <i>”Du sa att de var tolv stycken,
va?”</i><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ja”,
svarade Tikk och reste sig upp igen. Hon aktiverade alla detektorer på
scannerglasögonen och såg sig noga omkring, ingen mer fanns i närheten för
stunden.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det är bäst vi rör på
oss, något måste ha gått snett för Leiga om det är folk ute och springer i
skogen.”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"> Draken mötte Tikks blick.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Hon
plockade snabbt fram en liten sändare och fäste den på hans främsta ryggtagg.
Nu skulle hon kunna hålla koll på var han befann sig även om hon inte såg honom.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Han
gjorde en underlig drakbugning innan han skuttade iväg och försvann som en
skugga i natten, en skugga som lämnade ett flyktigt lilaaktigt sken efter sig i
vinghöjd.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ta
den här så att vi inte tappar bort varandra”, sade Tikk och slängde en sändare
till Tyrr också, sedan plockade hon fram svävarbrädan och pilbågen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tyrr
iakttog henne med ett hårt ansiktsuttryck. Tikk förstod vad han tänkte, men hon
tänkte inte skjuta någon, det kändes bara säkrare att vara förberedd.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Hon
hoppade upp på svävarbrädan och skulle just till att glida iväg när en
främmande Sinnesvändning slog emot henne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Bodoni MT","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Jag
måste döda den där fördömda Sinnesvändarflickan! – Hur kunde hon komma förbi
Egelo? Han är ju en brilliant spanare! Och även om hon dödat honom skulle han
ha hunnit skicka ett meddelande! Hur kunde hon slå ut mina tankevågor sådär
bara? Halva truppen föll ju på en sekund! – Hon är skadad så hon kan inte ha kommit
långt! Hon försvann österut!<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
kände en kall kåre längs ryggraden. Mannen var så arg att han inte visste vart
han skulle ta vägen, samtidigt var han livrädd. Leiga hade gjort något han inte
trott var möjligt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
finns en annan Sinnesvändare här”, sade Tikk och satte ner en fot på marken
igen. Hon tittade på Tyrr. ”Leiga är skadad.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Bodoni MT","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Öserut!
Jag måste skynda mig efter henne! – Vad är det för fel på den här nu då? Varför
stannade hon? Hon skulle ju skynda sig! – Hon kommer undan!<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Den
panikslagna Sinnesvändaren måste vara någonstans i närheten om han kunde se
Tikks reaktion, men det fanns ingen risk att han skulle anfalla dem i sitt
nuvarande tillstånd, Tikks resistans mot Sinnesvändningen tycktes ha en
paralyserande effekt på mannen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Kan
du säga var hon är?” frågade Tyrr.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Österut”,
svarade Tikk och gjorde plats för Kärnhelaren bakom sig på svävarbrädan.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">De
skulle precis till att ge sig iväg när en ny tanke trängde sig in i Tikks
sinne.</span><i><span style="font-family: "Bodoni MT","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"><o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Bodoni MT","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Tikk.<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
kände plötsligt som om hon satt lutad mot ett träd mitt i den mörka skogen. Hon
tittade ner på sin trasiga skjorta, blod strömmade från såret efter
svärdshugget hon tagit i sidan och det började bli svårt hålla sig vid
medvetande genom smärtan.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Tikk?”
sade Tyrr frågande.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
stod darrande på svävarbrädan. Det hade inte känts som Sinnesvändning, men hon
visste att det var Leiga hon känt. Utan vidare fundering satte Tikk fart på svävarbrädan.
Hon och Tyrr gled snabbt genom skogen, österut.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Med
hjälp av scannerglasögonens värmesensor hittade de snabbt Leiga. Hon satt
precis som Tikk upplevt det, täckt av blod med ryggen mot ett träd.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tyrr
skyndade sig fram med Tikk tätt efter sig. Kärnhelaren sjönk ner på knä bredvid
Leiga och lade en hand över såret på hennes högersida.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Tack”,
viskade Leiga klent.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
tog hennes hand. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tyrr
slöt ögonen och Tikk kunde se hur Leiga slappnade av. När Tyrr tog bort handen
fanns inget spår efter såret, inget ärr, bara blodet som täckte Leigas kläder. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det
hade hänt så mycket sedan de kommit till huvudlägret att Tikk nästan glömt var
Kärnhelarens verkliga styrka låg. Det var inte för att han var en bra strateg
eller kunde mycket om krigföring som Tyrr hade en så hög status inom
motståndsrörelsen, det var för att han kunde hela skador som ingen annan kunde
göra något åt. Hans magi var otrolig.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Tack”,
sade Leiga igen. Hon lät starkare nu.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Hon
har förlorat mycket blod”, sade Tyrr vänd mot Tikk. ”Men det är inte säkert
här…” Han avbröt sig när en mörk skepnad föll från himlen och landade bredvid
dem.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Fienden är
omhändertagen”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, sade Eyt. <i>”Vi kan stanna i deras läger och återhämta oss. De har säkert något
användbart i sin packning.”<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Låter
som en bra idé”, sade Tyrr och reste sig upp.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
kollade med kamerorna i lägret. Det var nu tomt, kropparna var borta. Eyt måste
ha tagit hand om dem, men Tikk vågade inte fråga vad han gjort med dem.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
och Tyrr fick hjälpa Leiga upp på Draken eftersom hon var så ostadig. Hennes
skada var helt läkt, men som Tyrr påpekat hade hon förlorat mycket blod och det
var något han inte kunde återskapa.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">När
de kom till lägret tände de den släckta brasan och hämtade vatten så att de
skulle kunna tvätta av sig. De lånade några kläder de hittade i fiendetruppens packning
eftersom de var tvungna att försöka tvätta bort blodfläckarna från sina egna
kläder, sedan fixade Tyrr något att äta. Tikk var inte hungrig men Leiga
behövde fylla på energi och det behövde Tyrr också, det var tydligen mer
ansträngande att Hela än det verkade, i alla fall en så allvarlig skada som
Leigas varit.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Draken
låg en bit bort och iakttog dem. När Tikk plockat ner sina kameror gick hon
bort och satte sig med honom. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Blir
inte du hungrig?” frågade hon. Hon hade aldrig sett Draken äta något.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”För Kraftbärare finns
det flera metoder att förse sig med energi”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, berättade han
och mötte hennes blick. <i>”I vanliga fall
är det bästa sättet att äta, men med den här kroppen skulle jag behöva mycket
mer mat än en människa behöver för att få ut samma mängd energi. Därför är det i
det här fallet enklare att leva på Kraft, som krävs i samma mängd oberoende av
skepnad.”</i><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
log. Även om hans förklaring var svar på hennes funderingar, hade Eyt inte
svarat på hennes fråga. Han var säkert hungrig trots att han inte behövde äta.
Tikk förundrades över Kraftbäraren, han var liksom omgiven av en positiv aura
och hur illa saker än verkade tycktes han alltid ha den där ivriga glimten i ögonen.
Tyrr var likadan, bara lite mindre extrem. <i>Är
alla serter så? </i>undrade Tikk för sig själv.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vi har mycket att
diskutera innan natten är över”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">,<i> </i>sade Eyt och avbröt hennes funderingar.<i> ”Det kanske är bäst att vi sätter igång.”</i> <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Draken
flyttade sig närmare brasan och Tikk gick och satte sig bredvid Leiga. De hade
ätit färdigt nu och en spänd tystnad hade lagt sig.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag är egentligen
ingen drake”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, började Eyt vänd mot Leiga. <i>”Jag är Kraftbärare, Eyt Kraftbärare.”<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Du
är sert”, sade Leiga. Hon hade samma raka, nästan hotfulla ton som när hon talat
med Gena och Ketopol.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det stämmer”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">,
bekräftade Eyt. <i>”Och du är
Sinnesvändare.”</i><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
nickade. ”Hur fick ni reda på att Sinnesvändare kontrollerar
motståndsrörelsen?” frågade hon. ”Jag trodde inte serter kunde känna av
Sinnesvändning.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
kan vi inte heller”, sade Eyt. ”Varför tror du Tikk följer med på de här
uppdragen?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
tittade på Tikk.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
kände plötsligt ett enormt hat emot den äldre flickan. <i>Jag måste döda Leiga här och nu</i>, tänkte hon och sträckte sig efter
sin jaktkniv. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det
var först när hon greppade knivskaftet som hon insåg att det var
Sinnesvändning. Hon släppte kniven med en rysning, Leiga var obehagligt
skicklig. Om situationen inte varit så extrem hade Tikk lätt kunnat missa det. Hon
kunde inte läsa några av Sinnesvändarens egna tankar som hon annars brukade och
känslan kändes äkta, som om det vore Tikks egen. Det fanns inget som avslöjade
Leiga. Tikk mindes Leigas senaste Sinnesvändning, då hade <i>allt</i> varit Leigas egna tankar och känslor, nu hade <i>inget</i> varit hennes.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Du
höll på att göra det, så jag måste ha nått fram”, sade Leiga och rynkade pannan.
”Hur är det då möjligt att du hejdade dig?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
vet vilka som är mina egna tankar”, svarade Tikk, men hon kände sig inte lika
säker längre. ”Men jag visste inte att Sinnesvändare kunde kontrollera känslor.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”De
flesta Sinnesvändare kan inget om känslor.” Leiga vände sig bort från Tikk och
stirrade in i brasan. ”För det mesta behövs det inte heller, det räcker med att
’lägga tankar’ som vi säger, men Sinnesvändning handlar om så mycket mer.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Sinnesvändaren
som först upptäckte oss”, sade Tyrr. ”Du visste att han var där.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
kände hans tankevågor”, förklarade Leiga. ”Därigenom kunde jag läsa hans tankar
och känslor, den enda begränsningen är att jag inte kan läsa de ’lagda
tankarna’.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Hon kan läsa andra
Sinnesvändares ”tankevågor”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, tänkte Tikk. <i>Det låter ju precis som det jag gör…</i> ”Jag läser Sinnesvändarnas
tankar och känslor genom de ’lagda tankarna’”, sade hon, mest för sig själv.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Bodoni MT","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Intressant</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">,
tänkte Leiga.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det
var som när Eyt talade i sinnet, men det här var det bara Tikk som uppfattade.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det var så vi
upptäckte er Sinnesvändare”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, sade Eyt. <i>”Och Tikk har gjort sitt bästa för att identifiera er.”<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Den
där lilla flickan avslöjade sig själv när hon konfronterade mig och så vet jag
att det var någon i kaptenstältet”, berättade Tikk. ”Dig har jag inte hört så
mycket av.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
gör inte mer än jag behöver”, sade Leiga och grimaserade. ”Men vi är inte de
enda Kejsaren har placerat i lägret. Det är jag, Helo och Selvin som är
Sinnesvändare, men vi jobbar tillsammans med Vrenit Drömtalare – som jag nämnde
tidigare – Semasti Skuggvandrare och Rekt Blodryckare.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
rös igen. Hon visste inte vad en Blodryckare kunde göra, men det lät inte bra. Illix
hade varit Skuggvandrare, så den förmågan var hon bekant med och Tyrr hade
berättat om hur Kejsaren använde Drömtalare som budbärare eftersom de kunde
kommunicera över långa avstånd via drömmar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Men
dem behöver vi inte oroa oss för”, fortsatte Leiga. ”Bara Helo och Selvin är
borta kan jag se till att de andra inte gör något olämpligt.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Så
allt vi behöver göra är att ta kål på de där två?” frågade Tyrr.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Huvudsakligen”,
svarade Leiga. ”Men jag är lite orolig för vad som kommer hända med lägret när
Sinnesvändningen släpper.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
kunde föreställa sig det kaos som skulle kunna uppstå om alla i lägret fick
reda på att de manipulerats av Sinnesvändare. Många var inte alls insatta i
kriget och de skulle lätt kunna drabbas av panik. Ingen skulle känna sig trygg
längre.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Men din Sinnesvändning
finns väl kvar?”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"> frågade Eyt. Han hade börjat slicka
bort blod från sin ena tass och en våg av illamående sköljde över Tikk. Hon
svalde och tittade bort.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ja,
men jag planerar att nollställa den också så att alla får sina egna tankar
tillbaka”, svarade Leiga. Hon verkade helt oberörd av Drakens beteende.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Kan
du verkligen göra det?” Tyrr lät en aning tveksam.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Om
vi säger såhär”, sade Leiga. ”Sinnesvändning manipulerar sinnen. Jag manipulerar
Sinnesvändning.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det här vill jag gärna
höra mer om”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, sade Eyt och skrattade i Tikks huvud.
Draken fortsatte med sitt slickande utan att ens titta upp.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Sinnesvändning
är tankevågor”, förklarade Leiga. ”Vågorna innehåller tankarna som vi skickar,
och för de flesta är det inte mer än så.” Hon log, på samma kluriga sätt som
Eyt brukade göra. ”Men jag kan kontrollera själva vågorna, och bland annat slå
ut andra vågor.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vänta här nu”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">,
mumlade Eyt<i>. ”Var det så du gjorde med
den där andra Sinnesvändaren?”</i><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
nickade, men Tikk var inte säker på att Draken såg det. ”Han försökte varna de
andra, så jag bröt hans tankevåg.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
är därför du kan kontrollera känslor”, insåg Tikk. Leiga visste precis vad det
var för signaler hon skickade, de andra hade ingen aning. Det var därför de
fick med sina egna tankar och känslor med vågorna också.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
nickade igen. ”Det som är svårast är att ändra frekvensen på vågorna. Det har
tagit mig flera år att bemästra de olika varianterna, men nu kan jag, med hjälp
av riktigt lågfrekventa vågor, till och med manipulera andra Sinnesvändares
känslor. Till en viss grad.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
kunde inte annat än imponeras av Leiga. Flickan kunde Sinnesvända Sinnesvändare.
<i>Inte konstigt att Sinnesvändaren som
skadade Leiga var så förtvivlad</i>.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”I
alla fall så lämnar vågorna spår efter sig som bara försvinner när
Sinnesvändaren dör. Men med rätt frekvens kan jag sudda ut de spåren, utan att
behöva dö”, berättade Leiga ivrigt. Det var som att hon väntat i hela sitt liv
på att få avslöja för någon om sina upptäckter och förmågor. Leiga hade varit
svår att läsa förut, men nu kunde Tikk tydligt se lyckan i hennes ögon. ”Jag
tror också att det är det som gör att Tikk kan känna av Sinnesvändningen, det
fastnar inga spår på dig och utan dem tappar vi kontrollen.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det
var tyst ett ögonblick. Tikk hade inte trott att det skulle kunna finnas en
logisk förklaring till varför hon kände av Sinnesvändningen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Eyt
skrattade gott. <i>”Ja, jag säger då det
Leiga, vi hade inte </i>lite<i> tur när vi
träffade dig!”<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
tyckte nästan se att Leiga rodnade i eldskenet. ”Det var nog jag som hade tur”,
sade hon och log.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag har en teori om
det där”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, sade Eyt plötsligt och kröp närmare de andra. <i>”Ni förstår, jag har varit med om många
underliga ting i mitt liv.”<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
här vill <i>jag</i> gärna höra mer om!” sade
Tyrr och lutade sig framåt så att han kunde se Draken bättre.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ӏnda sedan jag
träffade Ommo har jag haft känslan av att allt är möjligt”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">,
fortsatte Eyt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vad
jag hört av Ryn har du alltid varit sådan”, avbröt Tyrr.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jo, men det här är
annorlunda”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, sade Eyt bestämt. <i>”Det är svårt att beskriva för någon som inte är Kraftbärare, men det
är som om Kraften ändrat karaktär, som om den vill hjälpa oss.”</i> Han gjorde
en paus och vände sig mot Tikk. <i>”Jag tror
det är du som för tur med dig, Tikk.”<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Omöjligt”,
sade Tikk och skakade på huvudet. <i>Jag har
väl aldrig haft tur</i>, tänkte hon. S<i>edan
jag landade på Elejona har jag ju bara drabbats av det ena problemet efter det
andra</i>.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Tja, det är bara en
teori”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, sade Eyt roat. Sedan vände han sig mot Leiga. <i>”Åter till uppgiften vi nu har framför oss”</i>,
sade han. <i>”Helo och Selvin var det?”</i><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Precis”,
svarade Leiga. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Samtalet
blev allvarligt igen. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
sade inte mycket, hennes förmåga att känna av Sinnesvändning var inget i
jämförelse med Leigas. Dessutom ville Tikk inte döda någon av Sinnesvändarna,
det fick de andra ta hand om.<o:p></o:p></span></div>
<span family="georgia">
</span>Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-38236338152699553022013-07-28T08:41:00.000+02:002013-07-28T08:41:07.538+02:00Tikk: 35 - Infiltratörerna<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">35<o:p></o:p></span></b></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Infiltratörerna<o:p></o:p></span></i></b></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
gick med bestämda steg genom lägret. Skogsviskarens ord ekade i hennes huvud. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Var och en ansvarar vi
för våra egna handlingar. Illix </span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">valde<i> att följa Kejsarens order, alltså </i>valde<i> han att döda Tamot. Han kunde ha vägrat.”<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det
var vad kvinnan sagt, men hon hade fel – Illix <i>kunde</i> inte ha vägrat. Leiga visste att han hade fallit offer för
Sinnesvändning, och då fanns inte det där ”valet” Skogsviskaren talat om. Berövandet
av den egna viljan var just varför Leiga hatade Sinnesvändning, och det var därför
hon hatade sig själv. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
var nämligen en av de skickligaste Sinnesvändarna i Södra Träsken. Hon var en
känslokall skönhet, förmögen att vända andra Sinnesvändares sinnen trots att
ingen av dem var mottaglig för faktisk Sinnesvändning, dessutom var hon så ung –
hon hade alldeles nyligen fyllt arton.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ingen
visste vem Leiga <i>egentligen</i> var.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Leiga!
Där är du ju!” ropade någon.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">När
Leiga vände sig om kunde hon se hur Melira, Bitty, Kebrina och Hedalli skyndade
sig efter henne på stigen. Alla fyra flickorna visade upp brillianta leenden.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Du
kan inte tro vad Torge just berättade!” utbrast Kebrina.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Du
vet vrylven, Kepotol eller vad det nu var han hette”, sade Bitty uppspelt. Hon
hade så bråttom att säga det att hon nästan snubblade på orden.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ketopol”,
rättade Leiga henne och undrade vad i all världen det nu var Torge hittat på.
Man behövde långt ifrån vara Sinnesvändare för att lura de här fyra, och
Berättaren hade för vana att överdriva saker.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ja”,
fortsatte Bitty, sedan sänkte hon rösten. ”Han är tydligen prins”, viskade hon
och fnittrade finstämt tillsammans med de andra flickorna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
suckade men kunde inte låta bli att le lite åt deras upprymdhet. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vrylverna
har inga prinsar”, förklarade hon. ”De väljer vem som ska bli Hövding baserat
på kunskap, styrka och erfarenhet – så även om han är Hövdingens son betyder
inte det att Ketopol själv kommer bli Hövding.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Om
de haft lite mer vett kanske flickorna hade blivit besvikna, men som det nu var
brydde de sig inte om detaljerna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Om
han är ledarens son så är han prins”, sade Hedalli och nickade bestämt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”I
alla fall så måste vi vidare nu”, sade Melira och gav Leiga en lätt kram. De
andra tre följde hennes exempel, sedan försvann alla fyra kvickt bort genom
lägret samma väg de kommit. Deras tajta gemenskap påminde alltid Leiga om hur
ensam hon själv kände sig.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Samtidigt
var Leiga väl medveten om att hon inte var den enda Sinnesvändaren i lägret – Helo
och Selvins Sinnesvändning sköljde över lägret i vågor vars intensitet fick det
att krypa i skinnet på Leiga. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Alla
Sinnesvändare kunde känna av tankevågorna, men de flesta uppfattade dem bara
som små rubbningar i luften, lätt misstagna för naturliga vindpustar. Leiga
däremot, var en mästare på att läsa tankevågor. Hon kunde mer på området än
någon annan, bland annat kunde hon direkt säga vilken Sinnesvändare som skickat
tankarna och hon visste precis vad personen tänkte och kände när han eller hon
skickade dem. Det fanns mer information i vågorna än någon kunde ana.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Om de bara visste hur
fel de använder sina förmågor</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, tänkte Leiga och
fortsatte sin vandring genom lägret.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Innan
hon fyllt tretton hade Leiga inte utövat någon Sinnesvändning alls. Det hade
kommit som en chock för hela klanen att hon visade sig vara Sinnesvändare – för
det mesta upptäcktes det tidigt när ett barn var Sinnesvändare eftersom de
instinktivt använde sina förmågor för att underlätta för sig själv. Leigas
instinkter hade lett henne att lyssna på andra Sinnesvändares tankevågor, och att
på så sätt utforska de många hemligheter som doldes i vågornas mönster. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">När
hon väl började använda sin egen Sinnesvändning visste Leiga precis hur hon på
bästa sätt kunde styra vågorna, trots att hon aldrig fått någon praktisk
träning. Nyckeln till hennes framgång var simpelt nog förståelse, förståelse
för att Sinnesvändning inte bara handlade om tankar – som de flesta trodde –
utan framförallt om känslor.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Leiga stannade tvärt när en av Selvins
tankevågor passerade rakt igenom henne. I vanliga fall hade hon ignorerat
honom, men den här gången kunde Leiga inte hejda sig. Hon knöt näven och slog med
all sin kraft mot stammen på ett gamalt träd hon just skulle till att passera.
Den skrovliga barken rev mot hennes knogar och stöten skakade hennes arm.
Smärtan dämpade hennes ilska. Men hatet bara växte.</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Alla
Sinnesvändare älskade att leka med ”svaga sinnen” och eftersom lägret var fullt
av sådana hade Helo och Selvin aldrig tråkigt. Sinnesvändarna själva hade
”starka sinnen” och serterna hade ”blinda sinnen”, som – trots att de kunde stå
emot Sinnesvändningen – värderades <i>ännu</i>
lägre än svaga sinnen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Leiga hade alltid avundats serterna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Hon drog ett djupt andetag och samlade sig, sedan
fortsatte hon mot tältet hon delade med de fem andra infiltratörerna. När hon
var tillsammans med dem visade hon aldrig några känslor, hon var kylig och
hotfull, det hade hon alltid varit. <i>På
utsidan</i>. Förhoppningsvis var det ingen i tältet just nu.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Genom deras tankevågor visste Leiga att de
andra Sinnesvändarna var på annat håll – Helo befann sig på andra sidan lägret
och Selvin var i Kaptenens tält. Vrenit var säkert också med Kaptenen eftersom
han hade ett så starkt kontrollbehov när det gällde serter, och Skogsviskaren
hade ju sagt att Tyrr var på möte med Kaptenen. De enda som kunde vara i tältet
var alltså Semasti och Rekt…<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Hej där, Leiga.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Det var Rekt Blodsryckare. Han var ett par år
äldre än Leiga och kunde aldrig lämna henne ifred.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Du ser strålande ut idag”, sade han med ett
charmigt leende. Han smet in bredvid Leiga på stigen och försökte lägga armen
om henne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Hon tog ett steg åt sidan för att undvika
honom.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”När tänker du släppa in mig egentligen?”
frågade Rekt och skakade på huvudet, alltjämt leende.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Eftersom Leiga inte använde Sinnesvändning
för att bli av med honom antog Rekt att hon trots sina avvisanden ändå var
intresserad av honom. Det var hon inte, men han var den enda i deras lilla
grupp – förutom Leiga själv – som inte missbrukade sina förmågor, så han
förtjänade respekt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Har du inget bättre för dig?” frågade Leiga istället
för att svara på hans fråga.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Nej, det här stället är dödstråkigt”,
svarade Rekt och drog en hand genom sitt flammiga hår. Det var mörkt rött, med några
naturliga guldblonda slingor, vilket såg lite konstig ut, speciellt i
kombination med de olikfärgade ögonen – ett brunt och ett grönt. Leiga tyckte
dock att hans udda utseende gav honom en unik charm, som ingen kunde ta ifrån
honom.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Det kanske vore roligare om du gjorde något
annat än att följa efter mig”, sade hon och ökade på stegen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Jag har gjort annat!” utbrast Rekt och
skyndade för att komma upp jämsides med Leiga. Först trodde hon att han skulle försöka
lägga armen om henne igen, men han böjde sig istället fram för att viska i
hennes öra. ”Ni har ju hjärntvättat alla människor här, så de är inte alls
roliga.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Leiga knuffade bort honom. Ordet ”hjärntvätt”
fick henne att må illa. <i>Vi skulle ju
egentligen inte prata högt om det här</i>, tänkte hon irriterat. ”Bara för att
alla känner sig trygga gör det dem inte tråkiga”, sade hon och fick äntligen
syn på deras tält.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Om du säger det, så”, sade Rekt och följde
efter Leiga in i det tomma tältet. ”Men varför har ni inte gett <i>mig</i> några sådana tankar?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”För att du inte behöver dem”, svarade Leiga.
Men hon hörde hur hjärtlöst det lät, som att Rekt inte <i>behövde</i> känna sig trygg i lägret. Hans ord antydde ju faktiskt att
han inte gjorde det, även om han inte visade den känslan. Blodsryckaren hade
nästan lika bra kontroll över sina känslor som Leiga, så det förvånade henne
inte om han dolde något.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Om du säger det, så”, sade han och satte sig
vid bordet i mitten av det stora tältet. Han log mot Leiga som han alltid
gjorde, men han glömde dra ut en pall åt henne som han brukade. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Rekt trivs inte heller här, </span></i><span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">tänkte Leiga sorgset.<i> Och jag gör det
inte lättare för honom…<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Hur känns det att styra folks tankar?”
frågade Rekt och gäspade stort. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Leiga satte sig mittemot honom. ”<i>Det är fruktansvärt!”</i> ville hon svara,
men det kunde hon ju inte säga. ”Hur känns det att rycka blod?” frågade hon
istället.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Jag skulle mycket hellre vara
Sinnesvändare”, viskade han, och undvek ämnet precis som Leiga – Blodsryckning
kunde inte heller vara kul. Sedan sträckte Rekt sig över bordet för att ta
Leigas händer i sina.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Hon drog sig undan och suckade åt hans envishet.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Han skrattade och innan de hann säga något
mer kom Semasti infarande i tältet. Hennes svarta kjolar fladdrade omkring
henne när hon for runt och placerade ut och plockade åt sig diverse saker från
hyllorna längs den bakre tältväggen. Den energiska Skuggvandraren stannade
aldrig upp, det var ett mysterium hur hon lyckades hålla sig i nästan konstant rörelse.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Är ni hungriga?” frågade kvinnan, men hon
väntade inte på något svar. Vare sig de ville ha eller inte var bordet snart
nog fyllt med mat.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Rekt tog genast för sig och Leiga insåg hur
hungrig hon var. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Efter att hon dukat färdigt gjorde Semasti
dem sällskap vid bordet också.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">De hade nästan ätit färdigt när Vrenit
äntrade tältet med ett illavarslande leende. ”Leiga”, sade han. ”Jag har ett
uppdrag åt dig.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Vad menar du?” frågade Rekt och rätade på
ryggen. Han var alltid först att reagerade när något gällde Leiga. ”Vi är ju
redan på uppdrag.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Leiga bara spände blicken i Vrenit – det var
hennes farligaste vapen, mycket enklare än Sinnesvändning och långt
effektivare. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Den gamle mannen krympte inför hennes iskalla
blick och hans leende bleknade genast bort. ”Jo, det är så här”, mumlade han. ”Kärnhelaren
och den där Mekaniker-flickan ska ut på spaning igen i natt och du ska följa
med dem.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Leiga rörde inte en min. Hon upprepade
mannens ord flera gånger i sitt huvud för att vara säker på att hon hört rätt, sedan
jublade hon inombords. Tanken på att undkomma lägret – om än bara för en natt –
var överväldigande. <i>Jag ska få följa med
Tikk och Tyrr! Och rida på rymddraken!</i><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”De ska söderöver och jag sade att du känner
till området”, fortsatte Vrenit. ”Jag vill veta exakt vad den där serten har
för sig.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Selvin har koll ju på flickan”, sade Leiga
och sneglade på Rekt. Blodsryckaren såg som väntat avundsjuk ut.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Jag litar inte på henne, det är något lurt
med de där apparaterna hon använder sig av”, muttrade Vrenit. Han satte sig ner
och tog för sig av maten som stod på bordet.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Du litar ju inte på någon”, sade Semasti och
lutade sig tillbaka i sin stol. ”Det förvånar mig att du inte följer med dem
själv.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Det skulle jag om jag kunde, men jag är för
gammal för att smyga runt i skogen och leka jägare”, sade Vrenit, tuggandes på
en bit torkat kött.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Jag tror knappast det är det spaningen går
ut på”, sade Leiga och suckade uttråkat. ”Men jag får väl följa med dem då.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Kunde inte jag ha fått åka?” frågade Rekt
och lade armarna i kors.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Vrenit ryckte på axlarna. ”Jag litar inte på
dig heller.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Men du litar på Leiga?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Det är klart jag inte gör”, sade Vrenit och
skrattade hest. ”Men hon har bra mycket bättre omdöme än vad du har. Det spelar
ingen roll vad du gör Rekt, på ett eller annat sätt skulle du klanta till det
och avslöja oss för serten.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Rekt blängde ilsket på Vrenit. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">De hade levt tillsammans i nästan ett år nu,
och den gamle mannen anade fortfarande inte hur skicklig Rekt egentligen var.
Vrenit var helt klart den minst kompetenta i gruppen, enda anledningen till att
han i huvud taget befann sig i lägret var för att han var Drömtalare, och de andra
behövde en Drömtalare för att kunna rapportera in och ta emot nya instruktioner
från Kejsaren. Vrenits generalposition var direkt beroende av Selvins
Sinnesvändning.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Semasti fnös högljutt. ”Serterna är i alla
fall inte immuna mot Blodsryckning”, sade hon och reste sig upp för att börja
plocka av bordet. ”Även om Rekt klantade till det skulle Kärnhelaren inte få
någon chans att berätta för de andra.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Vrenit stelnade till mitt i en tugga, han
hade uppenbarligen inte tänkt på att Rekt var Blodsryckare. <i>Typiskt gubben att glömma något sådant.</i><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Rekt log mot Semasti och sträckte på
fingrarna precis som han gjorde när han ryckte blod.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Drömtalaren svalde och vände sig mot Leiga. ”När
det börjar mörkna ska du vänta utanför deras tält”, sade han kort.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Så snart solen började gå ner skyndade sig
Leiga genom lägret för att möta Tikk och Kärnhelaren. För första gången på flera
månader bar hon ingen klänning, utan hade i stället på sig en enkel skjorta och
ett par åtsittande byxor, det besvärliga håret hade hon satt upp i en stadig
knut i nacken. I hennes bälte hängde ett kort svärd och fastspänd på ryggen
hade hon sin jaktbåge med tillhörande koger och pilar – vapen som hennes
medinfiltratörer tyckte var väldigt onödiga för en så skicklig Sinnesvändare
som Leiga. De hade dock alldeles för stor respekt för henne för att ifrågasätta
hennes handlingar vidare.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Leiga var stolt över sina vapen. Hon hade
lärt sig svärdskonsten där i lägret, instruerad av motståndsrörelsens skickligaste
Svärdsmästare. Leiga var inte speciellt begåvad, men hon hade trivts med träningen
och den hade gjort hennes kropp mycket starkare och uthålligare än tidigare.
Pilbågsskytte däremot, var något hon lärt sig när hon var liten. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Innan någon visste att Leiga var
Sinnesvändare hade hon setts som en skam för sin familj. Hon var tystlåten och
rädd av sig, vilket var ett beteende som inte var acceptabelt i de Södra
Träsken. Därför hade hennes föräldrar skickat henne till sin morbror som var
jägare i Spindelskogen – ett gigantiskt, grått och dystert myrmarksområde täckt
med förvridna träd och spretig växtlighet. Leiga hade inte trivts där. Hennes
morbror var ingen trevlig man, han slog henne vid flera tillfällen så att hon
trodde hon skulle dö, men ändå ville hon inte använda Sinnesvändning emot
honom.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Det hade varit en hemsk tid, men Leiga var
glad över de tre år hon spenderat hos morbrodern. Hon hade lärt sig mycket där,
bland annat att skjuta med pilbåge, och det var det enda hon någonsin fått
beröm för, innan Sinnesvändningen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Leiga närmade sig Tikk och Tyrrs tält. Den
magnifika rymddraken låg utanför och väntade, han tittade upp när Leiga kom. De
lilaglödande ögonen var som djupa brunnar med en kraft som Leiga aldrig skulle
kunna förstå.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Där har vi ju vår kompanjon”, sade den
grönhåriga Kärnhelaren och gick med bestämda steg från tältet till draken. Tikk
följde tätt efter honom, hon hade sina svarta glasögon på sig. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Leiga såg direkt att något var fel. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">De vill inte ha mig med sig</span></i><span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">, insåg hon besviket. Men hon log likväl, åtminstone glad över chansen
att få komma ifrån lägret en stund. ”Jag hoppas jag inte blir till besvär”,
sade hon och gick fram till rymddraken.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Nejdå”, svarade Tyrr och hjälpte Leiga upp
bakom en av drakens ryggtaggar, framför Tikk. ”Det känns lite onödigt bara, jag
hittar ju egentligen själv.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Det tvivlar jag inte på”, mumlade Leiga när
serten tog plats framför henne. Hon blev lite nervös när hon kände hur drakens
muskler rörde sig under henne när han reste sig upp. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Leiga hade ridit på drakar förut, men när
rymddraken skuttade upp i luften och fällde ut sina vingar, gjorde hennes
hjärta en volt i bröstet på henne. Hon försökte slappna av, men kunde inte
släppa den sprudlande friheten hon kände.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">”Visst är det härligt?” frågade Tikk bakom
henne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt; line-height: 115%;">Leiga fann inga ord, så hon bara nickade.
Rymddraken var så smidig att det knappt kändes att den rörde sig. Hans fjäll
blänkte eldröda av den nedgående solens strålar och skogen forsade fram som ett
flammande hav under dem. </span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">En stark känsla av tillhörighet med
världen sänkte sig över Leiga<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Hon
hade upplevt samma känsla en gång tidigare i sitt liv insåg honom. Det var ett
minne från hennes barndom som hon helt förträngt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
hade spårat ett jaktbyte djupt inne i Spindelskogen då hon plötsligt <i>känt</i> något. Det hade nästan varit som en
Sinnesvändares tankevågor, fast det här var något mycket djupare, något
fullkomligt obegripligt för Leiga. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Källan
till känslan var ett uråldrigt träd. Dess stam måste ha varit uppemot hundra
meter i omkrets, men ändå var det inte mycket högre än de andra träden i skogen.
De spretande grenarna var sammanvävda till ett gigantiskt tak som sträckte sig
säkert femtio meter ut från stammen. Eftersom trädet inte hade några löv såg det
väldigt mycket ut som ett spindelnät, vilket var passande eftersom det växte i
Spindelskogen där det också fanns många spindlar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">När
Leiga hade lagt handen mot den skrovliga, svarta barken hade hon för första
gången i sitt liv känt att hon hörde hemma. Världen behövde henne, precis som
den behövde alla människor. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Efteråt
berättade Leiga om trädet för sin morbror som konstaterade att det var
Spindel-Espen hon stött på. Senare fick hon höra i byn att Esparna symboliserade
universums eget medvetande.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Något
Leiga hört tidigare på dagen återvände till henne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag valde att lämna
mitt eget folk för att följa Esparnas varningar”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">,
hade Skogsviskaren sagt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Esparnas
varningar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Hur
kunde Leiga ha varit så blind? Hur kunde hon ha glömt sitt möte med
Spindel-Espen?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vi
landar här och fortsätter till fots”, sade Kärnhelaren plötsligt. ”Om vi flyger
närmare finns det en risk att de får syn på oss genom trädkronorna.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
tittade upp och såg sig förvirrat omkring. Hon hade varit så uppslukad av sina
tankar att hon helt tappat kontrollen över verkligheten. Solen hade sjunkit
under horisonten utan att Leiga lagt märke till det och det hade hunnit bli
riktigt mörkt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Rymddraken
dök och Leiga förberedde sig för nedslaget, men det gick så smidig att det
knappt märktes när de tog i marken.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Om
vi räknat rätt borde truppen vi ska spana på befinna sig rakt söder om oss nu”,
sade Tyrr och hoppade ner på marken.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
klättrade försiktigt ner efter honom.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
går före och kollar läget”, sade Tikk och gled ner bredvid Leiga, sedan traskade
hon iväg och försvann in i den mörka skogen. Tyrr såg efter henne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
blev stående med ryggen lutad mot rymddraken. Hon var så uppskakad av sin
insikt att det kändes som om benen skulle vika sig under henne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
var Leiga du hette, va?” sade Tyrr och vände sig mot Leiga igen. ”Du ser lite
blek ut, blev då åksjuk av flygturen?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
skakade avvärjande på huvudet. ”Nej, jag bara…” började hon. Sedan stelnade hon
till när en tankevåg slog emot henne och Tyrr, som så klart inte märkte något.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Bodoni MT","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Trodde
de verkligen inte att vi skulle ha spanare ute? Vilken tur att det var jag som
upptäckte dem, det var länge sedan jag fick se två vänner döda varandra. Jag
undrar vem som klarar sig bäst, han ser starkare ut, men hon är den som har
vapen. Om jag har tur kanske draken lägger sig i…<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
hade ingen möjlighet att uppfatta de ”lagda” tankarna, men den främmande Sinnesvändarens
egna tankar kunde hon lätt läsa och det var allt hon behövde – det var
uppenbart att han försökte få henne och Tyrr att börja slåss mot varandra. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
kunde inte låta bli att le åt mannens dumhet, hon skulle aldrig försöka använda
Sinnesvändning på någon hon inte först tagit reda på mer om. Som det var nu
studsade tankevågen bara tillbaka från den oberörda serten och dissekerades av Leiga
som grävde fram all information hon kunde från deras attackerare – gruppen
utgjordes av ett dussin personer, han var ensam att patrullera området och
resten av dem hade mycket riktigt slagit läger i den riktning Tikk försvunnit.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Du
bara vadå?” frågade Tyrr, helt ovetandes om Sinnesvändningen. ”Varför ser du så
glad ut nu plötsligt?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
finns Sinnesvändare här”, viskade Leiga, utan att tänka sig för vem hon pratade
med.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Kärnhelarens
ögon spärrades upp i chock, men Leiga kände att det var något med hans reaktion
som inte stämde.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Han vet redan att de
finns Sinnesvändare i motståndsrörelsen</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, insåg hon med
förskräckelse. Hur hade han fått reda på det? Hade han upptäckt att folk betedde
sig konstigt i lägret?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Hur
vet du det?” frågade Tyrr och grep tag i Leigas arm.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
kände hur Sinnesvändaren som gömde sig i skogen trodde att de skulle börja
slåss nu. Han måste vara bland de värsta Leiga stött på, han skickade tankevåg
på tankevåg och märkte ändå inte att Tyrr var sert, mannen tycktes inte ens förstå
att de inte lydde honom.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag…”
började Leiga svara på Tyrrs fråga, men hon hejdade sig. Vad höll hon på att
göra egentligen? <i>Det är nu det gäller</i>,
tänkte hon. <i>Antingen måste jag döda Tyrr,
eller så förråder jag hela min klan</i>… <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Hon
visste ju vad hon <i>ville</i> göra, vad hon
alltid velat göra, men aldrig vågat. Hon skulle inte ha vågat nu heller, men
minnet av Spindel-Espen gav henne nytt mod.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
sträckte på ryggen och sänkte rösten så att fienden inte skulle höra. ”Därför
att jag själv är Sinnesvändare”, sade hon bestämt och mötte Tyrrs blick. ”Men
jag vill hjälpa er.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Bodoni MT","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Det
är väl bäst att jag meddelar de andra om situationen, det här tar för lång tid.<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Den
fientliga Sinnesvändaren skickade uppgivet en tankevåg mot truppens läger.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Om du vill komma åt
dina vänner måste du gå genom mig först</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, tänkte Leiga och
skickade snabbt iväg en högfrekvensvåg som tillintetgjorde mannens tankevåg
innan den nått sitt mål.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ett
förvånat utrop hördes i närheten när Sinnesvändaren kände av Leigas våg – högfrekvensvågor
var omöjliga att missa.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Rymddraken
tog ett par steg i den riktning ropet kommit ifrån och morrade djupt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vad
var det där?” frågade Tyrr och släppte Leigas arm för att ställa sig bredvid
draken och spana ut i den mörka skogen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
tog bågen från ryggen och förberedde en pil. Det fanns bara en sak att göra om
de ville kunna återvända till motståndsrörelsen utan att orsaka misstankar. Hon
skickade först iväg en paralyserande känslovåg (en tankevåg utan tankar) sedan
släppte hon iväg pilen i samma riktning som vågen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Mannen
hade ingen chans att undvika den, han föll till marken utan att ge ifrån sig ett
ljud.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tyrr
och rymddraken stirrade på Leiga.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vi
måste ta hand om resten av truppen också”, sade hon och började springa efter
Tikk. Hon hörde de båda andra bakom sig.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
här skulle vara ett spaningsuppdrag!” sade Tyrr, och Leiga kände hur någon
tacklade henne i ryggen så att hon föll omkull. ”Vad är det som pågår här
egentligen? Du säger att du är Sinnesvändare men att du vill hjälpa oss, sedan
börjar du hejdlöst döda folk!”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Han
var Sinnesvändare”, förklarade Leiga. Hon försökte resa sig, men en fot tryckte
ner henne igen. ”Om vi inte vill att Selvin och de andra ska misstänka något är
det bäst att vi inte lämnar några överlevande som kan rapportera om det här.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Selvin?”
Kärnhelaren lät osäker. ”Är han också Sinnesvändare?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ja,
och Vrenit är Drömtalare”, slängde Leiga ur sig. Hon måste få serten att lita
på henne om hon skulle kunna hjälpa dem.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vad
gör ni?” Tikk var tillbaka.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Nu
var det upp till Tyrr…<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ändrade planer”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">,
sade en ny röst, den hördes inuti Leigas huvud. Hon visste inte vad hon skulle
tro, men plötsligt lyftes hon upp på fötterna igen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vad
menar du?” frågade Tikk. Hon såg alldeles förskräckt ut.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">När
Leiga vände sig om insåg hon att det var rymddraken Tikk talade till.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag tycker vi litar på
Leiga och fäller hela truppen i lägret där borta”, </span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">sade
rösten. <i>”Sen kan vi förklara för varandra
vad som pågår.”<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
visste inte hur hon skulle reagera, var det verkligen <i>draken</i> som talade?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Fäller?”
Tikk såg extremt förvirrad ut och det med all rätt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Dödar”,
sade Tyrr och suckade djupt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
bleknade avsevärt, hon var rädd för att döda.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
var inte rädd, hon var uppvuxen i Södra Träsken. Hon hade härdat sina känslor
under hela sin uppväxt och efter att hon avslöjat sin förmåga hade hon precis
som alla andra Sinnesvändare tvingats svära sin trohet till Klanrådet, som
sedan kunde använda henne hur helst de ville. Hon var ett av rådets skarpaste
vapen som de skickade ut på de svåraste uppdragen. Inte sällan involverade det någons
död, även om Leiga själv aldrig höll i kniven. Sinnesvändare som inte följde
order avrättades offentligt, men det hände nästan aldrig eftersom de flesta faktiskt
uppskattade sina uppdrag. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leigas
enda mål i livet hade varit att överleva och det hade hon gjort, men nu hade
hon nya mål.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
kan ta hand om det här själv”, sade Leiga och vände sig mot lägret. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Leiga,
nej!” utbrast Tikk och lade en hand på hennes axel. ”De är för många!”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
klarar mig, Tikk.” Leiga föste bort hennes hand och skyndade sig iväg mot
lägret.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Elva personer</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">,
tänkte hon. <i>Ingen sert eller
Sinnesvändare – det här blir lätt.</i><o:p></o:p></span></div>
<span family="georgia">
</span>Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-35075723845654210192013-07-20T11:55:00.001+02:002013-07-22T12:15:56.971+02:00Tikk: 34 - Leiga<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">34<o:p></o:p></span></b></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga<o:p></o:p></span></i></b></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Nästa
dag började uselt. Tikk trodde hon hade vant sig vid den harmlösa
trygghetssinnesvändningen. Men nu när hon träffat Sinnesvändarna fanns det inga
spår av harmlöshet längre.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Bodoni MT","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: Batang;">Vilken trevlig dag det är idag! – Hela
lägret är under min kontroll, synd att jag inte får göra som jag vill med dem,
för då skulle jag… – Allt är lugnt och tryggt här.<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Samtidigt
som hon hörde orden den lilla flickan skickade ut, kände Tikk också flickans egna
tankar, dem som låg bakom de falska trygghetsorden. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Flickans
tankar var dock ingenting i jämförelse med generalens – vare sig det var Vrenit
eller Selvin – som fick Tikk att känna som om hon drabbats av riktigt hög feber.
Det varade bara i ett par sekunder, men det fick henne att helt tappa
fattningen. Den tredje Sinnesvändaren hade inte skickat Tikk några tankar alls sedan
händelsen vid skjutbanan dagen innan.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
hade svårt att koncentrera sig på vad hon gjorde och fick nedlåtande
kommentarer från Uvigi när hon försökte hjälpa till, Sollex var inte heller
mycket till hjälp, han satt utanför tältet och såg bitter ut.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Tikk?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
tittade förvånat upp. Det var Leiga, flickan Tikk och Sollex tävlat med på
skjutbanan. Tikk kom osökt att tänka på Véma när hon såg henne – iklädd en enkel
ljusgrå klänning som matchade hennes silverskimrande ögon och med sina
glänsande svarta lockar liggande i en elegant fläta över axeln besatt Leiga samma
simpla skönhet som Kännaren. Flickan stod och betraktade Draken som låg bredvid
Tikk, han roade sig med att försöka kittla henne med svanstippen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Leiga!
Vad gör du här?” utbrast Tikk och satte sig upp.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
står inte ut med Melira och de andra längre. Nu pratar de inte om något annat
är Sollex”, sade Leiga och kastade ett öga på Sollex, men han rörde inte en
min.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
måste vara en lättnad för Ketopol”, skrattade Gena. Hon satt och pysslade med
några gamla kvistar och löv.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Så
du känner vrylven ändå”, sade Leiga och kom och satte sig bredvid Tikk, utan
att släppa Draken med blicken.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Som
jag sade, en vän till en vän”, bekräftade Tikk och slog bort Drakens lekande
svans.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
ryggade undan för rörelsen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Han
kommer inte göra dig illa”, skrattade Tikk. ”Han är en god vän till mig.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Draken
lyfte på huvudet och buffade Tikk i ryggen med nosen, sedan sniffade han
försiktigt på Leiga.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
här är Leiga”, pressenterade Tikk flickan. ”Och det här är rymddraken Lewo.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
satt tyst och tittade upp i de lilaglödande ögonen. ”Han är så vacker”, viskade
hon till slut.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Draken
gäspade stort innan han lade sig till rätta igen. När hans vassa tänder blev
synliga grep Leiga kvickt tag i Tikks arm, som om det gav henne trygghet.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Fast
det är klart”, sade Gena och tittade upp från sitt pyssel. ”Om du på något vis
skulle skada Tikk, <i>då</i> kommer han att
göra dig illa.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Draken
morrade och Leigas grepp om Tikks arm hårdnade, men Tikk förstod att det var
Genas uttalande Eyt ogillade, inte Leiga.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Passa
dig du så att han inte gör <i>dig</i> illa”,
varnade Tikk Skogsviskaren.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Inte
en chans”, sade Gena och riktade åter uppmärksamheten mot sina kvistar. Hon var
så säker när det gällde Eyt. Tikk undrade över Skogsviskarens relation till Kraftbäraren.
<i>Hur känner de varandra egentligen?</i> <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leigas
grepp om hennes arm tillät inte Tikk att grubbla vidare över frågan. ”Så”, sade
hon istället och vände sig mot Leiga igen, letande efter något säga. ”Hur
hamnade du i motståndsrörelsen?” frågade hon. Tikk hade känslan av att Leiga
inte var någon flykting som kommit till lägret bara för att söka skydd från
Kejsaren. Hon var en bra skytt och verkade helt enkelt för smart för att inte
vilja slå tillbaka.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leigas
släppte genast Tikks arm. ”Jag vill inte prata om det”, sade hon och vände sig
bort.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
kände sig genast dum, hur kunde hon fråga något som hon själv inte skulle kunna
svara ärligt på? ”Förlåt.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
suckade. ”Det är inte ditt fel”, sade hon. Sedan tittade hon plötsligt upp.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
kände den lilla flickans sinnesvändning igen: <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Bodoni MT","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: Batang;">Vilken trevlig dag det är idag! – </span></i><i><span style="font-family: "Bodoni MT","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Jag
tror jag tar en promenad och ser om jag hittar någon dum vekling att leka med…
– </span></i><i><span style="font-family: "Bodoni MT","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: Batang;">Allt är lugnt och tryggt här.<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Huvudsaken
är väl att vi är trygga här i alla fall”, sade Leiga som svar på sinnesvändningen.
Men hon lät inte som om hon menade det.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">De kan manipulera
tankar, men inte direkt påverka känslor</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, tänkte Tikk och såg
på Sollex. Han fortsatte stirra tomt i marken som om inget hänt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
är trygg så länge det finns träd omkring mig”, sade Gena och klappade en
trädrot på marken bredvid sig. Den gamla Skogsviskarens känsla var definitivt äkta.
Tikk förstod att om det hände något i skogen utanför lägret skulle Gena göra
något åt det vare sig hon var Sinnesvänd eller inte, för hon litade mer på
träden än på sina egna tankar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Du
är Skogsviskare, va?” frågade Leiga.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
ser du väl”, svarade Gena och pekade med tummen på sin kind med det tatuerade
trädet.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vad
jag hörde har ingen sett några Skogsviskare sedan Kejsaren försökte rekrytera
er”, sade Leiga. Hon saknade helt den respekt de flesta visade Skogsviskarna, flickan
lät nästan hotfull.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vi
är bra på att gömma oss”, sade Gena kort.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Men,
blev inte er ledare dödad av en av Kejsarens män? Jag trodde ni skulle vilja gå
med i motståndsrörelsen för att hämnas.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
imponerades av Leigas kunskap, men förstod inte hennes plötsliga intresse.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vi
har redan fått vår hämnd”, sade Gena och skrattade.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
såg oförstående ut. ”Men Kejsaren…”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Gena
avbröt henne. ”Det var inte Kejsaren som dödade Tamot. Det var Illix, och honom
tog <i>de</i> hand om – ” Den gamla
Skogsviskaren pekade på Tikk och Sollex med en av sina kvistar. ”- och det
duger gott för oss.” <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tamot
måste ha varit Skogsviskarnas ledare och då var det hans bror som Tikk träffat
i Rekit när hon skulle skjuta Skuggvandraren – Illix.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Men
Illix följde ju bara Kejsarens order”, sade Leiga. Det förvånade Tikk att
flickan tycktes veta precis vem Illix var.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Lilla
vän”, sade Gena. Hon lade ner sitt pyssel och spände blicken i Leiga. ”Var och
en ansvarar vi för våra egna handlingar. Illix <i>valde</i> att följa Kejsarens order, alltså <i>valde</i> han att döda Tamot. Han kunde ha vägrat.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Men
då hade Illix själv blivit dödad.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Må
så vara, men om det vore jag så skulle jag hellre dött än låtit mig styras av
någon på det viset.” Gena höll kvar Leiga med sin bestämda blick. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
var glad att det inte var henne Skogsviskaren talade till. Leiga såg en aning
besvärad ut.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
valde att lämna mitt eget folk för att följa Esparnas varningar”, fortsatte
Gena. ”Det var mitt val. Förstår du?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
nickade.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Gena
log belåtet och plockade upp sina kvistar igen. ”Man kan aldrig skylla på någon
annan för något man själv gjort”, sade hon och slängde ett öga förbi flickorna,
på Draken. Tikk undrade vad Eyt hade gjort för att förtjäna den blicken, men
hon kunde mycket väl tänka sig att han var en man som inte gärna tog på sig
skulden för <i>något</i>.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Draken
fnös.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ibland
<i>har</i> man inget val”, sade Sollex och
tittade upp. Det var det första Tikk hört honom säga sedan efter träningspasset
dagen innan.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
har du rätt i”, sade Gena. ”Ödet är ofta grymt, och då måste man kämpa för att
göra det som är rätt”. Hon gjorde en paus och mötte Sollex blick. ”Kämpa för
att inse <i>vad</i> som är rätt.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Sollex
tittade ner igen. Tikk önskade att hon visste mer om hans bakgrund, han verkade
inte ha haft det lätt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Men
hur lätt hade Tikk haft det då, vad hade hon gjort för val i livet? Hon hade<i> valt</i> att landa på Elejona. Hon hade <i>inte valt</i> att missa skytteln tillbaka
till YGV7259 eller att bli biten av den där ormen, men efter att det hänt hade
hon <i>valt</i> att stanna med Véma och
Temmo, och att sedan följa med dem till Moluvar. Där hade hon <i>valt</i> att rymma tillsammans med de andra
och tagit sig in i Karqol. Hon och Sollex hade <i>inte valt</i> att skiljas från de andra i Rekit, men de hade <i>valt</i> att samarbeta med Tyrr och Uvigi,
och att följa med dem till motståndsrörelsen…<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ӏr
Tyr här?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
vände sig förvånat om, det var Ketopols röst. Han stod med armarna i kors och
tittade på Leiga med en ogillande min. Mo’rii hade satt sig ner bredvid honom.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
tittade bestämt tillbaka.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
här är Leiga”, pressenterade Tikk sin nya vän för vrylven. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Han
stod bestämt kvar, som om han inte hört henne. ”Är Tyr här?” upprepade han.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Nu
när Tikk hade Ketopol där framför sig kunde hon förstå varför Melira och de
andra flickorna fastnat för just honom; den unge mannen som stod framför dem
var inte alls samma osäkra pojke som Tikk träffat i Moluvar. Han verkade så
säker där han nu stod, rakryggad och rakt på sak. Hans mörka hud och
fjäderprydda hår fick honom att stå ut från mängden, och den ståtliga pildraken
vid hans sida gav intrycket att han hade stor makt. Uppenbarelsen påminde Tikk
om att Ketopol faktiskt var son till vrylvernas Hövding.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Gena
skrattade till och allas uppmärksamhet riktades istället mot henne. ”Nej, Tyrr
är på möte med Kapten”, svarade hon på Ketopols fråga.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ketopol
gjorde en ansats att bara gå därifrån, men Mo’rii höll upp en vinge och stoppade
honom. Då sprack illusionen för Tikk och i hans vädjande mumlande på vrylviska
såg hon den riktiga Ketopol, han hon lärt känna under deras resa tillsammans
från Moluvar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vad
heter hon?” frågade Leiga helt oväntat. ”Draken alltså.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ketopol
suckade. ”Mo’rii”, svarade han.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
log åt draken, men sedan blev hon allvarlig igen. ”Jag trodde alla vrylver
jobbade för Kejsaren”, sade hon och såg på Ketopol. Hennes röst hade samma
antydan till hotfullhet som när hon talat med Gena om Skogsviskarnas situation
i kriget.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Intä
giag”, sade Ketopol bestämt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Gena
skrattade igen. ”Kommer du ihåg vad jag sade tidigare?” frågade hon vänd mot
Leiga. ”Ketopol gjorde sitt val, och han gjorde det han tyckte var rätt trots
att det stod emot vad alla andra vrylver sade.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
reste sig upp.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vad
pratar ni åm?” frågade Ketopol osäkert, med blicken flackande mellan Gena och
Leiga.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
måste gå”, sade Leiga. ”Det var trevligt att träffa er allesammans. Vi ses,
Tikk.” Med några långa kliv var hon utom synhåll innan Tikk hunnit säga hejdå.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vad
ville du Tyrr?” frågade Gena utan att låtsas om Leigas avsked.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Väma
vilä tala mä hånåm”, svarade Ketopol.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
såg efter Leiga. Hon var svår att läsa, så Tikk kunde inte avgöra om det var
Genas ord som var anledningen till att hon gått eller inte. Tikk visste ju
praktiskt taget ingenting om sin nya vän, men Leiga påminde Tikk om Sollex.
Hade Leiga ett förflutet som liknade hans?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vi
får väl se om han vill tala med henne”, sade Gena och vinkade åt Ketopol. ”Iväg
med dig nu, så att jag kan få lite lugn och ro.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Vrylven
suckade och skakade på huvudet. ”Vi sjäsj”, mumlade han och gick därifrån.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Mo’rii
stod kvar och betraktade Tikk och de andra en stund innan hon sänkte huvudet
och följde efter Ketopol.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
slöt ögonen och kände frustrationen över Sinnesvändarna återvända. Vid det här
laget kände hon två av Sinnesvändarna väl – den lilla flickans och generalens
hemska tankar var redan alltför välbekanta – men Tikk visste fortfarande inte
mycket om den tredje Sinnesvändaren. Hon kunde inte ens säkert säga om det var
en kvinna eller man längre, trots att hon tidigare trott att det var en kvinna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Tikk?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
tänkte först att det var Leiga som var tillbaka, men när hon tittade upp insåg
hon att det var Tyrr som stod bredvid henne. Han såg bekymrad ut.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vi
ska ut på spaning ikväll igen”, berättade han och drog en hand genom sitt gröna
hår. Sedan sneglande han på Draken. ”Han kan bära tre personer, va?” <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Tre?”
upprepade Tikk och kände en kall kåre längs ryggraden. Med en tredje person
skulle de inte kunna diskutera Sinnesvändarna – inte konstigt att Tyrr såg
bekymrad ut.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”De
envisades med att vi skulle ta med någon som känner till området”, förklarade
Kärnhelaren och satte sig ner.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vem
då?” frågade Tikk, men hon visste att det inte spelade någon roll – det fanns <i>ingen</i> i lägret de kunde lita på.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Någon
flicka därifrån”, svarade Tyrr. ”Leiga heter hon.”<o:p></o:p></span></div>
<span family="georgia">
</span>Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-69935891254897035722013-07-05T19:05:00.001+02:002013-07-05T19:05:15.064+02:00Tikk: 33 - Sinnesvändarna<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">33<o:p></o:p></span></b></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Sinnesvändarna<o:p></o:p></span></i></b></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Trots
att hon varit vaken en stor del av natten kunde Tikk inte sova mycket mer än en
timme. Hon vaknade långt innan de andra och hade inte ro nog att ligga kvar och
försöka somna om. Utanför tältet låg Draken och snarkade – precis som människan
Eyt. Tikk log för sig själv när hon lämnade honom och de andra för att utforska
resten av lägret.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Solen
hade inte gått upp än så det var fortfarande mörkt och det var inte många som
var vakna, men här och där stötte Tikk ihop med någon som var ute på en hastig
morgonpromenad eller gäspande hämtat vatten från ån. Kelaån var ett medelstort
vattendrag som delade lägret i två delar, den doldes väl från luften av träden
längs stranden. För att underlätta för alla människor i lägret hade det byggts
många broar över vattnet, somliga var stadigare än andra, men man behövde aldrig
gå speciellt långt för att komma till nästa.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
stannade på en av de större broarna och lutade sig mot räcket, sedan plockade hon
fram scannerglasögonen och kopplade upp sig till Skrots kamera. Innan hon, Tyrr
och Eyt återvänt till lägret efter nattens uppdrag, hade Tikk skickat iväg den
lilla roboten att spana från luften över området utanför lägret, och med hjälp
av scannerglasögonen kunde Tikk hålla utkik från hans kamera. Det gick ju inte att
lita på att någon av lägrets spanare skulle rapportera om det, vem som än kunde
tänkas närma sig. Om fiender skymtades skulle Tikk bli tvungen att meddela
Kaptenen själv. I ett sådant läge skulle han bli tvungen att agera, och som en
säkerhetsåtgärd skulle Tikk berätta för Tyrr först eftersom Sinnesvändarna inte
kunde påverka serter, som han. Det var i alla fall det som var planen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Om
det var vänner som närmade sig hade Skrot möjlighet att spela upp en meddelande
som Tyrr spelat in där han berättade om Sinnesvändarna i lägret, men bara de
som Tyrr säkert kunde lita på skulle få höra det. Det var så klart ingen lätt
uppgift för Tikk att avgöra vilka det var, men Tyrr hade förberett ett antal
kontrollfrågor som Tikk kunde ställa genom Skrot. De hyste dock inga större
förhoppningar om någon förstärkning utifrån.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vilka
konstiga glasögon du har.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
väcktes plötsligt ur sina funderingar och kopplade snabbt bort Skrots kameravy.
Bredvid henne på bron stod en liten flicka med stort, svart rufsigt hår och iskalla
ögon som fick Tikk att rysa av obehag. Hon såg ut att vara fem-sex år gammal.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Varför
är de så mörka?” frågade flickan. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det
tog ett ögonblick för Tikk att förstå vad hon menade. ”Det är för att jag inte
ska bländas av solen”, svarade hon som om det vore vanliga solglasögon.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Men
det är ju ingen sol nu. Det är mörkt”, sade flickan. Hon slog ut med armarna
och snurrade runt ett varv på stället. I annat fall hade Tikk tolkat gesten som
om flickan roats av hennes ord, men i flickans uttryck fanns inget som hade med
glädje att göra. Det var något med henne som gjorde Tikk illa till mods.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Nej,
det har du rätt i”, svarade Tikk osäkert. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Kan
jag få prova dem?” frågade flickan och stäckte fram händerna efter
scannerglasögonen. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
tog ett steg tillbaka. Om flickan varit längre hade hon säkert bara slitit glasögonen
av Tikk utan att ens fråga, men som tur var nådde hon inte. Scannerglasögonen
var alldeles för värdefulla för att låna ut till vem som helst, men…<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Jag kanske borde ge
henne dem. Ett nyfiket litet barn, inte kan väl det skada?<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikks
blod frös till is och hon önskade att hon kunnat sjunka genom marken, eller
bara springa därifrån. Det var verkligen tur att hon hade scannerglasögonen på
sig, annars hade ögonen garanterat avslöjat henne. Flickan var Sinnesvändare!<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Snälla,
kan jag inte det?” frågade hon igen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Mot
sin vilja lyfte Tikk handen – om hon lät bli skulle flickan bara försöka
sinnesvända henne igen och om hon sade ifrån skulle flickan förstå att något
inte stod rätt till. I samma rörelse som hon tog av sig dem drog Tikk ur
scannerstiftet ur glasögonen så att alla teknologiska funktioner stängdes av.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Men
du får vara försiktig, jag ser inte så bra utan dem”, sade Tikk eftersom hon
var rädd att flickan skulle vilja behålla glasögonen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Varför
hade du dem inte på dig igår då?” frågade flickan när hon tog solglasögonen
från Tikks hand och satte på sig dem.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
kände sig väldigt blottad nu när flickan kunde se hennes ögon, men hon tänkte
inte låta sig provoceras av flickans kommentarer. Tikk hade ju redan förstått
att sinnesvändarna spanat in henne och de andra, eftersom de var nykomlingar i
lägret.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
behöver dem när jag jobbar”, sade Tikk bestämt. Hon lade armarna i kors och
iakttog flickan som såg sig omkring med solglasögonen. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Flickan
lyfte på dem och sänkte dem några gånger innan hon tog av sig dem och räckte
tillbaka glasögonen till Tikk. ”Vad dumt”, sade hon och himlade med ögonen.
Sedan skuttade flickan vidare över bron och genom lägret. ”Vi ses”, ropade hon
till Tikk innan hon försvann bland träden och tälten.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Vilken lustig figur.
Hur som helst, inget speciellt med det…<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
stod kvar en bra stund och begrundade vad som just inträffat. Flickan hade inte
varit det minsta lusig, och det hade <i>visst</i>
varit något speciellt med mötet, i alla fall från Tikks sida. Nu visste hon vem
en av sinnesvändarna var. Bara två kvar att identifiera. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Angående
flickan hade Tikk delade känslor. Det var en omöjlig tanke att de skulle behöva
<i>döda ett barn</i>, men det här var inget
vanligt barn – genom flickans tankar hade Tikk känt hennes illvilja och
skadeglädje över hur lätt hon kunde manipulera andra människor. Det vände sig i
magen på Tikk när hon tänkte på det. Hon försökte låta bli.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Efter
att ha stoppat tillbaka scannerstiftet i glasögonen kunde Tikk se Skrots
överblick över skogsområdet som dolde hela lägret under sig, även om hon visste
att det låg där kunde hon inte se någon del av lägret däruppifrån utan att
koppla på scannersensorn. Allt såg lugn ut, så Tikk skickade roboten att patrullera
en bra bit utanför lägret. Samtidigt som solen började lysa upp himlen över
skogen letade hon sig tillbaka till tältet där Draken låg utanför och sov.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Han
låg precis som när Tikk lämnat honom, men han snarkade inte längre – alltså var
han var vaken. När Tikk slog sig ner bredvid honom flyttade Draken svansen så
att den blev som ett ryggstöd för henne, sedan förblev han orörlig och tyst. För
att hindra sig själv från att tänka på Sinnesvändarflickan plockade Tikk fram
en bok som Tyrr lånat henne. Det var en sagobok med gamla legender från Västra
Karqol, det vill säga länderna väster om Huvudstaden fram till gränsen mot
Jerilir. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
fann stort nöje i de små berättelserna, bland andra fanns där: ”Den döva
Lyssnaren”, ”Skogsviskaren och Skogshuggarna” och ”Vattensvärdet”. Alla hade de
kluriga intriger och smarta avslut som läsaren kunde lära sig något av. Det var
ett trevligt sätt att passera tiden på tills de andra vaknade.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Gena
var först upp och trots hennes höga ålder var hon hur pigg som helst, till skillnad
från Uvigi som hasade efter henne och gäspade stort.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
behöver sova mer än så här!” snäste Lyssnaren och började tjurigt plocka fram
frukosten. ”Nu när vi är i säkerhet kunde jag väl få göra det!”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
tittade roat på, men de verkade inte ha lagt märke till henne. Det var en
klassisk scen som utspelade sig – Uvigi var alltid sur på morgonarna och Gena
verkade alltid vara pigg. Men trots den alldagliga stämningen blev Tikk illa
till mods när Uvigi påstod att de var ”i säkerhet”.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”God
morgon”, hälsade Tikk och lade undan boken för att göra dem sällskap till
frukosten.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Både
Uvigi och Gena ryckte till och såg förvånat på henne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
kunde inte sova”, förklarade Tikk.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Där
ser man”, skrattade Gena, sedan dunkade hon Uvigi hårt i ryggen. ”Du kanske
skulle ge bort lite av din trötthet till Tikk, för själv behöver du den
verkligen inte.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Inte
långt där efter vaknade Sollex och gjorde dem sällskap. Han verkade vara på
gott humör, även om han var lite tystlåten. När han ätit klart gick han och
hämtade sitt svärd och sin pilbåge.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Hänger
du med och tränar Tikk?” frågade han sedan.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
följde gärna med, det var ett utmärkt tillfälle att träffa nya människor, och
ju fler hon kände i lägret, desto större chans var det att hon skulle hitta
Sinnesvändarna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Träningsområdet
låg på andra sidan ån och trots att det fortfarande var ganska tidigt, var där
mycket folk. Tikk ställde sig lite på sidan och tittade på när Sollex fäktades.
Trots Sinnesvändarnas lovord om trygghet vågade tydligen inte Sollex visa sina
egentliga färdigheter och tog emot onödigt många träffar som han lätt kunnat
parera, det var tur att de inte använde riktiga svärd.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Och
honom kallar de <i>Kvicksvärd</i>!” sade en
spydig mansröst, vilket följdes av ett hejdlöst fnitter.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
vände sig om och fick se en grupp tonårsflickor sitta på rad ett omkullvällt
träd. De var lite äldre, men synen framkallade minnen av flickorna ombord på
YGV7259, som hatat Tikk. Bredvid raden med flickor stod en ung man i stiliga
kläder, det var han som talat. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
fick ett infall och gick fram till dem. ”Och vem är det han slåss mot?” frågade
hon och försökte låta intresserad. Kanske kunde hon lära sig något mer om läget
i lägret från ungdomarna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Bodan
är mycket skicklig med svärdet, men i själva verket är han Smed”, svarade den
unge mannen utan att ta blicken från träningsduellen. Först efter att ha
avslutat sin mening vände han sig mot Tikk. ”Själv heter jag Torge Berättare”,
pressenterade han sig och bugade djupt. ”Inte bara är jag skicklig i den
muntliga berättarkonsten, jag är dessutom läs- och skrivkunnig.” Vid det sista
brast flickorna ut i applåder och prisande utrop. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
fick anstränga sig för att inte visa sin irritation. Istället försökte hon visa
sig från sin mest trevliga sida. ”Jag heter Tikk”, sade hon och log vänligt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">För
ett ögonblick såg Torge osäker ut, sedan lade han på ett charmigt leende igen.
”Skulle du vilja att jag läste upp något för dig?” frågade han högtidligt,
vilket fick beundrarskaran att dra ljudligt efter andan.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Nej
tack, jag klarar mig”, svarade Tikk och tittade bort mot Sollex igen. Han lät
fortfarande Bodan vara i överläge, men trots Torges beröm var smeden inte alls
speciellt skicklig, bara stark. Det kunde Tikk se.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Skulle
du vilja se hur ditt namn ser ut i skrift?” envisades Torge, återigen med sitt
charmiga leende. Det var först då Tikk förstod hur det stod till – han använde
sin skrivkunnighet till att imponera på flickorna. Antagligen var det för dem mer
sällsynt med någon som kunde läsa och skriva än med någon som var bra på att
slåss.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
skrattade till. ”Åh, jag tvivlar på att du skulle stava rätt”, svarade hon.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Detta
fick både Torge och hans beundrare att se förvirrade ut.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
kan själv läsa och skriva förstår du”, förklarade Tikk och klappade Torge på
axeln. ”Men det vore trevligt om ni kunde berätta mer om de andra kämparna
här”, fortsatte hon och slog sig ner på stocken bredvid de andra flickorna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jaha.”
Torge såg besviken ut.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Flickorna
däremot såg imponerade ut och vände sig nyfiket mot Tikk.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Har
du sett vrylven?” frågade en av dem, hon hade ljust hår och stora gröna ögon.
”Kepotol heter han och han har en sådan kraftfull hållning! Och pildraken.” Hon
log drömskt. ”Han är den sötaste drake jag någonsin sett!” De andra nickade
medhållande.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
var förstummad. Hon hade anat i vilken riktning diskussionen skulle ta vägen,
men aldrig hade hon kunnat gissa vilket namn som skulle komma upp först! <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ketopol?”
Tikk hade aldrig sett på honom på det viset, men det gjorde hon förvisso inte
med några pojkar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ja!
Så var det nog! Ketopol!” bekräftade den grönögda flickan.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Känner
du honom?” frågade en annan med rött hårband.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ja…”
Situationen var tämligen obekväm för Tikk. ”Han är vän till en vän kan man väl
säga.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Då
vet du möjligtvis inte vad hans drake heter?” frågade en flicka med skinande
svarta lockar. Hon tittade bort mot skjutbanan och verkade inte lika
intresserad som de andra. Tikk fick känslan av att hon egentligen inte var som
resten av gänget, men spelade med ändå.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Han
är bara såå söt!” återtog den grönögda flickan.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
tvekade en aning, här gällde det att inte gå in för djupt. ”Jag kommer inte
ihåg vad hon heter, men jag vet i alla fall att det är en hona.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ett
klassiskt ”Ååååh” i kör följde från flickorna. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Då
är det avgjort! Du är definitivt en av oss Tikk!” sade den grönögda. ”Jag heter
Melira”, pressenterade hon sig. ”Det här är Bitty…” Hon visade på flickan med
det röda hårbandet. ”… Kebrina…” En flicka med gyllene flätor. ”… Hedalli...”
En flicka med mörkare hy än de andra. ”… och Leiga.” Hon med de svarta
lockarna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”En
av er?” Trots sitt väl dolda förakt mot flickornas beteende och att det bara
var för att hon hade en koppling till Ketopol, blev Tikk glad på riktigt över
att de accepterat henne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Absolut!”
sade Melira och log.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Så
vad tycker du om Ketopol?” frågade Kebrina och gick runt och satte sig på andra
sidan Tikk.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Han
är väl… trevlig”, svarade Tikk och försökte leva sig in i deras tankesätt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Lägg
av! Hon har väl ihop det med Kvicksvärd där borta”, sade Hedalli och log ett
bländande leende mot Tikk. Sedan började flickorna fnittra.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
kände hur det hettade i kinderna. Hon och Sollex?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Varför
ger han bara inte upp?” Leiga avbröt de andras fnitter. ”Det kan väl inte
räknas som träning att bli slagen hela tiden?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
stelnade till. Hon mindes plötsligt Sollex reaktion när hon slagit till honom i
frustration när de blivit lämnade i Rekit, eller när han själv av misstag gjort
illa handen när de färdades genom bergen. Han hade blivit arg och förtvivlad,
det hade inte slutat blöda och en del av blodet hade varit svart…<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
kanske är det han tränar på?” föreslog Bitty. ”Att ta emot slag.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Han
verkar vara en riktig klenis i alla fall”, fnös Kebrina. Sedan vände hon sig
till Tikk. ”Inget illa menat med det. Jag menar Torge...” Hon fnittrade lite
och såg drömskt mot Berättaren som gått och ställt sig en bit bort tillsammans
med en annan ung man i stiliga kläder. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
tog det personligt. Genom att kritisera Sollex nedvärderade flickorna Tikk och
det kunde hon inte tåla.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Sollex!”
ropade Tikk så att de andra flickorna skrämt hoppade till.”Sluta larva dig!”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Fäktandet
avbröts när både Sollex och Bodan vände sig om för att se efter vem som ropat.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Gör
det själv!” ropade Sollex tillbaka efter ett ögonblicks tystnad. Han lät trött
och irriterad, men Tikk uppfattade en utmanande glimt i hans tonfall. Sedan
fortsatte duellen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
tycker inte att han larvar sig”, kommenterade Hedalli och gav Tikk ett
uppmuntrande leende.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Han
är säkert jättetrevlig!” sade Melira uppmuntrande.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Kan
han läsa?” frågade Kebrina. Sedan brast de ut i skratt igen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ja, det kan han
faktiskt</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, ville Tikk säga, men hon lät bli.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
avbröt skrattandet. ”Nu larvar han sig inte längre”, sade hon roat.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">De
andra hann precis se när Bodan slog i marken. Besegrad. Sollex vände sig mot
flickorna och svingade träningssvärdet kvickt genom luften innan han bugade
graciöst. Sedan tackade han Bodan och hämtade sina saker.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Han
kommer hitåt”, viskade Bitty. De andra tycktes ha tappat talförmågan, förutom
Leiga. Hon fick ögonkontakt med Tikk och himlade med ögonen åt de fyra andra
flickorna. Tikk skrattade.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ja,
det var ju roligt”, sade Sollex och gav Tikk en irriterad blick. ”Ska vi skjuta
lite prick innan vi går tillbaka?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Visst.”
Tikk reste sig upp och tog fram sin pilbåge.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Får
man vara med?” frågade Leiga och reste sig upp hon också.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ska
ni tävla?” Melira och resten av gänget följde efter dem till skjutbanan där de
satte sig på några stora lådor staplade vid ett träd vid banan.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Då
tror jag Leiga vinner”, sade Bitty, Käbrina trodde detsamma. Hedalli hejade på
Sollex, och Melira höll på Tikk.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leiga
började. Hon träffade tavlan med alla sina fem pilar, men de var väldigt
spridda och ingen var riktigt i närheten av mitten.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Sedan
var det Tikks tur. Hon tog på sig scannerglasögonen och lade an en pil, siktade
och släppte iväg. Åskådarna applåderade när pilen träffade alldeles bredvid
mittpunkten. Tikk tog upp en ny pil och siktade.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det var värst vad det
blåser från vänster!<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
stelnade till och sänkte bågen. Sinnesvändning. Men det var inte den lilla
flickans tankar den här gången. Bakom scannerglasögonen sneglade Tikk på
flickorna som satt vid sidan av banan och tittade på när de sköt. Var det någon
av dem som var Sinnesvändare? <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det
kunde väl inte vara Melira, för hon hoppades ju att Tikk skulle vinna, men varken
hon eller någon av de andra tre passade in på signalementet Eyt gett av
träskfolket.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
tvingade blicken tillbaka till piltavlan. Även om det <i>hade</i> blåst mycket från vänster skulle hennes utrustning ha tagit
med det i beräkningarna så att träffpunkten ändå stämde. Men Sinnesvändaren
visste inte hur hennes utrustning fungerade…<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
bestämde sig för att lita på teknologin, trots risken att Sinnesvändaren skulle
bli misstänksam, då skulle han eller hon kanske avslöja sig själv.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Åskådarna
applåderade igen när Tikk träffade nära mitten den här gången också.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Jag måste sikta mer
uppåt.<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
log för sig själv när hon vinklade pilbågen för att följa instruktionen. Genom
att ändra bågens spänning lyckades hon med hjälp av scannerglasögonen träffa nära
måltavlans mitt också med den tredje pilen. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Jag måste ge Sollex en
chans att vinna.<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
tog ett djupt andetag. Sinnesvändningen hon upplevde nu var så annorlunda från
den hon upplevt från den lilla flickan att Tikk nästan undrade om det verkligen
var Sinnesvändning hon utsattes för. Känslorna hon uppfattade från den <i>här</i> Sinnesvändaren hade ingen som helst
ondska eller illvilja i sig, där fanns bara en genuin nyfikenhet och en
utmanande gnista. Tikk ville gärna ta den utmaningen. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Sollex
<i>hade</i> ju en chans att vinna, han
behövde inte ens någon extrautrustning för att vara bättre än Tikk.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Hon
sköt sina sista två pilar snabbt i följd. Liksom hennes första tre fastnade de
inte långt ifrån mitten och orsakade ett högljutt jublande från åskådarna – ett
flertal andra människor hade nu anslutit sig till flickskaran på lådorna. Tikk
försökte förgäves identifiera Sinnesvändaren ibland dem.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">När
Sollex gjorde sig redo att skjuta undrade Tikk om han också blev Sinnesvänd,
men det var omöjligt att säga. I vilket fall som helst sköt han fem snabba
pilar mitt i prick.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
kände stor lättnad över att han bevisat att hon inte satt sig emot den sista
Sinnesvändningen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Nu
går vi”, sade Sollex och drog med sig Tikk därifrån. Han brydde sig verkligen
inte om den jublande publiken. Han såg sammanbiten ut.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Mår
du bra?” frågade Tikk och kände sin oro blossa upp på nytt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
klarar mig”, svarade Sollex och såg på henne. Hans blick vittnade om stor
smärta, som han dolde väl. Tikk tröstade sig med att han i alla fall inte
ljugit för henne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">När
de kom tillbaka till sitt tält sjönk Sollex ned bredvid Draken och slöt ögonen,
utan att säga något. Tyrr pratade med Gena och lade inte märke till att Sollex
verkade må dåligt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Tyrr”,
sade Tikk bestämt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">De
avbröt sig hastigt och tittade upp på Tikk.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Du
som verkar förstå vad det handlar om, kan du prata med honom?” frågade hon Kärnhelaren
och suckade tungt. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Allas
blickar vändes mot Sollex som skakade matt på huvudet. ”Jag behöver bara vila
lite”, mumlade han.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Struntprat!”
Tyrr reste sig och drog upp Sollex på fötter, sedan ledde han in honom i
tältet.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Gena
tittade frågande på Tikk som satte sig hos Draken. Han morrade lite och öppnade
ena ögat för att se på Tikk. Hon höll upp ett finger för att visa honom att hon
visste vem en av Sinnesvändarna var, ett tecken de kommit fram till kvällen
innan. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tyrr
kom ut igen och ställde sig framför Gena. ”Se till att han stannar här”, sade
han och pekade mot tältet.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Om
du säger det så”, svarade Skogsviskaren och kliade sig frånvarande på hakan.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tyrr
suckade och vinkade med sig Tikk. ”Kom så går vi och lämnar vår rapport.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">När
de kom till hans tält stod Kaptenen böjd över en stor karta och var inbiten i
en vild diskussion med tre av sina generaler. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”…
det är för riskabelt. Om vi slår till mot transporterna här, kommer vi att vara
fullt blottade för bakhåll, både från skogen och från fälten på andra sidan
floden”, sade en kvinna med guldbrunt hår och pekade på kartan.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">En
äldre man med kritvitt hår och blekblå ögon höll inte med henne. ”Men detsamma
gäller för dem. Om vi anfaller dem där kommer de inte att ha någon annan
flyktväg…”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Spila,
Vrenit, nu räcker det!” röt Kaptenen och slog näven i bordet. Sedan tog han ett
djupt andetag och vände sig mot mannen som stod lite bakom. ”Vad tror du
Selvin?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Han
hade rakat huvud och en mäktig kolsvart mustasch. ”Jag tror du har besök”,
svarade han och nickade mot Tikk och Tyrr.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vi
tänkte rapportera om nattens spaning”, sade Tyrr och bugade lätt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Kapten
Öken såg förvånad ut.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vill
du att vi ska lämna er ifred?” frågade kvinnan.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Kapten
vände sig mot Kärnhelaren. ”Tyrr?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Stanna
ni. Tyvärr fann vi inte den information vi sökte efter”, svarade Tyrr och
suckade. Sedan berättade han, väldigt detaljerat, om uppdraget de egentligen
aldrig utfört.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Om det är något han
undanhåller måste jag fylla i.<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
ryckte ofrivilligt till och kände ett sting av illamående. Sinnesvändning igen.
Den här Sinnesvändaren var ännu värre än den lilla flickan, det Tikk förnam i
tanken var ren och skär ondska. Hon bet ihop och försökte verka lugn, både
Vrenit och Selvin passade utseendemässigt in i beskrivningen av träskfolket, så
Sinnesvändaren måste vara någon av dem, men vem?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”…
Vi följde dem några kilometer västerut, men där slog de läger, så det var lika
bra för oss att återvända hit”, avslutade Tyrr rapporten.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ja,
det var ju en chansning”, sade Kaptenen och suckade. ”Men tack i alla fall. Om
inte Tikk har något att tillägga så kan ni gå.”<o:p></o:p></span></div>
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin;">Tikk skakade på huvudet
som svar. Sedan vinkade Kaptenen iväg henne och Tyrr.</span><span family="georgia">
</span>Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-36341721228338244632013-01-19T18:27:00.001+01:002013-01-19T18:27:18.455+01:00Tikk: Mo'rii<b>Efter lite skissande, funderande och photoshopande tycker jag att jag nu fått till en ganska fin pildrake. Hon ser liksom snäll ut, precis så där som jag föreställt mig Mo'rii. Vingen var dock väldigt knepig att få passande.</b><span family="georgia">
</span>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitr4lw2u5ULCxFyqOrsVPwyRrw-okWoE1k6GFdYMb0m6oeY8A9OHlAqH5mHBC-wZbnVYD9v8z_y_JpHgzGpcX2W8qsJ8o00_r_RT3rXi3uj3FtdTDUnlwrTXckQIapefhFAsJqxK8PqOLj/s1600/Mo'rii+(f%C3%A4rg001).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="192" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitr4lw2u5ULCxFyqOrsVPwyRrw-okWoE1k6GFdYMb0m6oeY8A9OHlAqH5mHBC-wZbnVYD9v8z_y_JpHgzGpcX2W8qsJ8o00_r_RT3rXi3uj3FtdTDUnlwrTXckQIapefhFAsJqxK8PqOLj/s320/Mo'rii+(f%C3%A4rg001).jpg" width="320" /></a></div>
<div>
<b><br /></b></div>
Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-26572405996059839932013-01-17T23:05:00.002+01:002013-01-17T23:05:15.418+01:00Tikk: 32 - Ändrade Planer<b>Berättelsen fortsätter!</b><div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">32<o:p></o:p></span></b></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ändrade planer<o:p></o:p></span></i></b></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tyrr
rabblade upp massor av olika uppgifter om kejsarens trupper. Först pratade han
om arméer och deras förflyttning och planer, vem som ledde dem och vilka typer
av soldater som hörde dit, var de kom ifrån och om de hade speciella förmågor,
samt vilka slags drakar de hade med sig. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
hängde med ganska bra i början, men det blev snart alldeles för mycket
information att hålla reda på, hon kände stor beundran för Tyrr som hade allt i
huvudet utan några som helst anteckningar. Samtidigt hoppades hon – och
magkänslan sade att hon hade rätt – att han bara hittade på största delen av
sitt tal och blandade ihop resten.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Kaptenen
vekade nöjd med alla uppgifter och gick vidare med att fråga om transporter av
bland annat mat och vapen som skulle till olika platser vid olika tillfällen
längs olika vägar. Det förundrade Tikk hur mycket motståndsrörelsen faktiskt
hade fått reda på om kejsarens rörelser i landet, men vetskapen att Kejsaren
säkert hade full koll på informationen och lätt skulle kunna kringgå dem,
tyngde Tikk.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Konstigt
nog var det först efter Tyrrs redogörelse som Kapten Öken bad honom presentera
sina följeslagare. Kärnhelaren presenterade Sollex som Kvicksvärd och Tikk som
Mekaniker – han sade inte Tikkipe utan bara Tikk, vilket hon tyckte var skönt,
trots att det egentligen inte spelade någon roll.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Mekaniker?”
upprepade Kaptenen förvånat. ”Vi har en Chefsmekaniker här sedan tidigare, men
innan han kom hade jag aldrig hört tala som yrket. Omot heter han.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Omot?”
Tikk var inte beredd, hon hade oroat sig så mycket för vad Tyrr skulle säga att
hon helt glömt bort vad Eyt varnat henne för.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Känner
du honom?” frågade Kaptenen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ja,
alltså…” Tikk försökte febrilt hitta på en koppling. ”Han var min lärare”, kom
hon fram till – vilket ju faktiskt var sanning. Hon hoppades bara att hennes
panikartade röstläge inte skulle avslöja henne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Så
lustigt”, mumlade Öken och kliade sig i skägget. ”Visste du att han var här?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Nej,
honom har jag inte hört något av på… åtminstone två år.” Tikk försökte sig på ett
skratt, men i hennes öron lät det extremt plågat. ”Då måste jag besöka honom så
snart vi är klara här”, lade hon till i ett försök att avsluta ämnet. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Absolut!”
instämde Kaptenen. ”Jag ber någon visa er var han bor.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tyrr
återupptog genast presentationen av deras följeslagare. ”Och till sist har vi
Gena Skogsviskare som har varit oss till stor hjälp under resan hit.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”En
Skogsviskare.” Kaptenen sade det med vördnad i rösten. De verkade vara allmänt
klassade som ett heligt folk, förstod Tikk.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Stirra
så mycket du vill, för någon mer kommer du nog inte få se om vi inte mirakulöst
får ett slut på det här kriget”, sade Gena och mötte hans blick. Hon var rakt
på sak som vanligt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Åh.”
Besvikelsen över att hon var ensam var uppenbar även hos Kaptenen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ӏr
vi klara här nu så att jag kan få något att äta?” frågade Skogsviskaren och
gäspade stort.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Kaptenen
verkade bestört över hennes rättframhet, men han log och lät dem gå efter det.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">En
vakt visade dem först till ett par lediga tält där de kunde flytta in, sedan
tog han med sig Tikk för att visa var Omot bodde. Det högg till i hennes hjärta
när hon såg honom, han höll till utanför ett litet tält och mekade med någon
manick. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Den
före detta chefsmekanikern hade lyckats få tag i ett städ, precis som Elejonas
smeder hade, och nu stod han där och svetsade ihop något med sin vågsvets.
Bredvid låg fler av hans verktyg från rymdskeppet – som Tikk inte haft någon
aning om att han haft med sig. Trots bristen på resurser som han haft fri
tillgång till på rymdskeppet kunde Omot utan problem fixa sina egna delar till
vad det nu var han höll på att bygga.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Draken
som låg bredvid tältet verkade till synes sova. Tikk önskade så att hon kunde
berätta för Eyt om Sinnesvändarna. Men det måste vänta.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
närmade sig med ett steg i taget, kämpande emot impulsen att springa därifrån.
Hon måste göra det här nu! Det var viktigt att lägga upp en stadig grund för
lögnen så att hon och Sollex inte råkade springa ihop med Omot eller Ketopol i
lägret utan att de ens visste att de var där.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Plötsligt
tittade Rymddraken upp och fick syn på henne. Det kunde inte ha gått mycket mer
än en sekund innan Eyt hade knuffade omkull Tikk med nosen och röt lyckligt. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
avundades Kraftbärarens enkla roll i skådespelet, men hon var glad över
öppningen han gett henne. Hon och <i>Lewo</i>
måste ha skapat ett starkt band till varandra när Tikk studerade under Omot.
Det fick henne att känna sig lite mindre ensam.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
tog sig upp på fötterna igen och klappade den valpaktiga Draken på halsen. ”Jag
har saknat dig också”, mumlade hon sanningsenligt. Sedan tog hon ett djupt
andetag och gick fullt in i sin roll som Omots gamla elev.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Lewo!
Vad är det som försiggår?” ropade Chefsmekanikern irriterat och släppte det han
höll på med, han hade inte fått syn på Tikk än.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">I
samma stund kom Véma ut från tältet, hennes blick hittade direkt Tikks och
Kännaren skyndade sig efter Omot som med bestämda steg närmade sig Draken.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
gick honom till mötes. ”Mäster Omot!” utbrast hon förtjust och svalde. ”Det var
inte igår!”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Hennes
far stannade tvärt och bara stirrade på henne. ”Tikk?” Hans röst svajade på det
enda ordet. Tikk höll andan av rädsla över att han skulle avslöja dem med sin
nästa mening.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vem
är den här flickan?” frågade Véma och bröt spänningen – situationen var räddad.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag
heter Tikk”, presenterade sig Tikk snabbt och stäckte fram handen för att hälsa
på Véma som tog den med ett oväntat leende. ”Omot var min lärare i fyra år”,
berättade Tikk.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jasså.”
Véma lät förvånad. ”Det har du aldrig sagt något om Omot.” Hon knuffade till
honom lite som en vänlig uppmuntran.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Omot
harklade sig och slickade sig om läpparna. ”Jo… jag undervisade några ungdomar
i den mekaniska konsten ett tag där”, mumlade han osäkert.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ungefär
två år sedan tror jag visst det var”, fyllde Tikk i och log. ”Kapten Öken
berättade att det fanns en Omot Chefsmekaniker här, gissa om jag blev
förvånad!”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Skrot
gjorde entré genom att klättra upp på Tikks huvud och pipa glatt. Han hoppade
sedan över till Drakens nos och inledde vad som skulle kunna tolkas som en
konversation med honom.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
skrattade ofrivilligt till. Till och med Skrot hängde på i charaden. Varken
Omot eller Véma kommenterade roboten.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Kom
du hit ensam?” frågade Omot. Nu lät han mer samlad.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Nej,
vi är fem stycken som anlände till lägret idag”, svarade Tikk.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Skulle
du vilja stanna och äta med oss så att ni kan prata lite mer?” föreslog Véma.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Nej,
det får bli någon annan gång.” Tikk kunde inte stanna där längre nu. ”Jag måste
tillbaka till de andra, tänkte bara att jag skulle säga hej först.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vi
får ses någon annan gång då”, sade Omot besviket.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Draken
gnällde och lade svansen kring Tikk. Skrot klättrade tillbaka till Tikks väska.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Gå
med henne du”, suckade Omot och började gå tillbaka till deras tält. Han höll
upp handen som farväl.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
var trevligt att träffas”, sade Véma och log matt. ”Hoppas ni kommer trivas
här.” Sedan vände också hon tillbaka.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
tittade upp och mötte Eyts glödande blick. Hon suckade och började leta sig
vägen tillbaka till Sollex och de andra, med Rymddraken tassande efter sig.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Snart
nog mötte de Ketopol och Mo’rii.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
blev väldigt nervös när hon såg dem, men Ketopol skötte det väldigt snyggt.
Vrylven betraktade Tikk med misstänksam blick och tycktes söka ögonkontakt med
Draken. När han nekades det ryckte han bara på axlarna och fortsatte förbi som
om ingenting hänt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
kände sig evigt tacksam. Ketopol skulle säkert fråga Omot och Véma vem Lewo
följde efter och på så vis höra historien de lagt upp. Därmed skulle det första
problemet i lägret vara löst.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Men
Tikk kände fortfarande Sinnesvändarnas trygghetstankar tränga sig på med jämna
mellanrum. Nu kunde hon tydligt säga att det var flera stycken, tankarna de
skickade hade inte riktigt samma uttryck, även om själva orden var de samma.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vad…
hände?” blev Sollex reaktion när Tikk lyckats hitta deras tält bland träden.
Vilket var en trovärdig reaktion på Rymddraken, som snabbt fixade en
tillräckligt stor yta bredvid tältet att lägga sig på, genom att sopa bort en
mindre lägerplats med svansen. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tyrr
och Gena var också nyfikna på draken, men Uvigi var inte där eftersom hon ville
träffa några andra kamrater i lägret. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
berättade lite för dem om den tid hon lärt sig mekanikeryrket och hur Lewo –
som annars hängde efter Omot – ibland brukade leka med ungdomarna. Det mesta
var så klart påhittat, men Tikk själv tyckte i alla fall att det lät som om det
kunnat hända. Eyt verkade hålla med henne eftersom han deltog i berättelsen med
olika ljud och utfall.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Så
du är vän med en Rymddrake”, sade Tyrr efter att Tikk avslutat berättelsen. Kärnhelaren
kliade sig fundersamt på hakan. ”Det skulle kunna vara en möjlig lösning”,
mumlade han tyst för sig själv.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Sollex
och Gena verkade väldigt intresserade av Draken, men de visste bättre än att
ställa en massa frågor, så Tikk kunde slappna av.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Hela
nästa dag var Tyrr på möte med Kaptenen och de andra ledarna för att diskutera
vad som skulle göras med informationen de införskaffat. Uvigi och Gena var
också där en stund på förmiddagen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
och Sollex satt lutade mot Eyt och pratade strunt med varandra. De skrattade
jättemycket åt påhittade minnen som bara blev värre och värre ju längre det
pågick. Det var länge sedan Tikk haft så roligt och hon hade nog aldrig sett
Sollex så munter. Någonstans i bakhuvudet fanns dock vetskapen om att det
mycket berodde på den falska tryggheten sinnesvändarna skapat. Tikk försökte
att inte tänka så mycket på inkräktarna, men hennes tankar sökte sig ofta till
vad Tyrr lade fram för idéer på mötet – hon hoppades verkligen att han skulle
komma med en lösning.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Som
tur var kom Omot tillsammans med Ketopol och avbröt Tikk och Sollex innan deras
samtal helt spårat ur.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
och Sollex presenterade sig själva och berättade om de andra som nu var på
möte. Omot och Ketopol gjorde det samma, Véma var tydligen också inbjuden till
mötet.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Tikk
har berättat om er”, sade Sollex artigt till Omot. ”Det är en ära att få träffa
en mästare inom den teknologiska konsten.” <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
fick en känsla av att Sollex faktiskt talade sanning, trots att han mött Omot tidigare.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jasså,
man får väl tacka. Är du själv insatt?” frågade Omot och såg på Sollex med
granskande blick.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Inte
alls!” utbrast Sollex och skrattade generat. Tikk log.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Omot
vände sig åter mot sin dotter. ”Så. Tikk, jag såg att du gjort några
uppdateringar på din robot.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Han
hjälper mig med allt”, svarade Tikk och log. Skrot klättrade upp ur väskan och
satte sig på hennes axel för att stolt visa upp sig.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Resten
av tiden innan Uvigi och Gena kom tillbaka ägnade sig Tikk och Omot med att
diskutera Skrots många egenskaper. En konversation de egentligen redan haft när
de var fångna i Moluvar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Sollex
bad Ketopol visa honom lägrets träningsområde, men de var tillbaka innan Uvigi
och Gena var klara vid mötet.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Till
allas förvåning gjorde Véma Lyssnaren och Skogsviskaren sällskap. Hon hade
tydligen mycket att diskutera med Gena. Tikk gissade att det handlade om
likheterna mellan Skogsviskning och Kännande.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Eftersom
ni två redan var här kunde jag väl lika gärna följa med Gena och Uvigi till
deras tält”, sade Véma till Ketopol och Omot. När de satt sig ner förklarade hon
för Tikk och Sollex att hon var Kännare.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Jag får absolut inte
berätta om Kännaren för någon annan här i lägret. Det är svårare med Gena
eftersom Skogsviskare har en stor tatuering på kinden, men så gått det går
borde vi försöka hålla hennes förmågor hemliga också.<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det
var sinnesvändning igen. Sinnesvändarna kunde ju inte veta att Tikk redan
visste att Véma var Kännare. Tikk svepte hastigt med blicken runt omkring sig,
sedan bet hon sig i läppen – tänk om sinnesvändaren sett hennes reaktion och
förstod att något var fel!<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Så
vad sade Kaptenen?” frågade Omot.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Inget
viktigt om du frågar mig”, svarade Gena och gäspade stort, som för att
understryka sin åsikt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
tog ett djupt andetag och samlade sig. Sinnesvändarna skulle aldrig <i>behöva</i> misstänka någon för att ha
genomskådat dem eftersom de aldrig träffat någon som Tikk förr, någon som
kunnat identifiera deras falska tankar. Även om Tikk betedde sig misstänkt
kunde de väl aldrig tro att det hade med dem att göra?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Gena
hade rätt tyckte Tikk, inget av det Uvigi berättade från mötet verkade
speciellt viktigt för just deras situation. Det var inte förrän Tyrr kom
tillbaka som det blev intressant.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Kärnhelaren
började med att ta Tikk lite åt sidan. ”Tror du att rymddraken skulle kunna
följa med dig och mig på ett spaningsuppdrag? Jag förstår att han gör som han
vill men vi skulle verkligen kunna dra nytta av hans snabbhet. Jag kommer
behöva dig och din utrustning och eftersom du och Lewo verkar vara väldigt goda
vänner så tänkte jag att han kanske skulle gå med på det.” Tyrr talade lågmält
och snabbt. ”I så fall ger vi oss av redan i natt.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det
var en oerhörd lättnad för Tikk att han tänkt ut en plan så snabbt, men det
visade hon inte. Hon bara nickade. Vad det än var Tyrr hade i tankarna så
betydde det att han, Tikk och Eyt utan misstanke skulle kunna färdas utom
räckhåll för fiendens spioner och därefter prata obehindrat om situationen i
lägret.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
lade märke till hur Eyt iakttog dem från sin plats bredvid tältet. Han hade
också hört.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ha
dina saker redo så väcker jag dig när det är dags.” Tyrr log och satte sig
sedan med de andra för att redovisa lite av det som sagts innan mötet
avslutats.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">När
det började bli mörkt drog sig Omot, Véma och Ketopol tillbaka till sitt eget
tält. Det hade varit en väldigt lyckad dag, återföreningen hade skett smidigt
och förhoppningsvis utan misstankar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vilket
trevligt gäng”, sade Gena och skrattade gott. Alla höll med henne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det
dröjde inte länge förrän det var läggdags, men den fanns ingen chans i världen
att Tikk kunde sova med alla tankar som snurrade runt i huvudet. Hon väntade tills
de andra somnat – vilket inte tog lång tid – sedan tog hon sin väska och smög
sig ut till Eyt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Han
såg ut att sova, men när Tikk lade handen på hans ben öppnade han sitt glödande
öga och såg på henne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Följer
du med mig på uppdrag?” frågade hon i en viskning.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Draken
lät höra ett lågt muller djupt ner i halsen och Tikk tyckte nästan att han log.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ӏr
ni klara?” Tyrr kom ut ur tältet och gäspade stort. Tikk undrade om han faktiskt
hade hunnit somna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Eyt
sträckte på sig och lade sedan ner sig igen så att Tikk och Tyrr skulle kunna
klättra upp på hans rygg. Tyrr satte sig längst fram och Tikk satte sig bakom
honom.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Flyg
mot nordväst”, sade Kärnhelaren.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">När
Draken reste sig upp och vecklade ut de mystiskt skimrande vingarna pirrade det
till i magen på Tikk och hon kramade om den svarta ryggtaggen framför sig. Plötsligt
var de långt uppe i luften.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det
var en fantastisk känsla att i den kolsvarta natten få flyga över himlen på en
mystisk best som för inte alltför länge sedan bara existerat i sagorna för
Tikk. Det var inte alls som när hon, Véma och Temmo hämtats i Avéda av Flehn
och de andra med bergsdrakarna. Eyts drakskepnad var något helt annat, det
hördes knappt att han flaxade med vingarna, men ändå kunde Tikk se hur de rörde
sig, deras självlysande glöd lämnade ett svagt lilaaktigt spår efter dem. Det
passade att kalla honom rymddrake, för det kändes som om de befann sig i
rymden, fast utan rymdskepp eller dräkt. De liksom bara flöt fram, enda antydan
till att de faktiskt rörde sig var vinden som rufsade Tikk i håret.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Alldeles overkligt</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vi
är gott och väl utom räckhåll från lägret nu så om du hittar någon lämplig
plats så landar vi där”, sade Tyrr plötsligt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Draken
saktade in. ”<i>Jag misstänkte att det var
något speciellt med det här uppdraget eftersom det bara var vi tre som skulle
iväg</i>”, sade Eyts röst i Tikks huvud. ”<i>Vad
handlar det om egentligen?</i>”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
finns sinnesvändare i lägret”, viskade Tikk. Hon förstod av Drakens plötsligt
stela rörelser att han hört henne, men han förblev tyst.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”När
du först gav mig de där glasögonen kunde jag inte tro att det verkligen var
sant”, mumlade Tyrr. ”Men jag kommer ju ihåg hur du ljög för sinnesvändarna i
Rekit så jag avslöjade inget av det vi fick ur Illix.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
andades ut, Tyrr <i>hade</i> ljugit för
kaptenen. ”Det var det jag hoppades på.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”<i>Vänta ett tag nu, vad är det ni har kommit
fram till egentligen?</i>” undrade Kraftbäraren.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vi
tar det när vi landat”, svarade Tyrr.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Eyt
sjönk sakta och tog i marken på en kulle, men det var allt Tikk kunde se i
mörkret. Där fanns ett träd, en stor sten och några buskar. De skulle inte
kunna göra upp någon eld om de ville förbli gömda.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Berätta,
Tikk”, sade Tyrr när han gled ner från Drakens rygg. ”Vad var det som hände när
vi kom in i lägret egentligen?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Någon
försökte få oss att känna trygghet”, svarade Tikk. ”<i>Vi är trygga nu, de här människorna kan vi lita på. Trots allt finns
det hopp för att det ska bli slut på det här kriget</i>.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Åh!”
Tyrr såg storögt på henne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”<i>Men precis som i Rekit kände du att det inte
var dina egna tankar</i>”, mumlade Eyts röst. Draken satt upp och iakttog Tikk
med sina glödande ögon.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”De
skickar ut liknande tankar med jämna mellanrum för att få hela lägret att
kännas tryggt”, fortsatte Tikk.<i><o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”<i>Det var för bra för att vara sant, var det
inte det?</i>” muttrade Eyt och lade sig ner.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Men
vad kan vi göra åt det?” Tikk kände hopplösheten återigen krypa över sig.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
finns bara ett sätt att helt ta bort sinnesvändningen från någons tankar och
det är att döda sinnesvändaren som gjorde det.” Tyrr suckade tungt. ”Det vore
enda sättet att befria hela lägret.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
stirrade ner i marken. Döda. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ombord
på rymdskeppet var det i stort sett bara hög ålder och olyckor som var
dödsorsak. Tikk hade aldrig varit med om att någon i hennes närhet dog. <i>Inte förrän Moluvar</i>… I den här världen
var det krig och många män och kvinnor dog dagligen. Sollex skulle aldrig tveka
att ta någons liv om det behövdes, Véma detsamma. Till och med Omot – Tikks egen
far – hade dödat massor med människor, på det där fältet, det som Skrot flugit
över och genom kameran visat Tikk hur det såg ut uppifrån.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”<i>Men det är omöjligt om vi inte vet vilka
sinnesvändarna är</i>”, sade Eyt. ”<i>Det
finns dock ett alternativ och det är att färdas med de drabbade så långt bort
ifrån lägret som möjligt och sedan övertyga dem att de blivit manipulerade.</i>”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
är nog det vi får satsa på, men det bör vara i något officiellt uppdrag så att ingen
misstänker något”, sade Tyrr och nickade för sig själv. Sedan suckade han. ”Men
jag fick verkligen stå på mig för att få komma iväg ens på det här uppdraget.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
undrade vad han egentligen sagt till kaptenen. <i>Spaningsuppdrag</i> hade han sagt till henne, men vad skulle de i så
fall låtsas spana på? ”Vad är det<i> </i>för
uppdrag vi är tänkta att vara på just nu?” frågade hon. ”Vi kanske kan lägga en
rapport som öppnar upp för förflyttning?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Kanske
det”, mumlade Tyrr och lutade sig tillbaka för att titta upp mot den svarta, molntäckta
himlen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”<i>Motståndsrörelsen visade sig bara vara en
illusion skapad av Kejsaren själv</i>”, sade Eyt och skrattade till – både i
tanken och som drake. ”<i>Vi får göra det
här själva ändå!</i>” <o:p></o:p></span></div>
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin;">Tikk tyckte sig se den
där kluriga glimten i hans ögon.</span></div>
Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6572943921881260151.post-23572419968455020662012-10-21T12:19:00.000+02:002012-10-21T12:20:16.654+02:00Tikk: 31 - Motståndsrörelsen<b>Försöker verkligen att närma mig upplösningen nu, men än är det långt kvar innan de kommit så långt. Det här kapitlet tog många oväntade vändningar innan jag faktiskt skrev det, men så knäckte jag nöten till slut!</b><span family="georgia">
</span>
<br />
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">31<o:p></o:p></span></b></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: center; text-indent: 14.2pt;">
<b><i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Motståndsrörelsen<o:p></o:p></span></i></b></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Märkligt
nog klarade sig gruppen över fälten utan att ha fått syn på en enda människa.
Uvigi och Tyrr kunde inte tro att de faktiskt klarat sig – Kejsaren skulle
aldrig lämna ett så stort öppet område utan åtminstone en spanare. De oroade
sig över att något skulle ha hänt med lägret, men så snart de nådde skogen
kunde Gena försäkra dem om att allt verkade vara som det skulle.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ni
är många fler än jag hade trott”, sade den gamla Skogsviskaren och log brett.
”Kanske vi kan göra något ändå.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”De
flesta i motståndsrörelsen är faktiskt inte här”, förklarade Tyrr. ”De jobbar –
liksom vi gjorde i Rekit – under täckmantel i olika städer och byar för att
samla information om Kejsarens planer.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
må så vara, men ni är i alla fall väldigt många”, mumlade Gena och sneglade på
Sollex och Tikk. ”<i>Ni</i> kommer nog i
alla fall inte att tro era ögon.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Kommer
vi fram till lägret idag?” frågade Sollex.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Nej,
vi stannar så snart vi hittat en lämplig lägerplats”, svarade Uvigi. ”Det är en
väldigt stor skog det här, eller hur Gena?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Mycket”,
svarade Skogsviskaren.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Gena
lokaliserade snabbt en bra plats de kunde stanna på, men de hann inte mer än
sätta sig ner förrän både hon och Uvigi slog larm.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
är en stor drake på väg hitåt och den flyger snabbare än någon jag sett
tidigare”, sade Gena förskräckt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Då
är den snart förbi”, mumlade Tyrr lugnt och lutade sig tillbaka.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Den
dyker!” utbrast Uvigi och drog sitt svärd.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
fick på sig scannerglasögonen samtidigt som Sollex spände sin pilbåge redo att
skjuta.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det
var en otroligt vacker drake med svarta fjäll som skimrade i eftermiddagssolen
och vingmembran som nästan verkade osynliga i det varma ljuset. Den rörde sig också
vackert och trots Genas förskräckelse var dykningen inte alls så snabb som hon
påstått. Mer hann inte Tikk tänka innan draken fångades upp av en massa grenar
som Gena sträckt ut från trädkronorna ovanför dem. Den röt ilsket.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Självklart kunde hon
ju inte nämna att de hade en Skogsviskare med sig!”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">
ekade en röst i Tikks huvud.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Eyt!?”
utbrast hon och Sollex i kör – han måste också ha hört rösten.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vad!?”
Tyrr spärrade upp ögonen och gapade förvånat i en hel sekund innan han samlade
sig – också han hade hört. ”Släpp ner honom Gena, släpp ner honom!”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Med
en handvink fick Gena trädgrenarna att dra sig tillbaka så att Draken kunde
hoppa ner på marken.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Hej på er ungar!”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">,
hälsade Eyt och knuffade lekfullt omkull både Tikk och Sollex med nosen. <i>”Vad är det för vänner ni har hittat här
egentligen? Véma sade bara att det var två stycken från motståndsrörelsen.”</i>
När Draken spanade in Uvigi, Gena och Tyrr kunde Tikk föreställa sig hut Eyt
skulle ha gjort detsamma som människa.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Bland
annat en svåger till dig”, svarade Tikk och log brett.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Draken
tittade förvånat på henne – om det nu ens var möjligt för drakar att se
förvånade ut – och gick sedan fram och nosade på Tyrr. <i>”Ryns”</i>, konstaterade han.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
stämmer, det är jag som är Tyrr”, sade Kärnhelaren och bugade högtidligt. ”En
ära att äntligen få träffa dig”, hälsade han, precis som Tikk föreställde sig
att Eyt skulle ha gjort i en liknande situation.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Sedan
gick Draken över till Gena. Skogsviskaren sade några ord på sitt eget språk
innan hon kärleksfullt kramade om nosen på varelsen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Inte konstigt att de
där grenarna var så snabba! Du har blivit gammal, jag trodde nog att du skulle
ha gått vidare såhär dags”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, sade Eyt och skrattade varmt i
deras huvuden.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ӏn
är jag inte klar med mitt! Du har blivit drake ser jag”, log Gena och skrattade
med honom.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Känner
ni två varandra?” frågade Tikk förvirrat.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ja,
men det var väldigt länge sedan vi sågs”, svarade Gena. Hur länge sedan kunde
det egentligen vara, undrade Tikk för sig själv.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Och
jag är då Uvigi Lyssnare”, presenterade sig Uvigi otåligt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Eyt Kraftbärare,
angenämt”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, sade Draken och lade sig sedan ner på marken. <i>”Men för tillfället är jag bara Lewo
Rymddrake och jag kan inte alls prata.”<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vad
menar du?” frågade Sollex.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jo, jag förvandlade
mig till drake när vi flydde från de där falska tjänarna. Sedan råkade vi tillintetgöra
en av kejsarens arméer och hamnade hos motståndsrörelsen”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">,
berättade Eyt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Va!?”
Tikk blev helt förskräckt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ja, och eftersom jag
inte kunde förvandla mig tillbaka på en gång och gärna håller den här förmågan
hemlig så låtsas vi nu helt enkelt att jag bara är en drake”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">,
fortsatte Eyt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Man
<i>råkar</i> inte tillintetgöra en hel
armé”, fnös Uvigi. Tikk anade dock en nyfiken glimt i hennes ögon.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Tja, det var väldigt
mörkt – troligtvis någon slags magiker som fixat så att inte motståndsrörelsen
skulle upptäcka dem – och allt vi gjorde var att försvara oss.”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">
Eyt gjorde en paus och började skratta. <i>”Sedan
visade det sig att de trodde att </i>vi fem<i>
faktiskt var hela motståndsrörelsens huvudarmé på över hundra män!”</i><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Allvarligt?”
frågade Sollex med ett höjt ögonbryn.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Visst är det löjligt!”<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Men
Omot kan inte slåss!” utbrast Tikk. Hon kunde absolut inte föreställa sig sin
far i en sådan strid.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Med Terilth kan vem
som helst slåss som en mästare även om han inte ser sina fiender”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">,
förklarade Eyt. Tikk andades ut.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Så
Kejsaren hade skickat en armé för att krossa motståndsrörelsen?” undrade Tyrr.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Ja och efter vad som
hände med den armén finns det en risk att han nu faktiskt tror att motståndsrörelsen
utgör ett hot, till skillnad mot vad han tidigare trott.”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">
<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Uvigi
svor högt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Eyt
drog en djup suck innan han fortsatte. <i>”Jag
slår vad om att Véma vet mer exakt hur det ligger till, men sedan vi kom till
lägret har hon inte vågat säga något som alls har med Känning att göra –
förutom nu när hon berättade för mig att ni var på väg, men det var i stort
sett också det enda hon sade om saken, jag fick inga detaljer.”<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Hon
är alltså rädd.” Sollex suckade precis som Eyt gjort.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Jag hoppas bara att det
är i väntan på er som hon håller sig så här tillbakadragen. I vilket fall som
helst så är det ingen som vet att vi känner varandra – vi väntar inte på er och
ni letar inte efter oss – förstått?”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"> Draken tittade på dem
med smala lysande ögon och Tikk insåg att hon nästan glömt att han var drake.
Kraftbäraren betedde sig så lika den mänskliga Eyt att det var den bilden hon
fick när hon såg på honom. Men tanken på att hon inte skulle känna sin egen far
var svår och det kanske Eyt såg på henne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Omot har sagt att han
är Chefsmekaniker och eftersom du också sysslar med sådant vore det ändå rimligt
att ni träffats förut. Det är verkligen ingen annan än ni två som har teknologiska
prylar här”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, sade han och kliade sig på halsen med
tassen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Men
det betyder ju inte att ni är här av samma anledning”, sade Sollex och tittade
på Tikk.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vad Kaptenen och de
andra som var med när vi anlände vet, så rymde vi från Moluvar”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">,
berättade Eyt. <i> ”Vad alla andra i lägret tror har jag ingen
aning om. Men ni borde ha varit i Karqol före oss.” </i>Han vände sig mot Uvigi
och Tyrr. <i>”De kanske har samarbetat mer
er en lite längre tid?”</i><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
är klart de har!” sade Tyrr och knuffade till lyssnaren som såg lite sur ut.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Javisst”,
muttrade hon.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Då var det uppklarat.
Tyvärr måste jag skynda mig tillbaka innan någon börjar undra vart jag tagit
vägen”</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">, sade Eyt och innan de andra hann säga något mer
hade han skuttat upp i luften igen och var på väg bort över skogen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
såg besviket efter Draken, hon hade hoppats att han kunnat stanna hos dem. Så
snart han var utom synhåll räckte Uvigi henne en brödbit som om ingenting hänt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Det
här är det sista vi har, men eftersom vi snart är framme vid lägret så klarar
vi oss”, sade Lyssnaren och gäspade stort.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det
blev en lugn natt, men Tikk kunde inte sova. Hon tänkte på allt som Eyt
berättat och försökte föreställa sig vad som väntade i lägret. Skulle de behöva
leva under den här provisoriska täckmanteln länge? Hur skulle det hjälpa dem
att få slut på kriget?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Så
snart det blev morgon gav de sig av igen eftersom alla var ivriga att komma
fram till lägret så fort som möjligt. Trots att de var tidigt ute hann det bli
eftermiddag innan de stötte på de första vakterna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Vi
kommer från Rekit bärande mycket viktig information”, berättade Uvigi för dem.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Då
är ni väntade”, svarade vakten och släppte förbi dem.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">När
de kom fram till själva lägret kunde Tikk först inte tro sina ögon, det var
precis som Gena sagt – massor med tält utspridda huller om buller bland träden.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Kapten
Ökens tält ligger inte så långt härifrån”, sade Tyrr när de lämnade hästarna i
en inhägnad i en av de yttre tältraderna där ett flertal djur redan stod och
tuggade på sitt hö. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
undrade kort vart det kom ifrån, men när de fortsatte insåg hon att det inte
spelade någon roll. <i>Vi är trygga nu, de
här människorna kan vi lita på. Trots allt finns det hopp för att det ska bli
slut på det här kriget.<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
stannade tvärt. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det
hade inte varit hennes egna tankar, och det kunde bara betyda en sak...<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Ӏr
det inte häftigt”, frågade Sollex som gått framför Tikk. Hon hade reflexmässigt
lagt en hand på hans axel när hon stannat. Han log mot henne, ett leende fullt
av onaturlig glädje.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
besvara leendet och gjorde sitt bästa för att se lika glad ut som han. Trots hennes
känsla av stigande panik visste Tikk att hon var tvungen att spela med i de
falska tankarna. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Sollex
verkade nöjd med leendet som svar på hans fråga och fortsatte gå.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
följde motvilligt efter. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det
fanns Sinnesvändare i motståndsrörelsens huvudläger! Det betydde att hela
lägret – och därmed också hela motståndsrörelsen – var under kejsarens
kontroll. <i>De bara leker med oss! Och jag
är den enda som vet om det!</i> tänkte Tikk förtvivlat.<i> Vad ska jag ta mig till? Jag kan inte berätta för någon! Sollex vet
jag att jag inte kan lita på längre och samma sak gäller säkert med Omot och
Véma och…<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Du
ser bekymrad ut Tikk”, sade Tyrr och rufsade om henne i håret.”Tänk”, fortsatte
han. ”Varje gång jag kommer hit så saknar jag alltid Ryn så mycket.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">När
Tikk mötte hans blick kom hon ihåg: Sinnesvändning fungerade ju inte på serter!
Tyrr och Eyt måste fortfarande vara sig själva, även om de inte hade någon
aning om vad alla andra utsattes för. Men hur skulle hon kunna berätta för dem
utan att någon annan fick veta det?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Nu
gäller det bara att jag kommer ihåg allt som Illix sade så att allt blir rätt”,
mumlade Kärnhelaren och log retsamt – ett äkta leende.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Men
Tikk blev bara ännu mer förtvivlad. Informationen som de kämpat så hårt för att
få tag i var nu på väg att avslöjas raka vägen tillbaka till Kejsaren och
därmed bli helt värdelös.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Se,
där har vi Kaptenens tält”, sade Tyrr och pekade på ett stort kupoltält.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
bet sig i läppen, hon måste berätta för honom innan det var för sent, men hur?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Som
den tankeläsare han var, stack Skrot upp scannerglasögonen ur hennes väska. <i>Självklart!</i> Hon drog på sig dem och
knappade in ett kort meddelande på displayen: <i>”Det finns Sinnesvändare här”.</i><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">”Kan
du prova de här?” Tikk räckte glasögonen till Tyrr som såg frågande på henne,
men han tog på sig dem.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Han
nickade kort, vilket var allt Tikk fick som bekräftelse på att han sett
meddelandet. ”Otroligt!” sade han sedan och räckte tillbaka glasögonen lika
snabbt som han fått dem.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tikk
raderade snabbt orden och stoppade tillbaka scannerglasögonen i väskan
samtidigt som de kom fram till kupoltältet.<o:p></o:p></span></div>
</div>
Frida Dahlinhttp://www.blogger.com/profile/03377260049039089359noreply@blogger.com3