Sista delen i berättelsen om Tikk.
Epilog
Deazi såg på medan Kelra avslutade måltiden. Sedan hon fått
tillbaka sin själ hade hon blivit mer och mer som Milia, hans kära storasyster.
Nu när hennes dotter befriat dem från själsförbannelsen kunde Deazi förstå
hennes beslut att lämna sin familj, den var full av korrupta människor som
utnyttjade sina oskyldiga barns själar för att lägga förbannelser utan att
sätta sin egen själ på spel. Det var det som hänt när Milia gjort sitt val.
Familjen hade beordrat Kelra – som inte ens levt i tio fulla år då – att lägga
en förbannelse över systern och döma sin egen själ till vansinne. Det var
därför Deazi hatat Milia, men samtidigt hade han alltid beundrat hennes
orubbliga själsstyrka.
”Vad tänker du på?” Kelra hade skutit tallriken åt sidan och
betraktade sin bror.
”Hur vi ska få tag i mer pengar. Det bästa vore om vi kunde
slå oss ner någonstans och skaffa riktiga jobb, kanske träffa någon trevlig
kvinna och…”
”Jag vet.” Kelra suckade och tittade runt i värdshuset, hon
pekade ut en man som satt ensam i ett hörn. ”Han ser pålitlig ut, jag tror
bestämt jag går bort och pratar med honom.”
Deazi blinkade förvånat. Han hade ju mest skojat, men ändå
kunde han inte låta bli att le åt hur lätt Kelra startade upp en konversation
med mannen. Han var kanske i Deazis ålder och såg ut ha rest långt med tanke på
smutsen som täckte hans annars fina kläder, antagligen var han på något slags
viktigt uppdrag, troligen påkallat av maktskiftet tillbaka till den sanna
Kejsaren. Deazi hade verkligen inte tagit hand om landet.
Efter en stund kom Kelra tillbaka med ett brett leende på
läpparna. ”Deazi kom och sätt dig med oss. Jik är Skriftlärd i en liten by inte
långt härifrån, han är på väg hem nu och har erbjudit oss jobb.”
Deazi blinkade med ett öga åt henne och reste sig. Hon
skrattade till och lipade barnsligt innan hon gick tillbaka till bordet där Jik
satt.
Vi kan nog få till ett
riktigt liv vi också.
Fint avslut :)
SvaraRadera