Prolog
En gammal stentavla
Deazi
såg på sin syster, hennes leende sade allt. Den gamla stentavlan hon höll mot
sitt bröst var definitivt den de så länge letat efter.
”Jag
har hittat den!” sade hon uppspelt och visade tavlan för Deazi. ”Med hjälp av
Karnan skulle vi kunna färdas genom Andravärlden och framkalla Eilirana under vår
kontroll!”
”Men
var finns Karnan och hur ska vi få tag i den?” frågade Deazi och skummade
igenom texten på tavlan. Han var plötsligt oroligt att den information de
verkligen behövde inte fanns där. Men systerns leende talade emot hans tvivel.
”Dess
väktare är en Eiliran som blivit född här,
i vår värld!”
”Men
den här tavlan är gammal, det skulle kunna vara annat nu”, sade Deazi lugnt, men
hans röst avslöjade ändå de tvivel och den besvikelse han kände.
”Det
kommer alltid att finnas en väktare, men när hon dör försvinner Karnan till Andravärlden
tills en ny väktare föds. Så vi måste se till att väktaren inte dör”, berättade
Deazis syster sakkunnigt och tavlan bekräftade hennes ord.
”Och
hur hittar vi väktaren?” frågade Deazi. Visst var historian intressant, men just
nu ville han bara veta om det de planerade i huvud taget var möjligt.
”Vi
söker upp en själaskådare så klart, sådana vet
jag att det finns.”
”På
vilken planet då?” suckade Deazi och himlade med ögonen. Han lade ner stentavlan på bordet bredvid sig.
”Vänta
du bara så ska du få se. Jag har nämligen en plan”, sade hans syster med ett klurigt
leende och skuttade glatt ut ur rummet.
Deazi
sjönk ner i en stol och skrattade lite för sig själv. Systern hade alltid varit
entusiastisk och ivrig. Hon gav aldrig upp och ibland hade det negativa konsekvenser.
Om de bara fick tag i Karnan skulle Deazi aldrig behöva oroa sig för att hon skulle
råka illa ut igen.
Bra! Du råkade bara skriva Oroligt istället för Orolig en gång, annars var det jättebra! Man blir sugen på att läsa vidare.
SvaraRadera