Tikk: Epilog

Sista delen i berättelsen om Tikk.

Epilog

Deazi såg på medan Kelra avslutade måltiden. Sedan hon fått tillbaka sin själ hade hon blivit mer och mer som Milia, hans kära storasyster. Nu när hennes dotter befriat dem från själsförbannelsen kunde Deazi förstå hennes beslut att lämna sin familj, den var full av korrupta människor som utnyttjade sina oskyldiga barns själar för att lägga förbannelser utan att sätta sin egen själ på spel. Det var det som hänt när Milia gjort sitt val. Familjen hade beordrat Kelra – som inte ens levt i tio fulla år då – att lägga en förbannelse över systern och döma sin egen själ till vansinne. Det var därför Deazi hatat Milia, men samtidigt hade han alltid beundrat hennes orubbliga själsstyrka.

”Vad tänker du på?” Kelra hade skutit tallriken åt sidan och betraktade sin bror.

”Hur vi ska få tag i mer pengar. Det bästa vore om vi kunde slå oss ner någonstans och skaffa riktiga jobb, kanske träffa någon trevlig kvinna och…”

”Jag vet.” Kelra suckade och tittade runt i värdshuset, hon pekade ut en man som satt ensam i ett hörn. ”Han ser pålitlig ut, jag tror bestämt jag går bort och pratar med honom.”

Deazi blinkade förvånat. Han hade ju mest skojat, men ändå kunde han inte låta bli att le åt hur lätt Kelra startade upp en konversation med mannen. Han var kanske i Deazis ålder och såg ut ha rest långt med tanke på smutsen som täckte hans annars fina kläder, antagligen var han på något slags viktigt uppdrag, troligen påkallat av maktskiftet tillbaka till den sanna Kejsaren. Deazi hade verkligen inte tagit hand om landet.

Efter en stund kom Kelra tillbaka med ett brett leende på läpparna. ”Deazi kom och sätt dig med oss. Jik är Skriftlärd i en liten by inte långt härifrån, han är på väg hem nu och har erbjudit oss jobb.”

Deazi blinkade med ett öga åt henne och reste sig. Hon skrattade till och lipade barnsligt innan hon gick tillbaka till bordet där Jik satt.

Vi kan nog få till ett riktigt liv vi också.